När jag fick behandling mot mina blödningsbesvär förra våren så visste jag att det kunde bli vissa biverkningar. Förutom en viss cancer och propprisk, så talades det om en viss viktuppgång....., Haha....tänkte jag då, det är ju bara att se till att inte äta mer än vad jag behöver........ja eller hur?!?
Nej så enkelt var det inte, och nu ett år senare har jag gått upp drygt 10kg, helt galet ju.
Detta ställer inte bara till det i garderoben utan även vissa medicin justeringar behövs.
Att jag har svårt att motionera med min nedsatta lungkapacitet gör ju inte det hela bättre direkt. Jag önskar ju verkligen att jag bara kunde snöra på mig skorna och springa några varv i närmsta skog, men det är ju idag en omöjlighet. Så min enda räddning mot övervikt är att äta mindre. Jag vet....skittrist, men så är det.
Nu har jag köpt nån app i telefonen där jag loggar alla kalorier, men det är så jobbigt och svårt.
Förr så har jag ju med jämna mellanrum kört Lchf och då tappat mycket i vikt, men nu fungerar inte det så bra med mina mediciner. Plus att det är tråkigt att inte kunna äta samma saker som resten av familjen.
Nu har jag tappat ca 1,5 kg på en vecka och det känns ju roligt, men jag vet ju att det bara är nu i början, det är ju sen när det stannar upp som det kommer bli svårt att hålla motivationen på topp

Dom här två små barnbarnen ger mig så mycket energi och jag vill ju hinna uppleva så många år som möjligt med dom.
Mitt mål med bantningen är att gå ner så mycket att jag kan ha en snygg klänning på min dotters bröllop i september.