Alltså järntabletter är inte min grej alls tydligen.
Jag tror jag har fått alla biverkningar man kan få och lite till. Men det värsta är ändå det där lite molande illamåendet. Ja det känns precis som gravidillamående, och tro mig jag vet efter fyra graviditeter med kroniskt illamående.
Nu till helgen ska jag resa bort några dagar, och då funderar jag faktiskt på att glömma järntabletterna hemma, vad kan hända liksom.........
Hur som helst så ska det bli hemskt skönt att komma bort och bo på hotell och bara vara några dagar.

Idag blev jag bjuden på middag, det känns lyxigt att hon nu blivit så stor att hon klarar av att laga lite enklare rätter själv.

Nya frukostvanor, järnrikebröd med messmör och till det ett glas nyponsoppa, eller apelsinjos. Allt för att skynda på järnupptaget lite extra.
Eftersom kaffe och mjölk förhindrar kroppen att tillgodogöra sig det järn man får i sig både genom maten och tillskott, så känns det inte som någon större uppoffring att vänta ett par timmar med kaffet på morgonen, och dricka lite c-vitamin i form av nyponsoppa eller apelsinjos istället.

Illamåendet jag kände av järntabletterna i början på veckan, har nu gått över, och någon förstoppning har jag inte heller märkt av, så det här ska nog gå bra.

Alltså jag vet inte om jag vågar skriva det här, med risk att jag får besök från socialen. Men alltså jag har inte orkat dammsuga här hemma på 3 veckor, usch och fy som här ser ut, ja och med tanke på att jag dessutom har en hund som släpper lite päls och drar in rätt mycket grus, så kan ni ju bara tänka er hur illa det är.
Det är tur att det är ordning och reda förövrigt, men tänk att just dammsugningen är så jädrans jobbig. Jag är trött redan när jag plockat fram eländet och satt i kontakten.
Men nu funderar jag allvarligt på att köpa mig en robotdammsugare, även fast dom flesta i min närhet avråder mig.
Om jag fortfarande känner att jag vill ha en när jag fyller år, så ska jag baske mig köpa mig en i födelsedagspresent.

Även fast han stökar ner en hel del, så är han värd sin vikt i guld.
Det här att han vill sitta med vid bordet när vi äter middag är något nytt han kommit på, men jag tycker det är helt okej så länge han inte tigger eller stör på något annat sätt.

Den oerhörda tröttheten och håglösheten jag kännt den sista tiden har verkligen varit superjobbig. Så när jag var hos min läkare för nån vecka sedan, av en helt annan anledning, så gnällde jag lite om hur trött och urlakad jag kännt mig den senaste tiden, och då tyckte hon att jag skulle lämna lite prover för säkerhets skull.
Tur det, för det visade sig att jag hade både lågt d-vitamin värde och järnbrist.
Järnbristen är nog det svåraste att komma tillrätta med eftersom även alla depåer är tömda.
Nu har jag fått järntabletter på recept som ska ta morgon och kväll i en månad, sen ska jag lämna nya proverför att se så att det vänder och börjar gå uppåt. Tyvärr kan det ta lång tid innan det ger effekt,(typ 10-12 veckor) men jag hoppas på att det ska gå snabbt så jag kanske är lite piggare om ett par veckor när vi (jag, äldsta och yngsta) ska åka ner till Skåne och hälsa på näst yngsta dottern som bor och jobbar i Malmö.

När man har en kronisk sjukdom, eller funktionsnedsättning som jag har är det väldigt lätt att tro att allt dåligt mående beror på den, och därför så söker man kanske inte hjälp lika snabbt som man skulle gjort annars.
Sen är jag ju iofs rätt säker på att waranet har ett finger med i spelet när det gäller järnbristen, eftersom mina blödningar blivit mycket värre sen jag började med det.

Imorgon ska jag gå och lämna pk prov igen, så håll tummarna för att dom stabiliserats lite nu, så jag slipper lämna fler prover på några veckor.