Jag har mått jätteskumt hela helgen, yr, illamående, trött och lite huvudvärk.
Har däremot inte haft minsta lilla känning av nån hjärtklappning sedan jag började med tabletterna i onsdags.
Mitt pk värde är inte heller som det ska, bara 1,6 trots att jag ätit mycket sämre än vanligt eftersom jag mått så illa.
Ringde till vårguiden (1177) igår då jag inte visste riktigt hur jag skulle göra, ta fragmin som komplement eller ej.
Svaret jag fick var att jag skulle ring växeln på Karolinska i Huddinge så skulle dom hjälpa mig :-O
Alltså man bara häpnar över deras okunnighet, och det vill jag lova att även telefonisten i växeln gjorde för hon visste ju naturligtvis inte heller vad jag skulle göra, och inte fanns den nån läkare där att koppla mig till heller
Hur som helst så tog jag själv beslutet att komplettera varanet med en fragminspruta för säkerhetsskull.
Imorgon kan jag ringa min egen varan-sjuksköterska, vilket är tur.
Aldrig mer att jag kommer ringa 1177, det var både första och sista gången vill jag lova
Ska även ner till min vårdcentral igen imorgon och se så blodtryck och puls inte är lika högt längre.

Här är lite resultat efter ca 4 veckor med Lchf

-3,3 kg vilket innebär en viktnedgång på ca -0,8kg i veckan.
Det har alltså inte gått riktigt lika snabbt att gå ner denna gång som det gjort när jag ätit lchf innan, men jag tror det beror på att jag inte hade nån direkt övervikt denna gång, utan mest vill bli av med några trivselkilon.
Jag hoppas att jag kommer lyckas gå ner ett par kilo till, men vet att det brukar vara svårt med dom där sista kilona.

Igår när jag var hos min husläkare, så passade jag på att ta upp det här med min höga puls och huvudvärken.
Hon tog då blodtryck och puls och det visade sig att mitt blodtryck var rätt högt, jag som alltid varit en lågtryckare. Även min vilopuls var mycket högre än vad den brukar.
Det gjordes även ett ekg, och det visade på att det är något som är lite knas med mitt hjärta, kan tydligen vara lite förmaksflimmer.
Jag fick tabletter som ska sänka pulsen (så att hjärtat inte slår så snabbt) och så skickades en remiss för vidare utredning hos en hjärtläkare på Karolinska. Blodförtunnande brukar tydligen också behövas vid flimmer, men som tur är så äter jag ju redan det.
På eftermiddagen igår kände jag mig lite konstig, min vilopuls hade på bara ett par timmar sjunkit från 120 till 70 . Så låg puls har jag inte haft på flera år.
Nästa vecka ska jag åter till vårdcentralen för att se om även blodtrycket sjunkit lite.

Så klart känns det lite läskigt om det är nåt knas med hjärtat, men samtidigt känns det ju skönt att jag fått en förklaring till varför jag mått så konstigt, och nu kanske jag med hjälp av rätt medicinering kommer att slippa det värsta obehaget.

Idag är det busväder ute, så jag funderar på att lägga mig bredvid den här killen och vila en stund.

Har kännt och märkt att vikten dragit iväg mer än vad som känns okej det senaste halvåret.
Detta vet jag ju beror på att jag helt enkelt ätit som jag brukar, men rört på mig mycket mindre än vad jag gör annars.
Att jag rört på mig för lite beror på att jag denna vinter mått rätt kasst, inte bara på grund av det vanliga med lungorna, utan också för att jag varit så sjukt trött pga, lite andra orsaker bl,a massa blödningar, järnbrist, lite d-vitaminbrist mm....

Hur som, så kände jag förra veckan att nej nu jädrar får det räcka, och eftersom en av döttrarna också var lite sugen att testa lchf, så bestämde jag mig för att prova på det igen.
Har ju tyckt att det fungerat jättebra förr, men trott att det skulle bli lite för besvärligt nu när jag inte kan äta ägg, och även måste vara lite försiktig med k- vitamin rika produkter. Men hitills så har det fungerat utmärkt (men såklart saknar jag äggen mycket)

Vägde 63,4 när jag började förra måndagen, och idag en vecka senare har jag redan tappat 2,2kg

Sen känns det ju förstås lite roligare när man är två som gör detta samtidigt, för då kan man ju verkligen peppa varann, och komma på massa goda recept ihop.
Dottern sa faktiskt härom dagen att detta ju inte alls var så krångligt som hon hade trott.

De senaste veckorna känns det som om jag varit på Karolinska i Huddinge väldigt ofta.
Läkarbesök på antikoagullationsmottagningen och levermottagningen.
Flera informationsmöten på lungmottagningen
Och nu i april har jag varit där vid två tillfällen och fått lära mig mer om waran och självtestning. Vilket nu resulterat i att jag kan ta ett blodprov på mig själv hemma och få fram mitt pk/waran värde i en egen cougacheck på bara ett par minuter,
Så himla skönt att slippa besöka vårdcentralen en gång i veckan bara för att lämna blodprover.
Tanken är att jag så småningom också ska lära mig att även dosera mitt waran själv.

Känns lite oroligt just nu.
Ibland händer inget, och sen händer allt på en gång känns det som.
Har tre sjukhusbesök inplanerade närmaste veckan, också några provtagningar på det.
Jag väntar också på besked om mitt senaste läkarintyg som jag skickade till försäkringskassan blivit godkänt, inte för att det någonsin hänt att det inte blivit godkänt de senaste tre åren, men som den katastrof tänkande individ jag är så förväntar jag mig ju alltid det allra värsta innan motsatsen är bevisad.

Slitet med järntabletterna har varit till nytta för mina värden har stigit så pass mycket att jag nu bara behöver ta järntabletter när jag har mens. Bara det att jag nu är inne på tredje veckan med mens, så jag har ännu inte hunnit sluta med tabletterna.
Denna långvariga mens beror nog säkert på nån hormonrubbning, borde ju komma i något sorts förklimakterium snart.
Vi var ju i Malmö några dagar på sportlovet, och jag fick med mig nån skånsk förkylning hem, som jag fortfarande dras med efter drygt 2 veckor.
Hunden fick ett sår i ögat i fredags, han har troligtvis fått en gren i ögat, hur som så fick vi spendera nästan hela lördagen på djursjukhuset i Bagarmossen, och nu ska han ha 3 olika sorters droppar i ögonen flera ggr om dagen. Ska på återbesök imorgon, hoppas verkligen att det läkt fint.

Stackars lilla Bobo

Den här utsikten hade vi från vårt hotellrum i Malmö, inte så illa. Fast jag som är lite (mycket enligt andra) höjdrädd tyckte att det var lite läskigt att åka i upp till rummet på 18e våningen i hissen som var av glas och gick utanpå fasaden.

Alltså järntabletter är inte min grej alls tydligen.
Jag tror jag har fått alla biverkningar man kan få och lite till. Men det värsta är ändå det där lite molande illamåendet. Ja det känns precis som gravidillamående, och tro mig jag vet efter fyra graviditeter med kroniskt illamående.
Nu till helgen ska jag resa bort några dagar, och då funderar jag faktiskt på att glömma järntabletterna hemma, vad kan hända liksom.........
Hur som helst så ska det bli hemskt skönt att komma bort och bo på hotell och bara vara några dagar.

Idag blev jag bjuden på middag, det känns lyxigt att hon nu blivit så stor att hon klarar av att laga lite enklare rätter själv.