I våras när jag mådde så där dåligt och var så väldigt trött så jag bara ville sova, kände mig ju dessutom väldigt "nere" (inget kändes kul). Efter provtagning så visade det sig att jag hade både järn och d-vitaminbrist, och efter ett par månader med järntabletter och D-vitamin så mådde jag ju mycket bättre och allt kändes betydligt lättare.
Nu har jag sedan några veckor börjat med dessa tillskott igen, för jag är konstant trött det spelar liksom ingen roll hur mycket jag sover eller vilar, jag är lika trött ändå. Jag har också haft hemska myrkrypningar i benen, särskilt på nätterna, och det har jag haft till och från i flera år, men i våras efter järntillskottet så försvann dom besvären helt fram tills nu.
Hoppas nu att alla dessa piller funkar så jag blir av med dom här besvären igen.
Äter ju även Silicea för att håret lossnar, men det behöver man ju äta i minst tre månader, så det är på tok för tidigt att utvärdera ännu.

Har kännt och märkt att vikten dragit iväg mer än vad som känns okej det senaste halvåret.
Detta vet jag ju beror på att jag helt enkelt ätit som jag brukar, men rört på mig mycket mindre än vad jag gör annars.
Att jag rört på mig för lite beror på att jag denna vinter mått rätt kasst, inte bara på grund av det vanliga med lungorna, utan också för att jag varit så sjukt trött pga, lite andra orsaker bl,a massa blödningar, järnbrist, lite d-vitaminbrist mm....

Hur som, så kände jag förra veckan att nej nu jädrar får det räcka, och eftersom en av döttrarna också var lite sugen att testa lchf, så bestämde jag mig för att prova på det igen.
Har ju tyckt att det fungerat jättebra förr, men trott att det skulle bli lite för besvärligt nu när jag inte kan äta ägg, och även måste vara lite försiktig med k- vitamin rika produkter. Men hitills så har det fungerat utmärkt (men såklart saknar jag äggen mycket)

Vägde 63,4 när jag började förra måndagen, och idag en vecka senare har jag redan tappat 2,2kg

Sen känns det ju förstås lite roligare när man är två som gör detta samtidigt, för då kan man ju verkligen peppa varann, och komma på massa goda recept ihop.
Dottern sa faktiskt härom dagen att detta ju inte alls var så krångligt som hon hade trott.

Det är ju som alla vet inte så himla lätt att gå ner i vikt när man inte kan träna. Och dom där sista kilona innan man liksom är i mål är ju alltid dom svåraste att gå ner. Jag har ju haft 57kg som målvikt länge nu, men inte lyckats nå dit ännu, var iofs där och nosade förra våren då vågen under en kort period visade på 57,7 men sen gick det tyvärr uppåt igen. Har nu legat rätt stadigt de sista året på runt 59-60 kg.
Men jag hoppas att trägen vinner tillslut, och nu har vågen äntligen börjat peka lite neråt igen, hoppas nu bara att det fortsätter så ett tag till

Min vikt har hakat upp sig.
Jag skulle så gärna vilja komma ner under 60kg igen, men det verkar inte som att kroppen vill detsamma. Jag har varit väldigt noga med vad jag stoppat i mig de senaste veckorna och räknat varenda liten kalori som slunkit ner. Men trägen vinner och snart så borde det ju börja peka neråt i vikt igen

Tyvärr fungerar inte min viktapp "viktkoll" den slutade fungera när jag uppdaterade min iphone för ett par veckor sedan. Jag hoppas verkligen att den snart fungerar igen för den är helt klart den bästa viktappen jag hittat.
Hur som helst så vägde jag 59,6 kg imorse, och det har jag vägt dom sista veckorna.
Jag har fortfarande en förhoppning att gå ner till 57 kg, men just nu så känns det inte som något som jag prioritetat så högt. Det får helt enkelt ta lite tid. Just nu är det viktigaste att jag blir lite piggare igen efter den envisa infektionen eller vad det nu är som jag gått och dragit på sen mitten på Augusti.

Jag har ätit min egen äggfria lchf variant sen i måndags (3dagar) och det är verkligen effektivt.
Jag äter max 25g kolhydrater om dagen och håller samtidigt koll på kaloriintaget som för mig inte får överstiga 1500 kcal/dygn. Jag tillför heller inte en massa extra fett i maten, men använder mig av riktigt smör och grädde i matlagningen.
Tyvärr är detta ingenting som fungerar för mig i längden, Lchf utan ägg blir väldigt enformigt, men det fungerar bra i nån vecka och ger mig en snabb start på viktnedgång som gör i alla fall mig väldigt motiverad att sen fortsätta tänka på vad jag stoppar i mig.
Min plan är att försöka fortsätta med denna variant några dagar till, och sen fortsätta att räkna kalorier och köra 8/16 åtminstone 5dagar i veckan.
Nu har jag bara drygt 1,5kg kvar till 58,5kg som jag vägde innan "semestern" och när jag når dit så är jag rätt nöjd, eller riktigt nöjd är jag väl aldrig men man kan liksom inte begära det omöjliga när man inte orkar röra på sig så mycket.

Jag har slarvat lite för mycket med maten den sista tiden. Ätit på tok för mycket av allt och framförallt alldeles för mycket kolhydrater.
Jag även slarvat med 8/16, då jag druckit flera latte machiato från maskinen varje morgon, istället för vanligt bryggkaffe med lite lättmjölk i. Det låter kanske inte så farligt men en latte är tillräckligt mycket kalorier i för att bryta fastan för tidigt.

59kg känns inte så skoj, när jag för någon månad sedan var så nära mitt mål på 57kg

Kaloriintaget har skenat iväg alldeles för många dagar. Om det blir för högt någon enstaka gång är ju ingen fara, men när det händer flera gånger i veckan så är det dags att dra i nödbromsen.
Jag är nöjd med Life Sum appen, utan den skulle jag inte ha riktig koll på hur mycket kalorier som slinker ner. Nu ser jag ju direkt när det blivit lite för mycket, eller som nu alldeles för mycket.

Väldigt många röda staplar senaste månaden.

Nu ska jag försöka skärpa mig och köra 8/16 fasta och även dra ner lite på kalorier och kolhydrater.
Om en vecka åker jag till Göteborg med två av döttrarna och tills dess hoppas jag att jag gått ner åtminstone ett halvt kilo.

Detta att ständigt behöva tänka på vad jag stoppar i mig för att inte gå upp i vikt driver mig nästan till vansinne ibland. Åhh vad jag önskar att jag ibland bara kunde skita i allt några dagar och bara äta så mycket jag vill av vad jag vill, utan att för den skull gå upp massor i vikt. Men det går ju tyvärr inte längre utan jag måste tänka på varenda tugga jag tar för att inte gå upp. Ibland känns det som att jag går upp bara av att titta på godsaker.
Av erfarenhet så vet jag ju också att jag har en förmåga att lägga på mig några extra kilon just på sommaren, och det suger ju lite extra eftersom det framförallt är på sommaren som man vill kunna gå lättklädd utan att kläderna stramar och sitter åt på fel ställen.
Den här sommaren har jag gett mig bövölen på att inte gå upp en massa onödiga kilon, utan försöka hålla mig runt 58-59kg som jag väger nu.
Men det är som sagt skittrist att aldrig riktigt kunna slappna av och bara äta det man vill utan att den där lilla kaloriräknaren tickar i bakhuvudet.