Idag när jag skulle äta middag och då som vanligt tog fram min dosett, så upptäckte jag till min förskräckelse att jag hade glömt att ta mina tabletter igår.
Om man upptäcker att man glömt ta sina tabletter innan 12 timmar passerat så kan man bara ta sin dos.
Men om det gått längre tid, som för mig nu 24 timmar, så ska man ta dagens dos plus halva gårdagens. För mig innabar det att jag därför tog 6 tabletter idag.
Nu hoppas jag att detta misstaget inte påverkar mina värden allt för mycket.
Men eftersom mitt pk legat väldigt lågt nu de senaste två månaderna, så är risken stor att det inte höjts så mycket denna veckan.
Det är väldigt lätt hänt att glömma om man inte är hemma och helt spontant får för sig att äta middag ute på restaurang eller hemma hos någon annan, och då inte ha dosetten med sig.
För mig var det andra gången detta hände, och med tanke på att jag troligen kommer äta waran resten av livet, så lär det ju hända igen.

Roligare är att Bobos öga nu läkt, så vi slipper salvan i ögat.
Magen har också blivit bättre, men blev tipsad om att ge honom Visiblin, som man ger till människor, för att han ska få lite fastare avföring.

Tystnaden som uppstår när någon frågar vad jag jobbar med, och jag faktiskt säger sanningen, att jag inte jobbar alls utan varit sjukskriven i snart fyra år............ Det är liksom sånt som folk inte förväntar sig att få höra.
Det hände mig senast idag hos optikern.
Och det kändes ju även lite sådär när hon frågade om jag led av några sjukdomar och åt mediciner regelbundet......visste liksom inte riktigt i vilken ände jag skulle börja, men tror jag fick med det viktigaste.
Det visade sig iallafall att min syn inte var så bra, men ganska komplicerad att åtgärda, så jag måste dit och göra om några tester igen.
Glasögon bågar hittade vi däremot på 5minuter, så det momentet är redan klar, och det är ju skönt.

Jag har ju haft rätt mycket huvudvärk den sista tiden, och när man som jag lider flera olika åkommor så är det ibland, som ni säkert förstår svårt att riktigt veta vad som beror på vad,
Nu har vi börjat titta på en serie tillsamman här hemma, och eftersom jag normalt ser väldigt lite på tv så har jag inte riktigt märkt att det blivit lite jobbigt att läsa texten när jag tittat en längre stund. Visserligen har vi inte tv'n så där jättenära soffan, men ändå har det ju fungerat bra förr.
Provade ena dotterns glasögon, och oj vad bra och tydligt jag såg helt plötsligt.
Så nu har jag iallafall bokat en tid hos optikern i eftermiddag, och jag är rätt säker på att jag nog blir tvungen att köpa mig ett par glasögon. Jag har typ tvingat min äldsta dotter att möta mig där efteråt för att hjälpa mig att välja några snygga bågar. Eftersom jag är typ världens veligaste person så lär jag behöva hennes hjälp.
Efteråt så ska jag försöka hitta ett par svarta sandaletter till begravningen vi ska på nästa vecka,

Här sitter jag och har det bra, medan äldsta dottern bakar en kaka åt oss.
Den senaste tiden har hon mer eller mindre bott här, och det är en stor hjälp att vara två vuxna hemma när man som jag lever som ensamstående mamma till min yngsta dotter
Även min näst äldsta tar enormt mycket ansvar för sin yngsta lillasyster. Och även om hon bor ett par mil härifrån så tar hon sig ofta tid att titta förbi när hon är på väg till eller från jobb.
Svårare är det för dotter nummer 3 som ju för tillfället bor nere i Skåne, Men nu till helgen kommer hon också hem, visserligen av en mycket tråkig anledning, men vi får ju iallafall träffa henne några dagar.

Hunden är sjuk igen, ont i magen och sår på hornhinnan
Jag oroar mig för mitt läkarintyg som jag skickade in till försäkringskassan för snart 2 veckor sedan.
Yngsta barnet ska få tandställning i nederkäken idag, och hon är riktigt orolig för det, eftersom hon ju nu vet hur ont det gjorde efteråt sedan hon fick i överkäken
Mitt pk/inr värde är fortfarande inte som det ska, det vill inte stiga trots att veckodosen höjs med flera tabletter i veckan. Och låga värden innebär propprisk.
Jag ska gå på begravning nästa vecka, och det känns oerhört jobbigt men jag vill för min egen skull verkligen närvara. Det är mina barns farmor som dött, och hon var den mest generösa och okomplicerade människa jag nånsin mött. Hon har dessutom haft en plats i mitt liv sedan jag var 19år, även om vi inte träffades så ofta de sista åren så visste jag ju att hon alltid fanns där. Hon var dessutom helt fantastisk fin mot min yngsta dotter fast hon ju inte var hennes barnbarn.

Förut innan jag blev sjuk, så hände det rätt ofta att jag gjorde saker som jag egentligen inte hade nån större lust till. Jag kunde även umgås med människor som jag egentligen inte ville umgås med, bara för att vara artig eller snäll.
Nu för tiden händer det aldrig att jag gör eller umgås med någon utan att jag verkligen vill och orkar, skulle aldrig komma på tanken att slösa energi och tid på något som känns ovärt.
Det är nog, har jag kommit på väldigt lätt att bli dömd som egoist, eller en dryg typ på grund av detta, men jag känner att jag kommit så långt med mig själv att jag inte bryr mig så jättemycket om vad andra inte så nära tycker om mig.
Dom som verkligen känner mig och bryr sig om mig vet ju hur det är, och accepterar det. Ingen vill ju att jag ska bli sämre i snabbare takt än nödvändigt.

Det är ju inte direkt någon rolig känsla när man väger sig och upptäcker att man gått upp istället ner, och det trots att man ätit helt enligt reglerna, alltså typ 0 kolhydrater.

Om det beror på min nya medicin (den för hjärtat) eller något annat tillfälligt återstår att se, men skittrist är det.
Hur som helst så har den nya medicinen hjälp iallafall och min puls håller sig nu mellan 80-95, vilket är betydligt lägre än innan.

Den här lilla sötnosen har varit kräksjuk i helgen, och spydde naturligtvis bara på ställen som i min säng, soffan, och diverse mattor, tur att det går att tvätta.
Nu mår han mycket bättre, och efter att först fått fasta ett dygn och sen fått små portioner med ris, så har han nu fått sin vanliga mat igen, dock i mindre portioner.