Varje morgon de senaste veckorna har jag kännt mig jätte stressad när jag vaknar, som en känsla av att jag glömt något jag måste skynda mig till.

Det är en mycket obehaglig känsla som inte går över förrän jag varit vaken och uppe en stund.

Jätteläskigt känns det, nästan som jag kan tänka mig att panikångest känns.

Jag skulle nästan göra vad som helst för att slippa dessa morgnar, för det är nästan så att jag nu börjat känna oro för "morgon känslan" redan när jag ska gå och lägga mig, och får därför ännu svårare att somna.

Detta tror jag bidrar ännu mer att till att jag gärna drivs att vända på dygnet mer och mer, och sen är den onda cirkeln ett faktum. För ju senare jag vaknar på morgonen, ju mer panik stressad känner jag mig.

Jag hoppas att detta bara är något tillfälligt som kommer att gå över snart, för annars vet jag inte vad jag ska ta mig till, för det är en så otroligt obehaglig känsla.

l

Ikväll var det föräldramingel i Olivias skola, men jag vågade faktiskt inte gå dit. Är alldeles för rädd för att bli smittad av något förkylningsvirus, eller influensa.

Det känns inte alls kul att ha det så här, jag har aldrig tidigare varit rädd för infektioner, utan istället har jag alltid varit ganska motståndskraftig, efter alla år på förskola blir man rätt immun. Nu har jag däremot fått värsta bacillskräcken, och är livrädd för infektioner, och det känns inte alls kul.

Men jag hoppas att jag lär mig mer med tiden om vad jag klarar av och inte klarar av. Jag tror det är viktigt att våga prioritera och våga säga nej till saker som inte känns så där jätte viktiga.Och nu är det ju dessutom den mest infektionsrikaste tiden på året.

Den här gången kändes det inte jätte viktigt att jag följde med,och frotterade mig med en massa människor som jag inte känner, mer än mycket ytligt,  Nästa gång kanske jag däremot känner att det är super viktigt för Olivia att jag är med, och då är det viktigare att jag vågar då.

Hur som helst så är det här en helt ny situation för mig, och det känns jätte jobbigt att inte våga saker, som var helt självklara för bara 2 månader sedan.

Olivia tycker att det är så mysigt nu när Svea vågar sig upp i soffan och lägger sig i hennes knä helt frivilligt. Svea var nämligen lite reserverad mot Olivia i början. 

l