En mycket lyckad midsommar blev det i år med. Jag firade med familjen i Stockholms skärgård och det var bättre än bäst, Nästan ingen var sur och grinig och solen sken från klarblå himmel, precis så som en midsommar ska vara, men sällan är.

Mitt mående är väl inte det bästa men jag kämpar på så gott det går. I slutet på sommaren väntar troligen en operation i galla/lever men det beror lite på hur mina värden ser ut då. Just nu har jag haft väldigt svajiga pk värden och idag var det 6,6 även fast jag mulat i mig en massa jordgubbar och avocado

Jag fick sån värk i gallan veckan innan midsommar och sen har det hållt i sig till och från ända tills nu, allt för att jag åt lite vattenmelon.
Eftersom hälsan är skral redan innan så behövs det inte så mycket för att däcka mig totalt, och att ha pinvärken från helvetet tror jag kan däcka vem som helst. Det gör så ont att jag nästan önskar att nån ska komma och skära halsen av mig när det är som värst.
Midsommaren blev därför som vilken vanlig trist helg som helst. Tur i oturen var att det redan innan var bestämt att Olivia skulle följa med Emelie och hennes kille ut till släktingar i skärgården och fira midsommar, så dom har haft en mysig och traditionsenlig midsommar med midsommarstång, sill o lax, och dans på logen.
Nu kommer det nog ta lång tid innan jag vågar mig på att äta vattenmelon igen.

Det här är anledningen till att jag inte skriver så mycket här.
Han tar liksom all min tid, inte på ett jobbigt sätt, utan ännu så länge är allt bara roligt.

Imorgon ska jag till Karolinska i Huddinge och göra scintigrafi på lungorna på förmiddagen, och sedan träffa leverläkaren på eftermiddagen. Däremellan ska jag äta lunch med Emelie, som ju så passande jobbar på sjukhuset nu.

Snart så blir det förhoppningsvis lite mer roliga saker att skriva om här.
Senaste veckorna så har det mest bara varit en massa jämmer och elände och det har inte kännts så kul att skriva om.

Att jag mådde så dåligt och var så yr och konstig visade sig när jag äntligen tog mig till läkaren, bero på någon typ av inflamation i öronen, som dessutom var fulla av vax.
Efter spolning av öronen så blev det betydligt bättre, och nu känner jag bara av det ibland. Har dock fortfarande lite värk i ena örat.
Fick också något muskelavslappnande att ta mot huvudvärken som troligen kommer från nacken. Jag är ju lite rädd för mediciner på grund av mina höga levervärden så jag har inte tagit så många tabletter som hon sa, men jag märker helt klart att dom hjälper och jag har inte ont alls när jag vaknar på morgonen längre. Dessutom så har jag sovit helt okej dom senaste nätterna.
Summa sumarum av dessa erfarenheter så kommer jag gå till läkaren betydligt tidigare nästa gång, istället för att gå och må dåligt i 3veckor helt i onödan.

Nu är det bara 3dagar kvar tills vi får hämta hem vår lilla valp.
Vi längtar så det nästan gör ont och det ska bli så himla roligt och mysigt att få lära känna en ny liten varelse.

Olivia väckte mig kl, 7,30 imorse och sa att hon mådde dåligt.
Inte konstigt att hon gjorde det när febertermometern visade på 39grader och halsen var röd och tvärtjock :-(
Eftersom det bara är några få veckor sedan hon var sjuk senast med precis samma symptom som nu, så tyckte jag att det var lika bra att gå till doktorn redan idag.
Vår vårdcentral har öppen mottagning på förmiddagarna, så vi gick helt enkelt dit och satte oss för att vänta, vänta och vänta lite till innan det äntligen var hennes tur att få träffa en doktor.
Vi hade tur för det var vår husläkare som hade jour denna förmiddag. Hon tittade henne i halsen och konstaterade att det var rött och svullet. En streptest som visade negativt togs också, så det verkade ju inte som det var halsfluss, som jag trodde det var.
Vi kom överens om att avakta lite fram till torsdag då vi fick en återbesökstid. Om hon inte är något bättre då får hon ta lite nya prover och så kanske det blir pencillin ändå.

När vi äntligen kom hem så mådde hon illa och kräktes.
Själv så hann jag ta en snabb dusch, för att sen gå ner till Vårdcentralen igen för jag hade en sedan länge bokad tid hos samma läkare, för att kolla läget och förlänga min sjukskrivning.
När jag kom hem igen var klockan redan 15,30 och jag hade bara druckit några (ganska många) muggar kaffe på hela dagen
Så ni kan ju gissa om detta smakade bra

Vaniljyoghurt med färska svenska jordgubbar.
Nu sover den lilla sjuklingen bredvid mig här i soffan, och jag hoppas och håller tummarna för att hon ska må lite bättre så hon orkar äta lite när hon vaknar igen.

Hon kom hem från skolan idag med ett riktigt rejält migränanfall, så jobbigt för henne och man känner sig så maktlös när man inte kan hjälpa henne på något endaste sätt.
Nu är hon lite bättre och orkar gosa lite med katten framför tv'n.

Och precis här när jag tog den sista bilden så tröttnade katten på goset och stack iväg.

Min leverläkare ringde idag, och mina värden hade sjunkit lite sedan sist och eftersom jag även haft mindre ont sen jag började med ursosan (ursofalk) så tyder ju det på att medicinen faktiskt har hjälpt en hel del. Nu får vi hålla tummarna för att värdena fortsätter neråt, för dom är ju långt ifrån normala.

Nu har jag haft huvudvärk och varit lite lätt illamående i flera dagar. Jag vet att jag inte ska måla faan på väggen, men har svårt att låta bli. Det som oroar mig mest är att det ska vara något med levern för då vet jag att man kan få just huvudvärk och illamående. Men nu i eftermiddag så fick jag även ont i halsen, så nu hoppas jag på att det är något virus som jäklas istället för något annat mer allvarligt.
Ska försöka lägga mig riktigt tidigt ikväll och hoppas på att det försvinner under natten. Om inte så får jag väl ta och masa mig ner till doktorn imorgon och lämna lite prover.

Idag hade jag en läkartid inbokad på telefon. Det brukar fungera utmärkt när det bara gäller provsvar och andra besked, men så inte idag.
När jag lade på luren så var jag bara mycket konfunderad och jag förstår fortfarande inte riktigt vad hen egentligen menade med sina för mig krångliga förklaringar om allt som det eventuellt kanske typ kan vara eller inte vara, eller hur var det nu egentligen.......
Det jag ändock lyckades förstå, det var att jag from imorgon ska ta en lägre fragmindos, dvs, samma styrka på fragminsprutorna som jag tog innan den senaste lungembolin. Och att jag i Juni ska ta något sorts blodprov som mäter hur mycket  fragmin jag har i blodet ett visst antal timmar efter att jag tagit sprutan.
Hen ville också att jag tills vi ska pratas vid i Juni ska fundera över att gå över till att äta varan istället för att ta fragmin i framtiden, vilket jag ju absolut inte vill just nu. Men visst fundera och ta reda på fler fakta om nackdelarna med varan kan jag ju göra, inga som helst problem med det. Men det lär Inte få mig att ändra min åsikt och rädsla för att äta varan.

Så nu har jag fått gnälla av mig lite och genast så känns det lite bättre.
Och naturligtvis så förstår jag ju att läkarna inte kan trampa in och lägga sig i varandras olika specialistområden, men ibland så önskar jag att dom kunde prata lite mer med varandra innan dom pratar med mig, som ju fattar minst av alla.