Är krasslig och har lite feber, inte särskilt hög. Har värk i kroppen och ont i huvudet.
Känns ju sådär. Jag har beställt hem ett covid test, så nu får vi vackert sitta hemma och vänta några dagar på det. Även O måste ju vara hemma, tur i oturen att hon har distans undervisning.

Läste just att jag borde kunna få covid vaccinet i februari. Det jag undrar är hur det blir med O, hon är ju en riskgrupp men ingen högriskgruppare som jag. Men jag hoppas verkligen att hon också kan få vaccinet samtidigt som jag så hon kan få börja skolan igen.
Igår såg jag antivaccin dokumentären på svt, alltså jag blev mörkrädd över vilka okunniga och osäkra människor det finns.
Jag är av åsikten att man ska lita på forskning och vetenskap och dom som inte tänker vaccinera sig mot covid borde inte få resa utomlands och heller inte vistas i allmänna utrymmen som biografer, teatrar och dylikt.
Nu menar jagförstås dom som INTE VILL, inte dom som inte får eller kan för det är ju dom personerna vi andra måste skydda nu genom att vaccinera oss.

Nu ska jag ta med den här lilla sötisenoch krypa ner i sängen
Förövrigt så undrar jag hur hon lyckats räkna ut mittpunkten i min säng, där ska hon sova varje natt

Idag firade vi jul med äldsta dottern E och hennes lilla familj. Lilla Celeste tyckte att vår julgran var det vackraste hon sett (visserligen är hon ju bara drygt 3 veckor gammal och inte hunnit se så mycket än, men ändå)
Vi tog en promenad med vagnen i snön och O och CB gjorde en liten snögubbe

Den blev inte så bra på bild men den ärdär i det vita. Minou var så glad i snön och skuttade runt och tyckte det var kul när dom kastade snöbollar på henne.

Sen åt vi en lång lugn middag och lilla C låg så fint i moster O?s gamla babysitter och tittade på oss.
Sen spelade vi spel.
?När då då?? är ett spel vi ofta spelar när vi ör många för det passar alla åldrar.
CB hittade ett gammalt flaggspel som jag köpte till O för många år sedan och som aldrig blivit spelat, det var jättesvårt och vi fick många goda skratt åt vår okunskap i världens alla flaggor.
Mer julklappar blev det också men tomten hade visst mycket att göra idag så vi fick dela ut dom själva.

Nu är jag ganska slut efter dessa intensiva dagar så imorgon ska vi bara vara hemma och göra vad vi känner för. Om snön är kvar så ska nog O ut och åka lite pulka med grannarna, man blir aldrig för stor för sånt.
Jag skulle behöva hämta ut ett par paket imorgon, men det känns som det kanske kan vänta ett par dagar till så kanske det allra sista paketet vi väntar på också hinner komma.
Jag undviker att gå till affärer om det inte är absolut nödvändigt och då använder jag munskydd, vilket gör det ännu tyngre att andas

Nu ska hon och jag sova
Godnatt

Tiden går snabbt nu och oktober är redan här.
O har gått i skolan som vanligt denna terminen men vi följer hela tiden corona utvecklingen och är beredda på att det kan bli distansundervisning igen. Hon har mask på sig när hon åker i kollektivtrafiken, inte för det skyddar men för att det påminner folk att hålla avstånd när dom ser nån med mask.
Jag själv har inte åkt kollektivt sedan i februari och det börjar kännas lite jobbigt nu att behöva be om skjuts så fort jag ska någonstans, men jag är ändå tacksam över att jag har så många som ställer upp och kör mig när jag måste ta mig till olika möten och läkarbesök.
Alla runt oss som vi umgås med vet ju hur vi har det och skulle aldrig utsätta oss för några risker.

Hunden har varit dålig några veckor, så pass att hon fick ligga inlagd med dropp ett dygn.
Hon hade troligtvis nån inflamation i tunntarmen. Nu mår hon bättre men äter fortfarande skonkost

Den här lilla älsklingen har astma och har hostat en del i höst och då får hon inte vara på dagis även fast hon ju inte smittar.
Då får man vara hemma hos mormor och mysa istället.
Nu börjar båda barnbarnen bli så stora att det inte är jobbigt att ha dom här längre. Dom sover, klär sig, äter själva och kan tala omvad dom vill.

Hon fyller snart 3år och han blir 3 i februari.

I helgen hade vi en liten tillställning bara för de allra närmaste för äldsta dottern som snart får sitt första barn.
Det ska bli mysigt med lite bebisgos igen.

Vilken annorlunda men ändå skön sommar det är i år.
Vi kan ju inte åka någonstans som vi brukar och vi kan heller inte åka ut till min brors ställe där vi brukar vara på somrarna. Vi vågar ju inte träffa dom och även om vi sover i eget hus så måste vi dela toaletter och kök.
Till mina vuxna barn vågar vi åka men hon som bor på landet i hus håller på och bygger ut så där snickras det hela dagarna och springer omkring byggjobbare.
De andra döttrarna bor också fint men i lägenheter centralt.
Så vi semestrar hemma och storbarnen och barnbarnen kommer till oss istället. Får vara tacksam att vi inte bor i höghus i stan, vi har ju både stor balkong och uteplats och massa badsjöar och havsbad på gång och cykelavstånd.
Vi funderar på att ta nån mini semester till Kolmården eller Eskilstuna med ena sorbarnet och hennes lilla familj, hon är även Olivias ledsagare och min avlösare i somma och det funkar mycket bättre än vad jag trodde det skulle göra. Känns rätt skönt att det är nån jag verkligen litar på och som också älskar O. Dessutom hittar hon ju härhemma och känner sig som hemma liksom.

Här lär hon O att göra pannkakor.
O är bra på att laga mat men det funkar inte att läsa recept, mrn om man visar och låter henne vara med och provar då lär hon sig och minns sen när hon vill göra själv

Vi har köpt ny soffa och håller nu på att möblera och byta ut lite tavlor och lampor så det ska bli snyggt
Den här gången köpte jsg en soffa med maskin tvättbart tyg, man lär så länge man lever

Minou växer och vi börjar känna henne riktigt väl nu. Hon tog lite tid på sig att verkligen lita på oss, men nu är hon gosig och kelig och det märks att hon är riktigt trygg och att hon tycker mycket om oss. En riktigt rolig ras.
Våra covid tester för antikroppar var förresten negativa, dom tog tillochmed om dom för säkerhetsskull så nu har vi tagit 2gånger.
På onsdag händer något som jag ser mycket fram emot, men det kan jag inte berätta än

Nu har O sommarlov.
Hon säger själv att denna skolavslutning var den märkligaste någonsin. Hon satt hemma i sitt rum och såg sina klasskamrater i klassrummet via datorn. Hon var med men ändå inte, men på slutet gick en och en fram till datorn som sände och önskade henne trevlig sommar och alla sa att dom hoppades få träffa henne när höstterminen drar igång. Det hoppas såklart vi med.
Nu väntar henne ett par veckors sommarjobb och roliga aktivitetetet med en splitt ny ledsagare/avlösare (dock en vi redan känner mycket väl) Hon har inte haft någon ledsagare/avlösare sedan i mars, så nu har vi anställt en anhörig tillfälligt, känns bäst så nu i coronatider. I höst hoppas vi allt blir som vanligt igen.

Så här fint ligger Minou och sover i bilen medans vi handlar.


Jag har varit rätt risig sista tiden så i fredags fick både jag och O ta ett antikroppstest. Jag tror inte vi haft covid19 men hoppas förstås, det vore ju drömmen.

Nu ska jag försöka hitta nån ny serie att streama. Tänk att vi har Netflix, Hbo, viaplay, cmore och hela boxer paketet och ändå är det så svårt att hitta nåt att titta på

Jag och yngsta dottern är isolerade i hemmet sedan snart 2 veckor tillbaka pga jag är riskgrupp och om hon är i skolan kan hon bli smittad med corona och sen smitta mig.
Planen från början var att O skulle bo hos min äldsta dotter och hennes man om jag behövde isoleras för att hon är helt trygg med dom och det är dessutom ganska nära till hennes skola från dom.
Men så hände det som vi inte hade tänkt på alls, att storasyster jobbar så till att hon ibland måste in på iva och infektion där det finns corona smittade och när vi då fick veta att O dessutom har låga vita blodkroppar så fick det bli så att hon är hemma med mig.
Först var hon sjuk, och nu har hon beviljad ledighet och efter det så får vi se hur det blir. Skolan hon går i är mycket tillmötesgående och förstår vår situation och säger att det är lugnt för hon går ju bara i ettan på gymnasiet och har ju tre år kvar (hon går ett fyraårigt program)
Det går bättre än förväntat att bara vara hemma. Vi går ut på en längre promenad minst en gång om dagen, och sen går ju O ut med hunden flera ggr också. Det blir även en del tv tittande, tur att vi har många streaming tjänster.

Det allra jobbigaste med att vara isolerad är att jag inte kan träffa mina övriga tre döttrar och barnbarnen, men snart hoppas vi det blir varmare så vi kan ses ute.
Vi har fantastiska grannar som handlar och gör andra ärenden åt oss när döttrarna inte hinner, dom bor ju 1-2 mil härifrån och jobbar heltid alla tre.
Min mamma som är 70+ har också valt att isolera sig, så till helgen så kommer vi kunna träffa henne

Vi har köpt en transport ryggsäck till hunden så att vi kan ha med henne när vi ska åka elsparkcykel. Så fort det blir lite varmare ute och gruset är bortsoppat så kan vi börja åka igen, längtar så
Alla planerade operationer på Karolinska är inställda tillsvidare så det blir ingen operation för mig än på några månader om det inte blir akut stop till bukspottkörteln

Alltså vilken jäkla månad det
varit, eller är väl fortfarande efter ca 6-7veckor.
Det började med att hunden fick ett sår i ögat och att jag blev förkyld. Sen har jag på något sätt lyckats slå i revbenen och haft jätteont.
Det hela slutade för hundens del med en operation där dom tog bort ögat som var svårt skadat av en bakterie. Jag själv fick lunginflammation och som om det inte räckte så fick jag också lungsäcksinflammation.
Jag rekomenderar inte att göra illa ett revben samtidigt som man är förkyld och hostar, för det gör rysligt ont.
Nu mår hunden bra igen

Själv mår jag fortfarande inte bra, vill helst bara sova