En mycket lyckad midsommar blev det i år med. Jag firade med familjen i Stockholms skärgård och det var bättre än bäst, Nästan ingen var sur och grinig och solen sken från klarblå himmel, precis så som en midsommar ska vara, men sällan är.

Mitt mående är väl inte det bästa men jag kämpar på så gott det går. I slutet på sommaren väntar troligen en operation i galla/lever men det beror lite på hur mina värden ser ut då. Just nu har jag haft väldigt svajiga pk värden och idag var det 6,6 även fast jag mulat i mig en massa jordgubbar och avocado

Denna veckan har det varit fullständigt kaos
Krångel med försäkringskassan, en mycket otrevlig läkare på vårdcentralen, 1,2 i pk så jag har varit tvungen att ta sputor både morgon och kväll, julklappar som skulle införskaffas och mat och godis som ska tillagas....ja kanske inte så konstigt att jag har mått dåligt på flera sätt och kännt mig helt oförmögen att få något vettigt gjort.
Tur då att man har snälla barn som hjälper till

Nu är granen klädd och kylskåpet fyllt av mat.
Vi ska vara här hemma hos oss på julafton och vi blir som mest 14 personer plus 2 hundar och en bebis, det ska bli kul. Blir jag trött kan jag ju alltid gå och lägga mig och gosa med barnbarnet en stund.

Jag är så stolt över min dotter som är en sån fantastisk mamma alla redan, och lilla Belle är helt underbart fin och go

Jag trodde verkligen att jag skulle mått lite bättre nu, men sjukmånaden januari verkar ha följt med in i februari så det är bara gilla läget.
Det som tillkommit nu är att mitt pk är väldigt lågt just nu, vilket betyder högre propprisk. Imorgon ska jag prata med antikoagullationsmottagningen igen och då får jag veta om dom tycker att jag ska börja ta fragminsprutor tills pk stigit igen, eller om det räcker med att bara höja waranet ytterligare

Januari har varit en riktig skitmånad. Infektioner, virus, ryggskott och massa annat tråkigt.
Nu har jag ökat på dosen på några mediciner och även börjat med lite tillskott igen.
Ett av mina största bekymmer just nu är att jag nog kommit in i nån form av för klimakterium, och det är inte så kul när man inte får/kan ta hjälp av hormon preparat för att lindra symptomen. Att jag sen äter warfarin i hög dos gör ju också att jag blöder såna mängder att inga mensskydd räcker till. Tänk tampong och dubbla bindor som måste bytas varje timma dygnet runt för att inte läcka. Om jag måste ut och göra något under mensen så måste jag äta högsta dos av cyklokapron, men det är inte alltid det hjälper helt. Cyklokapron ökar ju dessutom propprisken och det känns ju inte så bra, men ibland måste jag.
Inte så konstigt att jag får järnbrist titt som tätt.
Nu hoppas jag att våren kommer tidigt och blir varm och skön i år.

Redan mitten på september!! Det är inte klokt vad fort denna sommar gått, tycker ju att vi nyss hade midsommar här.
Men när jag tänker efter så tror jag att den här våren och sommaren bara swishade förbi för att det tyvärr hände en del tråkiga saker som separationer, sjukdom, dödsfall och lite andra trista saker i vår familj under våren, och sen gick liksom sommaren åt till att försöka bearbeta och komma i kapp igen.
Sen var det ju inte så där jättekul att bli sängliggande i nästan tre veckor i först magsjuka och sen en mega förkylning.
Men nu äntligen har jag kunnat njuta lite av det fina vädret som vi har.
Jag har märkt att ju äldre jag blir ju mer börjar jag uppskatta hösten, och allt vad den för med sig både ute och inne.
Mötet med min nya läkare på vårdcentralen gick ganska bra, men jag saknar verkligen den gamla och längtar tills hon kommer tillbaka.
Jag har också kunnat börja med waran igen och slutat med fragminet som jag blev tvungen att ta några veckor på grund av magsjukan och de höga pk värdena. Nu har jag lärt mig att magsjuka och waran inte är nån bra kombo för mig.

Min läkare som jag har på vårdcentralen, och som jag trivts väldigt bra med, hon ska jobba med annat nu i 1 1/2 år, och det känns jättejobbigt. Jag har haft henne nu i nästan tre år, och träffat henne ungefär varannan till var tredje månad. Hon är ingen sån där mjäkig typ som sitter och tycker synd om mig, utan tvärtom så är hon stundom ganska tuff, men jag gillar henne. Hon har ju också lärt känna mig rätt bra under dom här åren och vet att jag inte gnäller eller söker för saker i onödan, och de gånger jag gnällt lite Ja då har det ju faktiskt varit något som varit fel på mig.
Så nu är jag faktiskt lite nervös inför att träffa hennes vikarie, jag hoppas verkligen att hon också är åtminstone lite bra. Känns ju dessutom extra viktigt då det nu är hon som ska skriva sjukintygen till försäkringskassan, och ha den medicinska kontakten med specialisterna på Karolinska

Min magsjuka verkar äntligen ha gått över efter elva dagar, helt sjukt ju 11 dagar. Jag lovar att det var flera gånger när det var som värst då jag faktiskt var rädd att det här var slutet, särskilt när det samtidigt var jobbigt att få luft.
Jag har dock inte börjat med waran igen ännu eftersom jag fortfarande inte kan äta riktigt som vanligt. Jag är ju så van vid att ta fragmin sprutorna sedan tidigare, tog ju faktiskt dom varje dag i nästan 2år, så det känns inte som nån katastrof att behöva ta dom nu igen några dagar.
Jag behöver inte heller tänka på vikten en tid framöver tror jag tappat 2-3 kg dom här dagarna, igår visade vågen på 56,9, men redan idag så hade jag gått upp lite. Men jag lovar, hellre några kilo för mycket än att må så jäkla dåligt.

Ligger fortfarande sjuk här hemma, men börjar så sakteliga må lite bättre. Tänk att det skulle ta en hel vecka innan denna magsjuka sakta började klinga av.
I onsdags blev jag tvungen att uppsöka akuten på Karolinska i Huddinge, då mitt pk låg på 8,1! Vilket är en farligt hög nivå. Jag fick vätskedropp och k-vitamin och efter några timmar så var pk nere på 4 .
Nu är ju 4 också för högt men inte alls så farligt som 8, så efter lite tjat från mig så fick jag åka hem med stränga förhållningsorder, istället för att bli inlagd.

Nu har jag fått sluta helt med waran, och tar fragminsprutor istället.
Waranet får jag börja med igen när jag kan äta som vanligt igen

Den här våren och sommaren har mina pk värden varit väldigt svajiga.
När man äter waran så måste man kolla upp sitt pk värde med blodprov, det för att det är väldigt farligt om det blir för högt eller lågt.
Vid för lågt pk är det större risk för att få en propp igen, och vid för högt pk så är blödningsrisken ännu större.
Mitt pk ska ligga på ca 2,5, men allt mellan 2,1 och 3 är okej.

Mitt pk har denna sommar pendlat kraftigt mellan 1,6 och 5,2, och det har varit väldigt svårt att få det stabilt.
Om det varit för lågt, och veckodosen då höjts, så har pk stigit för mycket och tvärtom när det varit för högt så har det sjunkit för mycket.
Eftersom att olika människor behöver olika doser för att hamna rätt så finns det inga givna doseringar att gå efter, utan man måste prova sig fram.

Ett tag var mina värden så låga så jag var tvungen att ta fragmin sprutor igen, inte kul. Jag började dessutom tappa hår igen, så nu vet jag att det var fragminet som gjorde att jag började tappa så mycket hår, för sedan jag slutade med fragmin så har håret blivit lite tjockare (dock inte som innan,men inte jätte tunt)

Eftersom pk påverkas av vad jag äter så försöker jag tänka på vad jag stoppar i mig, men ibland så hjälper inte det. Jag har också märkt att mitt pk stiger när jag sovit dåligt eller för lite, och även om jag är väldigt stressad eller orolig.

Jag är väldigt tacksam över att kunna ta mina blodprov hemma, och sen bara ringa min waran-sjuksköterska och tillsammns med henne komma fram till en lagom veckodos med waran.