När jag fick behandling mot mina blödningsbesvär förra våren så visste jag att det kunde bli vissa biverkningar. Förutom en viss cancer och propprisk, så talades det om en viss viktuppgång....., Haha....tänkte jag då, det är ju bara att se till att inte äta mer än vad jag behöver........ja eller hur?!?
Nej så enkelt var det inte, och nu ett år senare har jag gått upp drygt 10kg, helt galet ju.
Detta ställer inte bara till det i garderoben utan även vissa medicin justeringar behövs.
Att jag har svårt att motionera med min nedsatta lungkapacitet gör ju inte det hela bättre direkt. Jag önskar ju verkligen att jag bara kunde snöra på mig skorna och springa några varv i närmsta skog, men det är ju idag en omöjlighet. Så min enda räddning mot övervikt är att äta mindre. Jag vet....skittrist, men så är det.
Nu har jag köpt nån app i telefonen där jag loggar alla kalorier, men det är så jobbigt och svårt.
Förr så har jag ju med jämna mellanrum kört Lchf och då tappat mycket i vikt, men nu fungerar inte det så bra med mina mediciner. Plus att det är tråkigt att inte kunna äta samma saker som resten av familjen.
Nu har jag tappat ca 1,5 kg på en vecka och det känns ju roligt, men jag vet ju att det bara är nu i början, det är ju sen när det stannar upp som det kommer bli svårt att hålla motivationen på topp

Dom här två små barnbarnen ger mig så mycket energi och jag vill ju hinna uppleva så många år som möjligt med dom.
Mitt mål med bantningen är att gå ner så mycket att jag kan ha en snygg klänning på min dotters bröllop i september.

Här är lite resultat efter ca 4 veckor med Lchf

-3,3 kg vilket innebär en viktnedgång på ca -0,8kg i veckan.
Det har alltså inte gått riktigt lika snabbt att gå ner denna gång som det gjort när jag ätit lchf innan, men jag tror det beror på att jag inte hade nån direkt övervikt denna gång, utan mest vill bli av med några trivselkilon.
Jag hoppas att jag kommer lyckas gå ner ett par kilo till, men vet att det brukar vara svårt med dom där sista kilona.

Har kännt och märkt att vikten dragit iväg mer än vad som känns okej det senaste halvåret.
Detta vet jag ju beror på att jag helt enkelt ätit som jag brukar, men rört på mig mycket mindre än vad jag gör annars.
Att jag rört på mig för lite beror på att jag denna vinter mått rätt kasst, inte bara på grund av det vanliga med lungorna, utan också för att jag varit så sjukt trött pga, lite andra orsaker bl,a massa blödningar, järnbrist, lite d-vitaminbrist mm....

Hur som, så kände jag förra veckan att nej nu jädrar får det räcka, och eftersom en av döttrarna också var lite sugen att testa lchf, så bestämde jag mig för att prova på det igen.
Har ju tyckt att det fungerat jättebra förr, men trott att det skulle bli lite för besvärligt nu när jag inte kan äta ägg, och även måste vara lite försiktig med k- vitamin rika produkter. Men hitills så har det fungerat utmärkt (men såklart saknar jag äggen mycket)

Vägde 63,4 när jag började förra måndagen, och idag en vecka senare har jag redan tappat 2,2kg

Sen känns det ju förstås lite roligare när man är två som gör detta samtidigt, för då kan man ju verkligen peppa varann, och komma på massa goda recept ihop.
Dottern sa faktiskt härom dagen att detta ju inte alls var så krångligt som hon hade trott.

Det var länge sen nu som jag skrev något om vikt och kost, men det finns i mina tankar dagligen.
Jag måste ständigt tänka på och prioritera vad jag kan äta och vad jag måste avstå. Ibland känns det orättvist att jag inte kan unna mig lite mer utan att för den skull gå upp en massa i vikt. Många gånger ser jag hur andra kan äta nästan dubbelt så mycket som jag utan att gå upp ett gram, och skulle jag unna mig att äta kakor eller godis varje vecka, ja då skulle jag inte må särskilt bra tror jag.
Mitt kalori intag ligger på i snitt 1400kcal/dag och det är vad jag måste hålla mig till för att inte vikten ska skena iväg allt för mycket.
I somras så unnade jag mig lite för mycket av både mat och snask, och det är kilon som jag fortfarande inte lyckats gå ner helt, trots att jag dragit ner rejält på kolhydraterna hela hösten.
Just nu väger jag 61kg, men vill gärna ner till 58-59 vilket känns väldigt långt bort just nu när julen dessutom närmar sig.

Någon vill tydligen att jag ska bli fet (eller rättare sagt fetare)

Men eftersom att jag inte är någon otacksam typ, så kommer jag självklart äta upp den med glädje. Fast det kommer nog ta en vecka eller så, för den är betydligt större än vad den ser ut att vara på bilden.

Idag har jag varit och lämnat nytt pk prov, så nu hoppas jag att det sjunkit sen sist, då det låg på 4,3 vilket är på tok för högt för mig.

Mitt pk värde hade stigit lite för mycket när jag lämnade prov sist, 3,7 visade det på (ska ligga runt 2,5) Så det betydde att jag vågade mig på att äta lite mer jordgubbar nu, så det har blivit några jordgubbstårtbitar de senaste dagarna. Vågar inte ens gissa på hur mycket plus vågen kommer visa på nästa gång.
Nu hoppas jag att det visar på mer normala värden när jag lämnar prov nästa gång, så jag slipper lämna blodprov varje vecka nu framöver.

Och det där med vågen var mest på skoj, för just nu skiter jag faktiskt i hur mycket jag väger, så länge jag bara slipper ha ont och får må någorlunda okej så är vikten rätt oviktig en tid framöver.

Inte kul alls, men helt och hållet mitt eget fel.
Min motivation har inte varit på topp de senaste veckorna helt enkelt, och det är svårt att låta bli att ta något att äta när det svider i magen (lite magkatarr tror jag)
Jag tror också att nervositeten över att äta "fel" eller för lite nu när jag börjat med waran är en av orsakerna.

Så fort jag ökade på lite med kolhydrater så gick jag upp ett kilo.

Nu när jag ska börja med waran om några veckor, så är det mer eller mindre hejdå till hårdbantning.
Det är visst okej att hålla igen lite, men inte banta eller ändra för mycket i kosten. Så ja det kommer att bli en ny utmaning, men jag hoppas att jag kommer fixa det utan att gå upp flera kilo. Mitt mål får bli att försöka hålla mig till den vikt jag har nu +/- ett kg.
Det viktigaste är ju trots allt att jag mår bra.