Eftersom jag inte fått någon ordentlig information om vad kronisk lungemboli innebär, förutom det lilla vi hittat pä internet, så trodde jag ju att jag skulle få komma till en läkare på koagulationsmottagningen redan om ett par dagar, likaså trodde distriktsslöterskan det.
Men idag kom det en kallelse på posten och jag ska inte dit förrän om 2 veckor :-O
I 2veckor till ska jag alltså gå omkring och inte veta någonting mer om kronisk lungemboli, än att jag har många proppar i lungorna som på något sätt är kroniska. Jag har ingen aning om hur många det är eller var propparna kommer ifrån och varför jag fått dom.
Jag har heller ingen aning om vad som händer med min kropp nu när jag tar dessa fragminsprutor varje dag, förutom att jag mycket lätt kan få både ytliga och innre blödningar.
Det är nu andra gången på ett år som jag får en rätt allvarlig diagnos på samma lite stressiga sätt som när man får besked om att man har typ halsfluss eller en vanlig förkylning, och sen liksom tack och hej. Denna gången över telefonen dessutom när jag stod utanför vårt hus med en av döttrarna tjattrandes brevid.
Det känns faktiskt inte riktigt okej att bli behandlad så faktiskt.
Jag förstår ju att det var väldigt viktigt att ringa omgående för att komma igång med sprutorna direkt. Men det borde kanske varit lämpligt att ge mig en tid för lite mer info dagen därpå, eller åtminstone samma vecka.
Det är tur att jag är lite härdad sen innan, men det finns gränser för vad man klarar av, och nu börjar jag känna att den gränsen snart är nådd.

Allt känns väldigt rörigt just nu.
Det kommer nog ta en tid innan den här nya diagnosen faller på plats. Frågetecknen blir bara fler och fler och jag kan inte hitta några svar alls på internet.
Enligt min äldsta dotter så beror det troligen på att kronisk lungemboli är mycket ovanlig. Hon hade hört att i Usa finns det endast 3000 personer med denna diagnos, och om man då betänket att det bor ca 320 000 000 människor i Usa så är 3000 nästan ingenting.
Svårt att förstå är det hur som helst och det känns ju extra jobbigt när jag inte har någon att fråga.

När jag trampade på min crosstrainer igår så kände jsg att jag fick lite värk i nacken, den försvann dock när jag tränat klart.
Idag när jag tränade så kom värken tillbaka i nacken och spred sig uppåt mot huvudet, men återigen så var värken som bortblåst när jag tränat klart.
Nu ikväll är huvudvärken tillbaka, och den blir bara värre och värre, så jäkla jobbigt. Jag som nästan aldrig har ont i huvudet. Hoppas att det bara är vanlig spänningshuvudvärk och inte nåt annat, som typ början på en förkylning eller nåt annat dumt.
Det verkar som om många är förkylda nu när jobb och skolor kommit igång igen, men jag är försiktig och håller mig på säkert avstånd, men man kan ju aldrig vara helt säker.

Jag tycker inte om att behöva börja morgonen med att bråka och tjafsa med något av mina barn, men ibland är det oundvikligt. Det jag tycker är jobbigast är känslan av att dom för stunden inte tycker om mig och liksom inte vill förstå varför jag måste göra eller agera som jag gör.
Jag känner mig väldigt stolt och glad över att ha fått fyra stycken så fina och duktiga döttrar, och nästan alltid tycker jag att det är roligt att vara deras mamma, men det finns faktiskt stunder när det är skitjobbigt också.

Surt känns det också att jag betalade mina räkningar idag, och det gick precis jämt upp med min sjukpenning.

Jag är även lite sur över att det går så himla trögt med vikten, så här segt har det aldrig gått tidigare när jag startat om efter ett uppehåll på några månader.
Jag vet dåligt tålamod är mitt andra namn. När jag bestämt mig för något så vill jag se ett bra resultat så fort som möjligt, helst redan igår.

Så där, nu har jag fått gnälla av mig lite.

Eftersom att jag har barn så innebär ju det att jag oftast måste laga dubbla middagar när jag äter Lchf/lågkolhydratskost. Många tycker att detta verkar lite bökigt och jobbigt, men jag tycker faktiskt inte att det är det. Det blir ju inte jobbigare än vad man gör det till, och man måste ju inte krångla till det.
Om vi ska äta tex, köttfärsås så får familjen spaghetti till, och till mig själv steker jag lite strimlad vitkål som tillbehör.
Om vi äter ugnsgratinerad falukorv. Så får dom potatismos till, och till mig själv kokar jag lite blomkål eller brysselkål.
Idag ska jag steka köttbullar och koka makaroner till middag, och då skulle jag ju kunnat äta köttbullarna med något annat tillbehör, men istället ska jag äta lite rester från igår.
Visst händer det ibland att jag inte alls kan äta någonting av deras middsgsmat, men då har jag ju oftast planerat så att jag har något annat till mig själv som bara är att värma upp.

Från 66,1kg till 64,9kg.
1,2kg har jag gått ner på en vecka.
Lite besviken blev jag ju allt, jag hade ju förstås hoppats på lite mer.
Förr har jag ju brukat gå ner 2-3kg första veckan som jag dragit igång med lchf efter uppehåll.
Det här med att bara väga mig en gång i veckan kändes jobbigt, så fortsättningsvis så kommer jag väga mig så ofta jag vill.

Alltså nästan varje kväll när familjen gått och lagt sig så ser det ut så här på vårt vardagsrumsbord

Inte roligt att komma upp på morgonen och mötas av den här synen.
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att plocka undan efter sig. Om var och en plockade undan det den tagit fram, så skulle ju jag slippa, dessutom är ju jag oftast helt oskyldig till förödelsen eftersom jag nästan alltid bantar.
Jag vet att jag borde låta det stå kvar nån gång för att vänta och se hur lång tid det kommer ta innan nån annan reagerar och tar bort det. Men risken är att det kommer ta flera dagar och det skulle jag inte stå ut att se när jag går hemma hela dagarna.

Just nu ser det ut så här, men redan imorgon eftermiddag så kan jag lova att jag är här och plockar glas och muggar igen.

När jag blir lite extra sugen på något gott, så har jag hittat två nya favoriter.
Rostade lättsaltademandlar och mandlar doppade i mörkchoklad, farligt gott.
Dom innehåller ju dock lite kolhydrater så det gäller ju att inte överäta.
Dom som är doppade i mörkchoklad säljs i lösvikt i min närmaste matbutik, så jag brukar bara köpa max 7-8 stycken, så det helt enkelt inte finns möjlighet för något frosseri.

Men som sagt farligt gott är det, så det är inget jag kan ha hemma jämt.