Imorgon fyller jag 50 år, vilket känns väldigt konstigt eftersom att jag i sinnet känner mig som 25, samtidigt som min fysik är som en 100 årings.

Det blir inget stort firande, för det orkar jag inte. Men Emelie har fixat smörgåstårtor som ska njutas med familjen här hemma imorgon kväll.

Hade fått en fråga här på bloggen i oktober, som jag helt missat.
Det var en tjej som också har kronisk lungembolism som skrivit, och jag skulle så väldigt gärna vilja komma i kontakt med dig. Så om du ser det här så snälla skriv en kommentar här.

Den där fråge funktionen kan jag bara se om jag loggar in på bloggen via datorn, och det gör jag nästan aldrig. Jag Bloggar alltid från min ipad eller iphone.
Känner också att jag måste förtydliga att mina fyra barn är inga småbarn längre.
Min yngsta tjej är 14år och dom andra tre är 23, 24 och 29.
Dom är helt fantastiskt hjälpsamma allihop och ställer alltid upp när jag behöver hjälp med något.

Ett tydligt vårtecken tycker jag är när barnen får skrubbsår på knäna.
Det här hände igår när O tog vårens första utomhus åk på sin airboard. Tyvärr var det inte bara knäna som gick sönder, utan även nya byxorna, men det kunde ju varit betydligt värre.

Idag är det helt strålande väder, och jag önskar att jag hade orkat ta en promenad i solen, men jag ska sätta mig en stund på balkongen och njuta istället.

Nu har jag inte haft feber på en hel vecka, hoppas det fortsätter så nu.

Nästa vecka ska jag till leverspecialisten på Karolinska Huddinge för min årliga kontroll, och veckan efter det så ska jag dit igen men då till Koagullationsmottagningen och träffa den specialisläkaren.

Sjukdomarna fortsätter att avlösa varandra här hemma och därför har jag inte orkat skriva så mycket som jag skulle önska här.
Just nu känns det rätt hopplöst, men jag hoppas att turen ska vara på min sida snart.

Det har blivit väldigt glest mellan inläggen här, bara något enstaka i månaden. Jag har helt enkelt inget roligt eller intressant att skriva om.
Mår fortfarande sämre än vanligt och börjar bli lite orolig att det aldrig kommer bli något bättre alls. Jag vet ju att jag aldrig kommer bli frisk igen, men så här dåligt som jag mått den här vintern har jag aldrig varit med om tidigare. Har verkligen noll energi över till att göra annat än det mest nödvändig, och ibland orkar jag inte ens det.
Nu har vi sportlov här i Stockholm och O är ledig från skolan. Tur att hon är så stor nu att hon kan roa sig själv.

.

Den här killen har börjat kissa inne, eller han skvätter lite här och där som för att markera. Hur som så är det jättejobbigt och jag vet inte alls vad jag ska göra för att få honom att sluta. Det verkar vara ganska vanligt att hanhundar gör så här precis när dom blivit könsmogna i 1-års åldern, men den här killen är ju snart 3-år..