Värmebölja med hög luftfuktighet är ett litet helsike när man har dålig lungkapacitet.
Idag har vi ca 30grader och nästan 70% luftfuktighet för 5e dagen och det är ju jobbigt för alla men extrajobbigt för mig.
Nu när elen varit så dyr så har jag inte velat köra mina airconditioners så mycket som jag skulle vilja, men igår och idag har dom stått på nonstop.

Otto är här och gillar också ac?n. Han ställer sig framför och säger åhh så skönt.
.
Jag vill rekomendera alla med nedsatt lungkapacitet samt hjärt och kärlsjukdomar att skaffa en aircondition. Bor man i lägenhet som jag så finns det bra portabla till rimliga priser.

Efter att ha levt väldigt isolerat och bara umgåtts med familj och närmaste vännerna de senaste 22 månaderna så fick vi tillslut corona hela familjen. Det verkar som att vi var flera som blev sjuka på julafton och juldagen.
Vi skulle varit 15 pers på julafton, men en av döttrarna blev sjuk i covid redan veckan före jul. Hon blev smittad på jobbet och ingen hade som tur var träffat henne på ett tag, men hon och hennes man och barn kunde ju givetvis inte komma hit på julafton och det tyckte vi ju förstås var mycket tråkigt, så vi blev bara 12 personer där vi var 5 som blev sjuka.
Jag och de tre andra döttrarna och en svärsonblev sjuka på juldagen och annandagen. Min mamma och bror med familj klarade sig men har förstås testat sig ändå.
Jag föll alltså på målsnöret kan man nästan säga. Fick tredje vaccin sprutan den 22/12 och testade sen possitivt på kvällenden 27e. Om jag hade fått tredje dosen en vecka tidigare så hade jag troligen klarat mig.
Ingen av oss ännu så länge varit jättesjuka men ändå rejält hängiga.
Jag har mest varit väldigt snuvig och aldrig tidigte snytit ut såna mångder, har åven haft hosta och ont i lungorna men tror antibiotikan jag äter lindrat det värsta. Lukten kommer och går.
Yngsta dottern upptäckte till sin förskräckelse igår att hennes cola smakade soya och kött har en konstig bismak.

Lilla Minou har nog tyckt att vi varit jättetråkiga och tror hon saknar våra vänner som brukar leka med henne.
Jag har inte vågat låna ut henne till nån eftersom man inte riktigt vet om hundar kan bära på smittan.

Sån sjukt konstig känsla det var när jag såg de här strecken på testet och insåg att det trots allt var corona jag hade.
Ringde genast alla som hade varit här och dom hade som tur var tester hemma dom med och testade sig direkt. Så det känns ändå skönt att vi inte hann smitta fler
Så ett tips är att alltid ha några antigentest hemma. Dom kostar bara knappt 100kr på apoteken.

Nu hoppas jag vi mår bättre snart allihop men särskilt den dottern som nu är höggravid och kan föda vilken dag som helst hon är smittfri från imorgon men klart det finns en oro att hennes man inte får vara med om han också skulle bli sjuk men än så länge mår han prima.

Tänk att den här lilla tjejen som gjorde mig till mormor nu är 4år och ska bli storasyster vilken dag som helst.

Och den här lilla gubbegubbens föräldrar har gjort slag i saken och förlovat sig efter 10år tillsammans så nu blir det snart bröllop igen,så kul.
Det enda som är bra med att jag nu har covid är att jag nog kan våga träffa lite fler utanför familjen nu ett halvår
Så nu kan ju 2022 bara bli bättre än 2021

Läste just att jag borde kunna få covid vaccinet i februari. Det jag undrar är hur det blir med O, hon är ju en riskgrupp men ingen högriskgruppare som jag. Men jag hoppas verkligen att hon också kan få vaccinet samtidigt som jag så hon kan få börja skolan igen.
Igår såg jag antivaccin dokumentären på svt, alltså jag blev mörkrädd över vilka okunniga och osäkra människor det finns.
Jag är av åsikten att man ska lita på forskning och vetenskap och dom som inte tänker vaccinera sig mot covid borde inte få resa utomlands och heller inte vistas i allmänna utrymmen som biografer, teatrar och dylikt.
Nu menar jagförstås dom som INTE VILL, inte dom som inte får eller kan för det är ju dom personerna vi andra måste skydda nu genom att vaccinera oss.

Nu ska jag ta med den här lilla sötisenoch krypa ner i sängen
Förövrigt så undrar jag hur hon lyckats räkna ut mittpunkten i min säng, där ska hon sova varje natt

Idag firade vi jul med äldsta dottern E och hennes lilla familj. Lilla Celeste tyckte att vår julgran var det vackraste hon sett (visserligen är hon ju bara drygt 3 veckor gammal och inte hunnit se så mycket än, men ändå)
Vi tog en promenad med vagnen i snön och O och CB gjorde en liten snögubbe

Den blev inte så bra på bild men den ärdär i det vita. Minou var så glad i snön och skuttade runt och tyckte det var kul när dom kastade snöbollar på henne.

Sen åt vi en lång lugn middag och lilla C låg så fint i moster O?s gamla babysitter och tittade på oss.
Sen spelade vi spel.
?När då då?? är ett spel vi ofta spelar när vi ör många för det passar alla åldrar.
CB hittade ett gammalt flaggspel som jag köpte till O för många år sedan och som aldrig blivit spelat, det var jättesvårt och vi fick många goda skratt åt vår okunskap i världens alla flaggor.
Mer julklappar blev det också men tomten hade visst mycket att göra idag så vi fick dela ut dom själva.

Nu är jag ganska slut efter dessa intensiva dagar så imorgon ska vi bara vara hemma och göra vad vi känner för. Om snön är kvar så ska nog O ut och åka lite pulka med grannarna, man blir aldrig för stor för sånt.
Jag skulle behöva hämta ut ett par paket imorgon, men det känns som det kanske kan vänta ett par dagar till så kanske det allra sista paketet vi väntar på också hinner komma.
Jag undviker att gå till affärer om det inte är absolut nödvändigt och då använder jag munskydd, vilket gör det ännu tyngre att andas

Nu ska hon och jag sova
Godnatt

Jag gillar ju egentligen inte att köpa kläder och leksaker på nätet. Jag vill gynna fysiska butiker, men i år hade jag inget val när alla julklappar skulle inhandlas och i vår familj köper vi julklappar till alla så det blir ju en del saker att köpa. Och tro det eller ej allt kom fram i god tid. Det enda jag inte köpte på nätet var en guldkedja till O men det hjälpte näst yngsta dottern mig med för hon jobbar i en guldbutik och kan ta hem och byta om det blir fel.
Nu ligger allt inslaget under granen.
Även O köpte alla sina klappar på nätet, men hon valde ut en stor nätsida där dom har allt möjligt och sen beställde hon till hela familjen därifrån.

Ikväll har jag gjort pepparkakshjärtan och spritsat. Förr skrev jag barnens namn men nu blir det barnbarnens istället

Nu hänger dom i köksfönstret.
Förra åtet var vi ju i fjällen, Björnrike hela julen och då blev det inte så mycket pyntande hemma, men det tar vi igen iår.
Vi ska fira jul hör hemma men eftersom familjen blivit så stor så måste vi dela upp oss 2 dagar för att kunna följa Fohm rekomendationer. Lite tråkigt men ändå kul att få fira julafton 2 dagar i rad.
Vi skulle firat med vänner på annandagen, men vi skjuter fram det till nyår istället.

Idag har jag gjort saffranskola medans lilla Belle lekte med alla tomtar och plockade ner några kulor ur graben som hon kastade till hunden.... vad säger man? det är bara skratta.
Vad annorlunda man är som mormor än som mamma.
Imorgon ska robotdammsugaren få jobba hårt. Jag ska också byta filter i våra luftrenare så dom kan jobba hårt i jul, den ena lite större vi har tar även lite viruspartiklar. En mycket bra investering när man har lungproblem och allergier.

Tiden går snabbt nu och oktober är redan här.
O har gått i skolan som vanligt denna terminen men vi följer hela tiden corona utvecklingen och är beredda på att det kan bli distansundervisning igen. Hon har mask på sig när hon åker i kollektivtrafiken, inte för det skyddar men för att det påminner folk att hålla avstånd när dom ser nån med mask.
Jag själv har inte åkt kollektivt sedan i februari och det börjar kännas lite jobbigt nu att behöva be om skjuts så fort jag ska någonstans, men jag är ändå tacksam över att jag har så många som ställer upp och kör mig när jag måste ta mig till olika möten och läkarbesök.
Alla runt oss som vi umgås med vet ju hur vi har det och skulle aldrig utsätta oss för några risker.

Hunden har varit dålig några veckor, så pass att hon fick ligga inlagd med dropp ett dygn.
Hon hade troligtvis nån inflamation i tunntarmen. Nu mår hon bättre men äter fortfarande skonkost

Den här lilla älsklingen har astma och har hostat en del i höst och då får hon inte vara på dagis även fast hon ju inte smittar.
Då får man vara hemma hos mormor och mysa istället.
Nu börjar båda barnbarnen bli så stora att det inte är jobbigt att ha dom här längre. Dom sover, klär sig, äter själva och kan tala omvad dom vill.

Hon fyller snart 3år och han blir 3 i februari.

I helgen hade vi en liten tillställning bara för de allra närmaste för äldsta dottern som snart får sitt första barn.
Det ska bli mysigt med lite bebisgos igen.

Även fast jag har mått mycket sämre än vanligt så har vi ändå haft en fantastisk sommar. Vi har varit iväg ett par veckor, men framför allt har vi varit hemma och njutit av det fantastiska sommarvädret.
Barnbarnen är i en helt fantastisk ålder nu och varje dag man får spendera med nån av dom är fylld med skratt, bus och kramar, det händer något hela tiden utom dom små stunderna då dom sover. Jag brukar vara helt slutkörd när dom åker hem, men samtidigt så fylld av den possitiva energi dom ger mig.
Jag har också äntligengjort något jag tänkt göra länge nu, köpt en robotdammsugare. Jag har velat ha en länge men nu äntligen hittade jag en som även suger upp hundhår bra så då var det bara att slå till. Dyrt men en bra investering för nu kommer jag ha ork över till annat när jag slipper dammsuga, dessutom så blir det nu dammsuget varje dag istället för kanske max var tionde dag.
Har också köpt en luftkylare med luftrengörare och den hjälper mig otroligt mycket på nätterna när det varit varmt och extra tungt att andas.

Här är roboten som vi döpt till ?Göran?

Nu är det bara knappt 2 veckor kvar till skolan börjar igen, känns ju så där.....
Men O börjar ju på gymnasiet så lite spännande är det ju förstås.

När jag fick behandling mot mina blödningsbesvär förra våren så visste jag att det kunde bli vissa biverkningar. Förutom en viss cancer och propprisk, så talades det om en viss viktuppgång....., Haha....tänkte jag då, det är ju bara att se till att inte äta mer än vad jag behöver........ja eller hur?!?
Nej så enkelt var det inte, och nu ett år senare har jag gått upp drygt 10kg, helt galet ju.
Detta ställer inte bara till det i garderoben utan även vissa medicin justeringar behövs.
Att jag har svårt att motionera med min nedsatta lungkapacitet gör ju inte det hela bättre direkt. Jag önskar ju verkligen att jag bara kunde snöra på mig skorna och springa några varv i närmsta skog, men det är ju idag en omöjlighet. Så min enda räddning mot övervikt är att äta mindre. Jag vet....skittrist, men så är det.
Nu har jag köpt nån app i telefonen där jag loggar alla kalorier, men det är så jobbigt och svårt.
Förr så har jag ju med jämna mellanrum kört Lchf och då tappat mycket i vikt, men nu fungerar inte det så bra med mina mediciner. Plus att det är tråkigt att inte kunna äta samma saker som resten av familjen.
Nu har jag tappat ca 1,5 kg på en vecka och det känns ju roligt, men jag vet ju att det bara är nu i början, det är ju sen när det stannar upp som det kommer bli svårt att hålla motivationen på topp

Dom här två små barnbarnen ger mig så mycket energi och jag vill ju hinna uppleva så många år som möjligt med dom.
Mitt mål med bantningen är att gå ner så mycket att jag kan ha en snygg klänning på min dotters bröllop i september.