Helt galet ju att jag nu är inne på mitt nionde år som sjukskriven. Trodde ju aldrig ens att jag skulle överleva så här länge ju.
Var tvungen att räkna 2ggr och det blir 100 månader denna månaden.
Säga vad man vill om försäkringskassan men är man riktigt sjuk så fungerar det faktiskt jättebra. På dessa snart 9år har jag inte haft problem en enda gång. Några gånger har dom försökt få igenom sjukersättning istället men det har dom själva avslagit så än så länge får jag vanlig sjukpenning.
Jag vill inte tro att jag haft tur utan att dom handläggarna jag haft faktiskt läst in sig ordentligt på mina symptom och diagnoser, men såklart så är jag ju orolig varje gång det ska skickas in ett nytt intyg.

Idag följde jag med ut en stund och tittade på när Lilla O och Stora O åkte snowracer i backen bakom vårt hus

Nu ska jag sova med den här myshunden

Idag fick jag hjälp att storhandla och även köpa julgran.

Fick hjälp av både E och F att klä den, och det kunde inte blivit bättre. Granen är så fin att man kan tro att den är oäkta.
O är hos sin pappa den här helgen, så jag har mest bara legat och vilat i soffan ikväll
Trist nog så verkar det tyvärr som att min torktumlare gjort sitt här hemma. Helt plötsligt nu ikväll så slutade den fungera, den blir varm men snurrar/roterar inte runt tvätten. Så himla tråkigt nu precis före jul och allt.
Vi har visserligen en jättefin tvättstuga här i bostadsrättsföreningen, men den ligger en bit bort (ca 200m gissar jag)och i en annan byggnad. Och jag måste även gå i två trappor för att ta mig dit och det tycker jag är väldigt jobbigt.
Så tyvärr så måste jag nog försöka få tag i en ny till ett överkomligt pris.
Mitt torkskåp är också trasigt sedan ett halvår tillbaka, men det klarar jag mig lättare utan och känner ingen alls brådska att köpa nytt.
Det är typiskt att det här skulle hända nu, när jag redan är så orolig över att inte pengarna ska räcka denna månad, eftersom mitt senaste sjukintyg ännu inte blivit godkänt av försäkringskassan.
Jag har efter drygt fyra års sjukskrivning bara gott att säga om försäkringskassan och den handläggaren jag har, men likväl är jag alltid lika orolig när jag skickat in ett nytt sjuk/läkarintyg för bedömning.
Känns lite jobbigt också för att även om det blir godkänt så kommer jag knappast hinna få någon utbetalning innan jul

Min läkare som jag har på vårdcentralen, och som jag trivts väldigt bra med, hon ska jobba med annat nu i 1 1/2 år, och det känns jättejobbigt. Jag har haft henne nu i nästan tre år, och träffat henne ungefär varannan till var tredje månad. Hon är ingen sån där mjäkig typ som sitter och tycker synd om mig, utan tvärtom så är hon stundom ganska tuff, men jag gillar henne. Hon har ju också lärt känna mig rätt bra under dom här åren och vet att jag inte gnäller eller söker för saker i onödan, och de gånger jag gnällt lite Ja då har det ju faktiskt varit något som varit fel på mig.
Så nu är jag faktiskt lite nervös inför att träffa hennes vikarie, jag hoppas verkligen att hon också är åtminstone lite bra. Känns ju dessutom extra viktigt då det nu är hon som ska skriva sjukintygen till försäkringskassan, och ha den medicinska kontakten med specialisterna på Karolinska

Min magsjuka verkar äntligen ha gått över efter elva dagar, helt sjukt ju 11 dagar. Jag lovar att det var flera gånger när det var som värst då jag faktiskt var rädd att det här var slutet, särskilt när det samtidigt var jobbigt att få luft.
Jag har dock inte börjat med waran igen ännu eftersom jag fortfarande inte kan äta riktigt som vanligt. Jag är ju så van vid att ta fragmin sprutorna sedan tidigare, tog ju faktiskt dom varje dag i nästan 2år, så det känns inte som nån katastrof att behöva ta dom nu igen några dagar.
Jag behöver inte heller tänka på vikten en tid framöver tror jag tappat 2-3 kg dom här dagarna, igår visade vågen på 56,9, men redan idag så hade jag gått upp lite. Men jag lovar, hellre några kilo för mycket än att må så jäkla dåligt.

Känns lite oroligt just nu.
Ibland händer inget, och sen händer allt på en gång känns det som.
Har tre sjukhusbesök inplanerade närmaste veckan, också några provtagningar på det.
Jag väntar också på besked om mitt senaste läkarintyg som jag skickade till försäkringskassan blivit godkänt, inte för att det någonsin hänt att det inte blivit godkänt de senaste tre åren, men som den katastrof tänkande individ jag är så förväntar jag mig ju alltid det allra värsta innan motsatsen är bevisad.

Jag mår inte så vidare bra psykiskt just nu, det blir lätt så för mig när det är för många saker att oroa sig för samtidigt, och nu är det lite för mycket helt enkelt.
Väntar på svar på scintigrafin jag gjorde i måndags
Inväntar även svar på ett leverprov.
Min sjukskrivning går ut den 30e så nu ska nytt läkarintyg in och bedömas om jag ska få fortsatt sjukpenning eller ej.
Väntar på ett ja eller nej på en försäkring jag ansökt om pengar ifrån.
Och sen är det ju alltid denna oro över något eller några av barnen.
Jag vet ju att inget blir bättre av att oroa sig och grubbla, men det är svårt att låta bli när framtiden är så oviss, jag är ju en sån person som vill ha stenkoll på allt, ett riktigt kontrollfreak med andra ord.

Tänk på att skaffa en extra sjukförsäkring medans du är ung och frisk, ja 40+ och frisk funkar det med. Det viktiga är bara att man skaffar en medan man är frisk och arbetsför.
Det är så lätt att tänka att vadå sjukförsäkring jag är ju nästan aldrig sjuk. Men sjukdomar och långtidssjukskrivning kan drabba vem som helst gammal som ung, fattig som rik och då kan det bli rätt tufft att klara sig ekonomiskt en längre tid om man inte har en sjukförsäkring.
Den ersättning man får från försäkringskassan täcker ju bara ca 80% av lönen och det blir rätt kännbart efter ett tag, jag menar ta bort 20% av din lön varje månad i säg ett år, då blir det en rätt så stor summa, och betänk då att man kan bli så pass sjuk att man kanske inte kan jobba på flera år, eller i värsta fall aldrig mer. Och det är då som man är jäkligt glad över att man faktiskt blev övertalad att teckna den där extra sjukförsäkringen som just då bara kändes allmänt onödig, men okey dåra bara du slutar tjata typ.....

Idag blev jag tvungen att avboka resan till Kreta för mig och Olivia.
Försäkringskassans läkare sa nej, dom anser att jag är för sjuk för att resa och att det finns risk att jag blir sjukare om jag flyger, detta trots att min behandlande specialist läkare tycker att jag kan åka.
Det är naturligtvis jättetrist och ledsamt, men tyvärr inget jag kan göra något åt, det är bara att acceptera.
Nu blir Olivia och jag kvar hemma, och dom andra vi skulle åkt med får nu åka utan oss.
Ledsen och uppgiven är bara förnamnet på det jag känner just nu.
Nu får jag bara hoppas att jag får tillbaka dom pengar som jag redan betalat på resan.