Jag gillar ju egentligen inte att köpa kläder och leksaker på nätet. Jag vill gynna fysiska butiker, men i år hade jag inget val när alla julklappar skulle inhandlas och i vår familj köper vi julklappar till alla så det blir ju en del saker att köpa. Och tro det eller ej allt kom fram i god tid. Det enda jag inte köpte på nätet var en guldkedja till O men det hjälpte näst yngsta dottern mig med för hon jobbar i en guldbutik och kan ta hem och byta om det blir fel.
Nu ligger allt inslaget under granen.
Även O köpte alla sina klappar på nätet, men hon valde ut en stor nätsida där dom har allt möjligt och sen beställde hon till hela familjen därifrån.

Ikväll har jag gjort pepparkakshjärtan och spritsat. Förr skrev jag barnens namn men nu blir det barnbarnens istället

Nu hänger dom i köksfönstret.
Förra åtet var vi ju i fjällen, Björnrike hela julen och då blev det inte så mycket pyntande hemma, men det tar vi igen iår.
Vi ska fira jul hör hemma men eftersom familjen blivit så stor så måste vi dela upp oss 2 dagar för att kunna följa Fohm rekomendationer. Lite tråkigt men ändå kul att få fira julafton 2 dagar i rad.
Vi skulle firat med vänner på annandagen, men vi skjuter fram det till nyår istället.

Idag har jag gjort saffranskola medans lilla Belle lekte med alla tomtar och plockade ner några kulor ur graben som hon kastade till hunden.... vad säger man? det är bara skratta.
Vad annorlunda man är som mormor än som mamma.
Imorgon ska robotdammsugaren få jobba hårt. Jag ska också byta filter i våra luftrenare så dom kan jobba hårt i jul, den ena lite större vi har tar även lite viruspartiklar. En mycket bra investering när man har lungproblem och allergier.

Tiden går snabbt nu och oktober är redan här.
O har gått i skolan som vanligt denna terminen men vi följer hela tiden corona utvecklingen och är beredda på att det kan bli distansundervisning igen. Hon har mask på sig när hon åker i kollektivtrafiken, inte för det skyddar men för att det påminner folk att hålla avstånd när dom ser nån med mask.
Jag själv har inte åkt kollektivt sedan i februari och det börjar kännas lite jobbigt nu att behöva be om skjuts så fort jag ska någonstans, men jag är ändå tacksam över att jag har så många som ställer upp och kör mig när jag måste ta mig till olika möten och läkarbesök.
Alla runt oss som vi umgås med vet ju hur vi har det och skulle aldrig utsätta oss för några risker.

Hunden har varit dålig några veckor, så pass att hon fick ligga inlagd med dropp ett dygn.
Hon hade troligtvis nån inflamation i tunntarmen. Nu mår hon bättre men äter fortfarande skonkost

Den här lilla älsklingen har astma och har hostat en del i höst och då får hon inte vara på dagis även fast hon ju inte smittar.
Då får man vara hemma hos mormor och mysa istället.
Nu börjar båda barnbarnen bli så stora att det inte är jobbigt att ha dom här längre. Dom sover, klär sig, äter själva och kan tala omvad dom vill.

Hon fyller snart 3år och han blir 3 i februari.

I helgen hade vi en liten tillställning bara för de allra närmaste för äldsta dottern som snart får sitt första barn.
Det ska bli mysigt med lite bebisgos igen.

Jäklars vad ont jag haft i gallan/levern de senaste dagarna.
Det började så smått natten till igår och sen kom det och gick ända till denna natten. Det är en smärta som är på gränsen till outhärdlig när den sätter igång ordentligt, det gör 10gånger ondare än att föda barn, eller bryta benet, tro mig jag har gjort det några gånger, fött barn alltså, benet har jag bara brutit en gång.
Det värsta när jag har så där ont är att jag inte fixar det utan smärtstillande längre och det enda som dämpar smärtan lite grann är Ipren och det får jag ju egentligen inte äta för blödningsrisken, men vafasen gör man liksom. Men 3 ipren på 2 dygn är på tok för mycket så nu är det bara hålla tummarna att det inte blir några biverkningar.
Min leverläkare ska ringa mig i nästa vecka och då måste jag komma ihåg att fråga om det finns något annat jag kan ta som inte ger ökad blödningsrisk.
Orsaken till att jag haft så ont det sista tror jag beror på att jag fått i mig lite för mycket äggprodukter, lite tål jag ju, men många bäckar små.... Och det har när jag tänker efter varit ganska många bäckar de senaste dagarna. Jag har ju även fått lite nässelutslag de 2 senaste dagarna och få framför allt på bröstkorgen och halsen, vilket är mycket irriterande men också något som brukar bli när jag fått i mig lite för mycket ägg och då framför allt äggvita som jag är mest allergisk mot, äggula tål jag ju om ön bara i liten mängd.
Idag har jag hållt mig till enbart lättyoghurt och min egen musli som är snällt mot magen, och peppar peppar så har jag ännu inte haft nån känning alls från gallan eller magen. Nu får det bli 100% äggfritt en lång tid framöver.

Imorgon ska mina blodkärl i benen undersökas för att se om det finns eventuella rester eller ärr efter gamla blodproppar där.
Imorgon kommer också nån som jag och Olivia längtar mycket efter.

Jahapp då var det dags att byta husläkare igen, det blir andra gången detta år. Denna gången beror det dock inte på att den jag haft nu inte varit bra, utan på att hon inte är kvar på vårdcentralen utan har slutat huxflux.
Jag önskar så att jag kunde få nån som är ordinarie där och som jag kan känna mig trygg med, någon som dessutom kanske har lite erfarenhet åtminstone någon av de saker jag drabbats av.

Jag har nu ringt vårdcentralen och bett att få bli uppringd idag, så nu håller jag tummarna för att jag får en ny läkare som är bra och som jag får behålla i mer än 6månader.

Ja ibland känner jag att det blir lite för mycket tråkigheter vad gäller hälsan på en gång och då är det inte alltid så lätt att hålla en possitiv attityd hela tiden, och just nu känner jag att jag är i en riktig svacka vad gäller possitivt tänkande.
Det senaste året har jag fått följande besked, 39% lungkapacitet, för små lungor, koagulationsrubbning i blodet, äggallergi, och lungemboli som troligen är kronisk.
Men nu när jag fick besked om att mina levervärden är på tok för höga så kändes det som om luften gick ur mig, det blev liksom den berömde droppen som får bägaren att rinna över, och jag är sjukt orolig över detta.
När jag var tillbaka på sjukhuset förra veckan så hade dom sjunkit lite, men ändå var dom alldeles för höga för att levern ska orka med det i längden.
Igår var jag och lämnade nya prover och i eftermiddag få jag förhoppningsvis svaret på dom. Så nu hoppas jag att dom sjunkit lite till, eller att dom åtminstone inte visar högre än förra gången.
Imorgon ska jag in till sjukhuset igen och göra en skiktröntgen på levern.
Eventuellt måste dom också göra en biopsi på levern också, och det skrämmer mig så in i hel......mycket.
Hoppas hoppas att jag får possitiva besked i eftermiddag så jag slipper fler otäcka undersökningar.

Måste ju skriva om något roligt också, och det är att den här lilla repat sig bra efter kastreringen och imorgon eller på fredag så hoppas jag kunna ta bort tratten.

Igår kväll var två av dom stora tjejerna hemma på middag med sina pojkvänner.
Jag måste säga att jag haft en väldig tur med barnens pojkvänner genom åren, fast så himla många har det iofs inte hunnit bli men ändå. Av dom som ändå kommit och gått genom åren är det bara en enda som jag inte tyckt om och kännt något för. Men det klart att vissa saknar man mer än andra och ju längre dom varit i familjen ju tråkigare känns det ju när det tar slut.
Igår hade Emelie med sin nya kille som hon dejtat i mer än ett halvår nu, och han var verkligen supertrevlig, han verkade passa Emelie perfekt.

Matilda och hennes kille var också hemma och hon hade med sig en hallonmoussetårta.

Som vanligt glömde jag att ta kort på den innan den var uppskuren. Men den var både fin och god
Jag vågade bara smaka ett par teskedar eftersom mousse innehåller väldigt mycket äggvita, och det är ju just äggvitan jag inte tål
Men snälla och omtänksamma Matilda hade tagit med en dammsugare till mig istället för tårta

Jag verkligen älskar dessa små skapelser och dom innehåller så pass lite ägg att jag kan äta en utan att jag får någon reaktion.

När barnen åkt hem till sina egna hem så blev jag alldeles ensam här hemma, och det händer ju inte allt för ofta.
Olivia är bortrest hela helgen, så det blev väldigt tomt och tyst när dom gått.
Nu har jag två hela dagar framför mig då jag kan göra precis vad som faller mig in utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Jag får se vad jag orkar med helt enkelt.

Jag vet att jag är en dålig förebild för mina barn när det gäller mat och vikt, men så är det bara och jag tror i ärlighetens namn att dom inte tagit någon större skada av det. Inte vad jag märkt i alla fall. Ingen av dom har några ätstörningar, tvärtom är dom ganska nyttiga och äter bra mat för det mesta.
Jag kom och tänka på detta idag för Olivia hade en kompis hemma på middag och hon frågade varför jag inte åt samma mat som dom.
Jag blev faktiskt lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara, för att det inte skulle bli tokigt.
Men jag hann inte svara för Olivia hann före och sa helt enkelt att mamma är allergisk mot kolhydrater och ägg, av ägg får hon prickar och av kolhydrater blir hon tjock, haha.... Huvet på spiken liksom, och sen började dom prata om annat.
Man ska nog inte krångla till det för mycket helt enkelt.

När jag trampade på min crosstrainer igår så kände jsg att jag fick lite värk i nacken, den försvann dock när jag tränat klart.
Idag när jag tränade så kom värken tillbaka i nacken och spred sig uppåt mot huvudet, men återigen så var värken som bortblåst när jag tränat klart.
Nu ikväll är huvudvärken tillbaka, och den blir bara värre och värre, så jäkla jobbigt. Jag som nästan aldrig har ont i huvudet. Hoppas att det bara är vanlig spänningshuvudvärk och inte nåt annat, som typ början på en förkylning eller nåt annat dumt.
Det verkar som om många är förkylda nu när jobb och skolor kommit igång igen, men jag är försiktig och håller mig på säkert avstånd, men man kan ju aldrig vara helt säker.