Jag bestämde mig nyligen för att ta en paus med lchf i en vecka i samband med julhelgen, och helt enkelt äta vad jag vill och känner för, men i måttliga mängder förstås.

Så i flera dagar nu så har jag tänkt när jag vaknat på morgonen, att idag ska jag börja min lchf fria vecka, och äta lite kolhydrater och unna mig sånt jag längtat efter. Men sen när dagen gått så har jag inte gjort det ändå, har liksom inte kännt något behov av det, utan tänkt att jag gör det imorgon istället. Konstigt det blir, det är som att när jag väl har chansen, så tar jag den inte.

Börjar därför fundera på att strunta i det och fortsätta med lchf som vanligt över julen också.

Jag får helt enkelt se hur jag gör, plötsligt så kanske det bara dyker upp något frestande som jag könner att det är värt att bryta min ketos för att få äta.

l

Jag har kommit på att jag är en lögnare, och dessutom en bra sådan.

Varje gång telefonen ringer så påbörjas ju för det mesta samtalet av den på andra sidan linjen, som oftast presenterar sig och sen frågar hur det är. Mitt svar blir då alltid, jo men tack det är bara bra, ehhhhh jag ljuger ju, för inte fasen är det bra, men det vill jag ju inte säga till någon

Nödlögn eller vitlögn, man kan kalla det vad man vill, men likväl så är det ett ljug som min yngsta brukar uttrycka det.

Undrar varför man gör så, ljuger om hur man mår. Jag tror att i mitt fall är det mycket en vana att svara, jo tack det är bra, det ramlar liksom ur munnen automatiskt när man svarar. Sen tror i alla fall jag, och det här är alltså vad jag tror, och det är att de flesta faktiskt frågar hur det är, av samma anledning som jag svarar, jo tack det är bra. Det blir helt enkelt en vana det med, en sorts hälsningsfras, någonting man bara säger. För jag tror inte det är många som förväntar sig att få ett annat en possitivt svar när dom frågar, och då skulle det ju kunna bli jobbigt för dom om jag plötsligt skulle gå utanför dessa invanda artigheter och svara som det faktiskt är, att allt bara är skit och att jag mår jättedåligt och kanske kommer att dö av andnöd.

Så jag tror att jag fortsätter att ljuga ett tag till, det är ju dumt att sluta med något man är bra på, eller hur ;-)

l

Det är nu klockan 1 på natten som jag borde sovit för länge sen. Jag vet inte vad det beror på det här att jag har så svårt att komma till ro och somna. Visst har jag fortfarande en massa oroliga tankar som flyger omkring i planeten, men känner ändå att jag fått lite mer fakta nu, och det gerett visst yttepytte lugn trots allt.
Stress känslan när jag vaknar är fortfarande hemsk, men jag har faktiskt vaknat upp utan den 2 ggr den senaste veckan, hoppas att det fortsätter så
Nä nu ska jag släcka och försöka tänka på nåt roligt