Tystnaden som uppstår när någon frågar vad jag jobbar med, och jag faktiskt säger sanningen, att jag inte jobbar alls utan varit sjukskriven i snart fyra år............ Det är liksom sånt som folk inte förväntar sig att få höra.
Det hände mig senast idag hos optikern.
Och det kändes ju även lite sådär när hon frågade om jag led av några sjukdomar och åt mediciner regelbundet......visste liksom inte riktigt i vilken ände jag skulle börja, men tror jag fick med det viktigaste.
Det visade sig iallafall att min syn inte var så bra, men ganska komplicerad att åtgärda, så jag måste dit och göra om några tester igen.
Glasögon bågar hittade vi däremot på 5minuter, så det momentet är redan klar, och det är ju skönt.

Har kännt och märkt att vikten dragit iväg mer än vad som känns okej det senaste halvåret.
Detta vet jag ju beror på att jag helt enkelt ätit som jag brukar, men rört på mig mycket mindre än vad jag gör annars.
Att jag rört på mig för lite beror på att jag denna vinter mått rätt kasst, inte bara på grund av det vanliga med lungorna, utan också för att jag varit så sjukt trött pga, lite andra orsaker bl,a massa blödningar, järnbrist, lite d-vitaminbrist mm....

Hur som, så kände jag förra veckan att nej nu jädrar får det räcka, och eftersom en av döttrarna också var lite sugen att testa lchf, så bestämde jag mig för att prova på det igen.
Har ju tyckt att det fungerat jättebra förr, men trott att det skulle bli lite för besvärligt nu när jag inte kan äta ägg, och även måste vara lite försiktig med k- vitamin rika produkter. Men hitills så har det fungerat utmärkt (men såklart saknar jag äggen mycket)

Vägde 63,4 när jag började förra måndagen, och idag en vecka senare har jag redan tappat 2,2kg

Sen känns det ju förstås lite roligare när man är två som gör detta samtidigt, för då kan man ju verkligen peppa varann, och komma på massa goda recept ihop.
Dottern sa faktiskt härom dagen att detta ju inte alls var så krångligt som hon hade trott.

Jag har ätit min egen äggfria lchf variant sen i måndags (3dagar) och det är verkligen effektivt.
Jag äter max 25g kolhydrater om dagen och håller samtidigt koll på kaloriintaget som för mig inte får överstiga 1500 kcal/dygn. Jag tillför heller inte en massa extra fett i maten, men använder mig av riktigt smör och grädde i matlagningen.
Tyvärr är detta ingenting som fungerar för mig i längden, Lchf utan ägg blir väldigt enformigt, men det fungerar bra i nån vecka och ger mig en snabb start på viktnedgång som gör i alla fall mig väldigt motiverad att sen fortsätta tänka på vad jag stoppar i mig.
Min plan är att försöka fortsätta med denna variant några dagar till, och sen fortsätta att räkna kalorier och köra 8/16 åtminstone 5dagar i veckan.
Nu har jag bara drygt 1,5kg kvar till 58,5kg som jag vägde innan "semestern" och när jag når dit så är jag rätt nöjd, eller riktigt nöjd är jag väl aldrig men man kan liksom inte begära det omöjliga när man inte orkar röra på sig så mycket.

Jäklars vad ont jag haft i gallan/levern de senaste dagarna.
Det började så smått natten till igår och sen kom det och gick ända till denna natten. Det är en smärta som är på gränsen till outhärdlig när den sätter igång ordentligt, det gör 10gånger ondare än att föda barn, eller bryta benet, tro mig jag har gjort det några gånger, fött barn alltså, benet har jag bara brutit en gång.
Det värsta när jag har så där ont är att jag inte fixar det utan smärtstillande längre och det enda som dämpar smärtan lite grann är Ipren och det får jag ju egentligen inte äta för blödningsrisken, men vafasen gör man liksom. Men 3 ipren på 2 dygn är på tok för mycket så nu är det bara hålla tummarna att det inte blir några biverkningar.
Min leverläkare ska ringa mig i nästa vecka och då måste jag komma ihåg att fråga om det finns något annat jag kan ta som inte ger ökad blödningsrisk.
Orsaken till att jag haft så ont det sista tror jag beror på att jag fått i mig lite för mycket äggprodukter, lite tål jag ju, men många bäckar små.... Och det har när jag tänker efter varit ganska många bäckar de senaste dagarna. Jag har ju även fått lite nässelutslag de 2 senaste dagarna och få framför allt på bröstkorgen och halsen, vilket är mycket irriterande men också något som brukar bli när jag fått i mig lite för mycket ägg och då framför allt äggvita som jag är mest allergisk mot, äggula tål jag ju om ön bara i liten mängd.
Idag har jag hållt mig till enbart lättyoghurt och min egen musli som är snällt mot magen, och peppar peppar så har jag ännu inte haft nån känning alls från gallan eller magen. Nu får det bli 100% äggfritt en lång tid framöver.

Imorgon ska mina blodkärl i benen undersökas för att se om det finns eventuella rester eller ärr efter gamla blodproppar där.
Imorgon kommer också nån som jag och Olivia längtar mycket efter.

Jahapp då var det dags att byta husläkare igen, det blir andra gången detta år. Denna gången beror det dock inte på att den jag haft nu inte varit bra, utan på att hon inte är kvar på vårdcentralen utan har slutat huxflux.
Jag önskar så att jag kunde få nån som är ordinarie där och som jag kan känna mig trygg med, någon som dessutom kanske har lite erfarenhet åtminstone någon av de saker jag drabbats av.

Jag har nu ringt vårdcentralen och bett att få bli uppringd idag, så nu håller jag tummarna för att jag får en ny läkare som är bra och som jag får behålla i mer än 6månader.

Ja ibland känner jag att det blir lite för mycket tråkigheter vad gäller hälsan på en gång och då är det inte alltid så lätt att hålla en possitiv attityd hela tiden, och just nu känner jag att jag är i en riktig svacka vad gäller possitivt tänkande.
Det senaste året har jag fått följande besked, 39% lungkapacitet, för små lungor, koagulationsrubbning i blodet, äggallergi, och lungemboli som troligen är kronisk.
Men nu när jag fick besked om att mina levervärden är på tok för höga så kändes det som om luften gick ur mig, det blev liksom den berömde droppen som får bägaren att rinna över, och jag är sjukt orolig över detta.
När jag var tillbaka på sjukhuset förra veckan så hade dom sjunkit lite, men ändå var dom alldeles för höga för att levern ska orka med det i längden.
Igår var jag och lämnade nya prover och i eftermiddag få jag förhoppningsvis svaret på dom. Så nu hoppas jag att dom sjunkit lite till, eller att dom åtminstone inte visar högre än förra gången.
Imorgon ska jag in till sjukhuset igen och göra en skiktröntgen på levern.
Eventuellt måste dom också göra en biopsi på levern också, och det skrämmer mig så in i hel......mycket.
Hoppas hoppas att jag får possitiva besked i eftermiddag så jag slipper fler otäcka undersökningar.

Måste ju skriva om något roligt också, och det är att den här lilla repat sig bra efter kastreringen och imorgon eller på fredag så hoppas jag kunna ta bort tratten.

Igår kväll var två av dom stora tjejerna hemma på middag med sina pojkvänner.
Jag måste säga att jag haft en väldig tur med barnens pojkvänner genom åren, fast så himla många har det iofs inte hunnit bli men ändå. Av dom som ändå kommit och gått genom åren är det bara en enda som jag inte tyckt om och kännt något för. Men det klart att vissa saknar man mer än andra och ju längre dom varit i familjen ju tråkigare känns det ju när det tar slut.
Igår hade Emelie med sin nya kille som hon dejtat i mer än ett halvår nu, och han var verkligen supertrevlig, han verkade passa Emelie perfekt.

Matilda och hennes kille var också hemma och hon hade med sig en hallonmoussetårta.

Som vanligt glömde jag att ta kort på den innan den var uppskuren. Men den var både fin och god
Jag vågade bara smaka ett par teskedar eftersom mousse innehåller väldigt mycket äggvita, och det är ju just äggvitan jag inte tål
Men snälla och omtänksamma Matilda hade tagit med en dammsugare till mig istället för tårta

Jag verkligen älskar dessa små skapelser och dom innehåller så pass lite ägg att jag kan äta en utan att jag får någon reaktion.

När barnen åkt hem till sina egna hem så blev jag alldeles ensam här hemma, och det händer ju inte allt för ofta.
Olivia är bortrest hela helgen, så det blev väldigt tomt och tyst när dom gått.
Nu har jag två hela dagar framför mig då jag kan göra precis vad som faller mig in utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Jag får se vad jag orkar med helt enkelt.

Jag vet att jag är en dålig förebild för mina barn när det gäller mat och vikt, men så är det bara och jag tror i ärlighetens namn att dom inte tagit någon större skada av det. Inte vad jag märkt i alla fall. Ingen av dom har några ätstörningar, tvärtom är dom ganska nyttiga och äter bra mat för det mesta.
Jag kom och tänka på detta idag för Olivia hade en kompis hemma på middag och hon frågade varför jag inte åt samma mat som dom.
Jag blev faktiskt lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara, för att det inte skulle bli tokigt.
Men jag hann inte svara för Olivia hann före och sa helt enkelt att mamma är allergisk mot kolhydrater och ägg, av ägg får hon prickar och av kolhydrater blir hon tjock, haha.... Huvet på spiken liksom, och sen började dom prata om annat.
Man ska nog inte krångla till det för mycket helt enkelt.