Jag får ofta frågor om varför jag bloggar och vad jag får ut av det. Och jag har faktiskt inget enkelt svar på det.

Jag startade den här bloggen när jag började banta första gången,för snart 3år sedan. 

Den var från början mest tänkt som en dagbok för mig själv, för att kunna blicka tillbaka och minnas vad som vad bra och inte med bantningen, som då var med hjälp av nutrilett.

Jag tyckte även att det var ett bra sätt att få ur mig alla tankar och funderingar jag har, utan att tjata hål i huvudet på mina nära och kära.

Efter det så fortsatte det med att jag skrev om lite annat också, då det kändes bra att skriva av sig helt enkelt.

Det har ju alltid varit bantningen, och min vikt som dominerat i den här bloggen, nutrilett, lchf, nutrilett, lchf, viktväktarna och nu lchf igen.

När jag  fick beskedet om mina dåliga lungor nu i höstas, så funderade jag mycket och länge på om jag verkligen skulle skriva om det här i bloggen.

På ett sätt kändes det som att jag skulle blotta mig lite för mycket, och att det skulle bli lite för personligt om jag skrev om det, men å andra sidan så är det ju skönt att kunna ventilera sina tankar och sin oro någonstans, för även om man har en familj som lyssnar och stöttar så tror jag att det kan bli lite för mycket för dom också ibland.

Dom har ju liksom sin egen oro och sorg dom med.

Nu känns det som ett bra beslut att jag vågade börja skriva även om sjukdomen.

Sen tycker jag personligen att man inte får bli allt för privat, det är ju trots allt ingen personlig dagbok, utan en blogg som faktiskt vem som helst kan läsa.

Jag har ju valt att aldrig lämna ut vare sig mitt namn eller adress i bloggen och det känns bra.

 Dom få som önskat komma i kontakt med mig har löst det genom att  lämna sin egen mail-adress eller telefonnummer, så jag kunnat ta kontakt med dom, vilket har fungerat fin fint.

Så länge jag tycker att det är roligt så tänker jag fortsätta skriva här, och ventilera mina tankar om allt mellan himmel och jord, även om det är lungorna, vikten, katten, barnen och lchf som dominerar bland inläggen just nu, så betyder ju inte det att det alltid kommer vara så.

Jag skriver i första hand för min egen skull, och att det sen finns härliga människor som gillar att läsa det jag skriver är bara roligt, som en bonus liksom.

Ligger här i sängen och drömmer mig bort till varmare breddgrader
Tänk så skönt det skulle vara att få lämna den här kalla fuktiga luften vi har här nu, och komma till ett land med varm och behaglig luft som är betydligt lättare att andas. Dessutom gör ju solen underverk med själen.
Det är tur att det är gratis att drömma.

Nu är det förkylt, har åkt på en riktig praktförkylning med rinnsnuva, huvudvärk, och en brännande känsla i luftvägarna. Så idag ska jag spendera dagen i sängen, och kanske på sin höjd förflytta mig till soffan lite senare.
Jag tänker inte sticka under stol med att jag blir livrädd när jag mår så här, och det är skitläskigt att inte veta om medicinerna hjälper om jag blir sämre.
Mina värden var låga imorse, men inte riktigt lika låga som igår kväll då pef visade 220, och fev1 visade 1,1