När jag trampade på min crosstrainer igår så kände jsg att jag fick lite värk i nacken, den försvann dock när jag tränat klart.
Idag när jag tränade så kom värken tillbaka i nacken och spred sig uppåt mot huvudet, men återigen så var värken som bortblåst när jag tränat klart.
Nu ikväll är huvudvärken tillbaka, och den blir bara värre och värre, så jäkla jobbigt. Jag som nästan aldrig har ont i huvudet. Hoppas att det bara är vanlig spänningshuvudvärk och inte nåt annat, som typ början på en förkylning eller nåt annat dumt.
Det verkar som om många är förkylda nu när jobb och skolor kommit igång igen, men jag är försiktig och håller mig på säkert avstånd, men man kan ju aldrig vara helt säker.

Jag tycker inte om att behöva börja morgonen med att bråka och tjafsa med något av mina barn, men ibland är det oundvikligt. Det jag tycker är jobbigast är känslan av att dom för stunden inte tycker om mig och liksom inte vill förstå varför jag måste göra eller agera som jag gör.
Jag känner mig väldigt stolt och glad över att ha fått fyra stycken så fina och duktiga döttrar, och nästan alltid tycker jag att det är roligt att vara deras mamma, men det finns faktiskt stunder när det är skitjobbigt också.

Surt känns det också att jag betalade mina räkningar idag, och det gick precis jämt upp med min sjukpenning.

Jag är även lite sur över att det går så himla trögt med vikten, så här segt har det aldrig gått tidigare när jag startat om efter ett uppehåll på några månader.
Jag vet dåligt tålamod är mitt andra namn. När jag bestämt mig för något så vill jag se ett bra resultat så fort som möjligt, helst redan igår.

Så där, nu har jag fått gnälla av mig lite.