Jag och yngsta dottern är isolerade i hemmet sedan snart 2 veckor tillbaka pga jag är riskgrupp och om hon är i skolan kan hon bli smittad med corona och sen smitta mig.
Planen från början var att O skulle bo hos min äldsta dotter och hennes man om jag behövde isoleras för att hon är helt trygg med dom och det är dessutom ganska nära till hennes skola från dom.
Men så hände det som vi inte hade tänkt på alls, att storasyster jobbar så till att hon ibland måste in på iva och infektion där det finns corona smittade och när vi då fick veta att O dessutom har låga vita blodkroppar så fick det bli så att hon är hemma med mig.
Först var hon sjuk, och nu har hon beviljad ledighet och efter det så får vi se hur det blir. Skolan hon går i är mycket tillmötesgående och förstår vår situation och säger att det är lugnt för hon går ju bara i ettan på gymnasiet och har ju tre år kvar (hon går ett fyraårigt program)
Det går bättre än förväntat att bara vara hemma. Vi går ut på en längre promenad minst en gång om dagen, och sen går ju O ut med hunden flera ggr också. Det blir även en del tv tittande, tur att vi har många streaming tjänster.

Det allra jobbigaste med att vara isolerad är att jag inte kan träffa mina övriga tre döttrar och barnbarnen, men snart hoppas vi det blir varmare så vi kan ses ute.
Vi har fantastiska grannar som handlar och gör andra ärenden åt oss när döttrarna inte hinner, dom bor ju 1-2 mil härifrån och jobbar heltid alla tre.
Min mamma som är 70+ har också valt att isolera sig, så till helgen så kommer vi kunna träffa henne

Vi har köpt en transport ryggsäck till hunden så att vi kan ha med henne när vi ska åka elsparkcykel. Så fort det blir lite varmare ute och gruset är bortsoppat så kan vi börja åka igen, längtar så
Alla planerade operationer på Karolinska är inställda tillsvidare så det blir ingen operation för mig än på några månader om det inte blir akut stop till bukspottkörteln