Jag är så hungrig att magen skriker, det spelar ingen roll hur mycket eller vad jag stoppar i mig, för efter bara en liten stund så är jag lika hungrig igen. Tror faktiskt på riktigt att jag blir galen snart.
Det är inte bara oron över att gå upp i vikt som är det jobbigaste, utan det är framför allt Varför jag är så hungrig. Det måste ju liksom vara något fel eller nåt, för det här är ju inte normalt, inte för mig iallafall.
Nu ska jag prova att äta lite men ofta och se om det blir något bättre då. Jag vill ju helst inte börja ändra på något i kosten nu när jag precis börjat med waran.

Igår var det då dags att börja med warantabletter istället för fragminsprutorna, dock måste jag under en övergångsperiod ta både waran och fragmin.
Jag ska ta tabletterna när jag äter middag, vilket jag tycker känns lite bökigt, jag är ju så van att ta mina mediciner morgon och kväll och då är man ju nästan alltid hemma, men jag vänjer mig säkert vid det med.
Det ska hur som helst bli skönt att slippa sprutorna, för nu efter nästan 2år med dom så är jag rätt trött på att ständigt ha blåmärken som ömmar på magen.
Nu dom första veckorna så kommer jag få lämna prover flera gånger i veckan innan dosen justerats efter just mitt behov, men sen blir det glesare mellan provtagningarna.
Nytt halsband/bricka har jag fått också

Jag klippte av halsbandet och knöt fast brickan i bh'n istället. Naturligtvis så frågade jag min waransköterska först om det var okej, och det var det.
Jag tycker personligen att det känns lite jobbigt om alla jag möter ska se att jag tar waran, och jag vill heller inte behöva förklara varför jag måste ta det. Det är liksom min ensak och upp till mig vilka jag vill berätta det för. Kanske verkar fånigt, men för mig handlar integritet väldigt mycket om att kunna välja själv vad och vem jag berättar saker för. Tyvärr har jag märkt att många människor inte har någon som helst känsla för det här med andras personliga integritet, vilket är lite sorgligt kan jag tycka.
Nu ska jag ta en promenad till Apoteket för att hämta ut det som förhoppningsvis blir mitt sista paket med fragminsprutor

Idag har jag varit så där in i döden trött hela dagen, och det är så trist.
Nu är klockan 20,20 och jag har för ovanlighetens skull smygit ner i sängen en stund allaredan.

Dock kan jag inte ligga här och lata mig någon längre stund, för snart måste jag se till att få Olivia i säng, och sen måste Bobo ut och kissa en gång till innan natten.
Olivia har haft väldigt ont i huvudet hela eftermiddagen och kvällen. Hon lider ju av barnmigrän, men det verkar vara lite mer "vanlig" huvudvärk denna gången. Jag hoppas verkligen att hon inte håller på att bli sjuk nu igen, det är ju bara 5veckor sedan hon var hemma med influensa.

Så fort jag ökade på lite med kolhydrater så gick jag upp ett kilo.

Nu när jag ska börja med waran om några veckor, så är det mer eller mindre hejdå till hårdbantning.
Det är visst okej att hålla igen lite, men inte banta eller ändra för mycket i kosten. Så ja det kommer att bli en ny utmaning, men jag hoppas att jag kommer fixa det utan att gå upp flera kilo. Mitt mål får bli att försöka hålla mig till den vikt jag har nu +/- ett kg.
Det viktigaste är ju trots allt att jag mår bra.

Idag har jag varit på sjukhuset.
Efter nästan 2år med fragminsprutor är det nu dags att prova att gå över till waran istället.
Det är lite dubbla känslor inför bytet, men det ska bli så himla skönt att slippa sprutorna.
Nu är det förhoppningsvis bara 29 sprutor kvar som jag måste ta innan jag kan säga hejdå till en ständigt öm mage full med blåmärken. Och jag tänker heller inte neka till att det ska bli skönt att slippa svedan man får precis när man injicerat fragminet, som ett getingstick varje morgon ungefär.
Efter läkarbesöket blev jag bjuden på lunch av Emelie. Fisksoppa som var jättegod. Det är så mycket trevligare att besöka sjukhuset nu när hon jobbar där.

Den här killen fick vara hos sin mormor idag, och det hade gått superbra. Ja förutom att han hade lyft på benet och markerat inne. Det är andra gången han gör så hos mormor, men han har aldrig någonsin gjort så hos nån annan, så himla märkligt att han gör så just där. Jag hoppas att det har något med könsmognaden att göra och att det går över sen.

Äntligen har vikten börjat röra sig lite neråt igen

Till viss del beror det säkert på att jag varit dålig, och också att jag just gått igenom en jobbig separation.

Men det jag gjort medvetet är att jag dragit ner rätt rejält på kolhydraterna dom senaste veckorna, och det har precis som vanligt gett bra resultat.
Jag brukar ju dra ner på kolhydraterna lite då och då, men det är inget jag skulle vilja göra för jämnan.
Jag tycker alldeles för mycket om ris, pasta, bröd, godis och andra kolhydratsrika produkter för att helt utesluta det ur kosten. Då är det bättre att dra ner på det i perioder när man själv känner att det behövs. Sen behöver man ju såklart inte frossa i kolhydrater till vardags, men unna sig ibland.

igår fick jag plötsligt kraftig smärta i höger sida nånstans i området där äggstockarna sitter och lite nedanför. Först tänkte jag att det kanske var en ny variant på mensvärk, men sen började det göra så ont att benet började skaka och då blev jag faktiskt lite orolig. Efter allt som drabbat mig de senaste åren så tänkte jag att det kanske var bäst att åka in till akuten på en gång i fall det skulle vara nån propp eller cysta eller nåt. Tänker att en cysta som kanske spricker inte är så bra när man går på blodförtunnande mediciner.
Hur som så hamnade jag på gyn-akuten på sös.
I 6 timmar fick jag vänta, och det var så jobbigt. För det första för att det gjorde så ont, men också för att det är så sjukt tråkigt att bara ligga och vänta.

Jag hade så ont att jag liksom var tvungen att hålla benet rakt, så fort jag satte mig så gjorde det mer ont.
Kl, 22 blev det äntligen min tur att träffa doktorn, och hon hittade som tur var inget fel på mig, vilket ju iofs var väldigt skönt trots att jag hade så ont. Troligen hade det något med mensen att göra.
När jag kom hem vid 23-tiden så var smärtan mer hanterbar och idag har jag bara kännt av det lite grann.

Lilla O och Bobo fick fara iväg till storasyster F när jag åkte till akuten. Tanken var sen att hon skulle komma hem med dom när jag kommit hem, men eftersom det tog sin lilla tid så blev dom kvar där över natten, och kom hem igen imorse.
Det var första gången Bobo sov borta, men det hade gått bra, förutom att han hade vaknat vid 3 när tidningsbudet kom, och då tyckte han att det var en bra idé att leka lite.
Så idag har jag haft en trött liten hund som legat så här i soffan hela dagen

Jag är så glad att jag har F och hennes sambo så pass nära när det händer såna här saker så jag behöver snabb hjälp, det känns verkligen tryggt.
Jag har ju även min äldsta dotter E och hennes sambo här i Stockholm, men dom bor just nu på andra sidan stan och har ingen bil, så det tar typ en timme att åka enkel väg från dom och hit. Men jag vet ju att dom också skulle ställa upp om ingen annan kan.
Jag har ju även mormor en dryg kilometer härifrån också.
Dottern M däremot har jag ju 60 mil norrut just nu, så där finns ingen möjlighet till barn och hundvaktande för tillfället.

Det var som jag trodde, en lunginflammation, så nu har jag fått antibiotika utskrivet.
Min lungkapacitet hade blivit lite försämrad, men en del av försämringen kan bero på den infektionen jag går och drar på just nu, så jag ska göra om undersökningen om ett halvår igen, med förhoppningsvis lite bättre resultat än idag.
Nu hoppas jag att antibiotikan jobbar på snabbt, så jag slipper må så här extra dåligt, jag tycker liksom att det räcker med det som brukar vara.

Idag var det heller inte lika roligt på sjukhuset som det brukar vara, för att min dotter E har semester och var därför inte på plats där idag. Hon är uppe i fjällen och åker skidor och ska umgås lite med lillasyster M som ju fortfarande är däruppe och säsongs jobbar. Kul för dom, men tråkigt för mig som såklart saknar dom.
Fast jag ska inte klaga, jag är verkligen lyckligt lottad som har de fyra bästa döttrarna man kan ha, och dom två äldsta ställer oftast upp och hjälper mig, mer än vad man kan begära faktiskt.(den tredje skulle nog också ställa upp mer om hon inte bodde 60mil härifrån just nu)
Nu ska jag göra lite matteläxa med O innan det är dags att släppa ut hunden för ett sista kvällskiss, sen väntar den efterlängtade sängen, för det har verkligen varit en lång och ansträngande dag.