Blev bjuden på gofika idag medan jag väntade på att dottern skulle sluta jobba för dagen

Det var helt klart den godaste semlan jag någonsin ätit.
Förövrigt så har jag haft en jävulusisk huvudvärk hela dagen, jättejobbigt är det. Jag brukar ju nästan aldrig ha huvudvärk och aldrig nånsin så här länge. Om det inte släpper snart så måste jag nog ringa nån av alla mina doktorer imorgon och fråga vad jag ska göra, kan ju varken ta Ipren (blödningsrisk) eller Alvedon (levervärden) men jag tror inte att jag orkar med att ha så här ont en dag till. Frågan är bara till vilken av mottagningarna jag ska ringa, antikoagulationsmottagningen eller levermottagningen, kanske bäst att ringa båda förresten, för säkerhetsskull. Men jag hoppas förstås allra mest att huvudvärken försvunnit imorgon när jag vaknar.

Sen jag började använda stödstrumpor så har jag inte haft riktigt lika ont i benen som innan.
Men jag har ett problem med dessa strumpor, och det är att minsta storleken på dom som finns att köpa på de olika Apoteken är stl,S och dom är lite men bara lite förstora för mig, vilket innebär att framåt eftermiddag/kväll så börjar dom hasa ner lite på vaden. Dom som sitter kvar bäst är Apotekets egna märke, men även dom vill glida ner lite.
Jag tycker det är lite märkligt att jag som inte är någon direkt liten, eller petit person har problem med storleken, man undrar ju hur det då är för dom som är verkligt små och tunna.
Jag har tänkt att jag ska titta runt lite på nätet efter mindre storlekar, men jag är ju inte så himlans förtjust i att beställa på nätet. Jag vill liksom känna och klämma pä saker innan jag slår till. Dessutom blir det så mycket stök och bök om det inte passar och man måste skicka tillbaka det man beställt.

Känner mig sämre igen, rent allmänt alltså. Däremot verkar min ögoninflammation börja lägga sig. Jag har baddat ögat med kamomillte sedan igår kväll och det verkar ha hjälpt.
kamomillte är bra till det mesta och har en inflammationsdämpande och bakteriedödande egenskap. Jag har mest använt kamomillte vid just ögoninflammation, men även till sårtvätt och röda små rumpor(blöjeksem) och det fungerar verkligen jättebra.

Text kopierad från örtguiden.

Jag använder mig för övrigt mycket sällan av naturläkemedel, men just kamomillte försöker jag se till att alltid ha hemma.

Upp 2,1kg på bara 3dagar, trist som sjutton är det men det var väntat.
Jag har ju vid det här laget lärt mig hur lite som behövs för att jag ska gå upp i vikt. Minsta lilla snesteg visar plus på vågen och känns på kläderna direkt.
Under dessa 3dagar så blev det inget 8/16 eller lågkolhydrats tänk överhuvudtaget. Istället blev det smaskiga hotellfrukostar, goda luncher och middagar på restaurang, däremellan blev det också några fikor där det även slank ner en och annan kaka.

Nu får det bli lite hårdare tag tills jag är nere runt 58kg igen. Jag skulle gissa att det tar en dryg vecka om jag inte slarvar.

Håller på och packar lite inför vår lilla tripp till Göteborg nu i veckan. Kanske kan tyckas lite små knasigt att ge sig iväg själv med lilla O, men resan och hotell är bokat och betalt sedan länge och går inte att av eller omboka, och ingen av dom vuxna barnen har tid att följa med just nu då dom har fullt upp med jobb och studier.
Men jag resonerar lite som så att det finns sjukhus och läkare även i Göteborg om det skulle behövas, och lilla O vet ju vad som gäller och kan ringa efter hjälp själv lika lätt där som här hemma. Och det tar max 4-5 timmar innan någon anhörig är på plats om det skulle behövas.
Jag kan ju inte pausa hela mitt liv bara för ifallomatt det kan hända något, för om jag gör det då har jag ju liksom inget liv längre.
Vi ska ju faktiskt bara ta det lugnt och titta runt lite. Inga måsten och det enda jag verkligen lovat är att vi ska gå på Universeum nån dag, och att hon ska få bada jacuzzi så mycket hon vill. Hon är fortfarande ganska lätt road faktiskt, och i den åldern är ju bara själva tågresan och att bo på hotell ett litet äventyr.

Idag är jag helt slut känns det som. Jag har inte direkt jätteont nånstans men känner en sorts konstig sjukdomskänsla i hela kroppen.
Lite av tröttheten tror jag beror på torsdagens tråkiga besked om nya lungembolier. Jag har märkt att jag fungerar lite som att när det händer för mycket tråkigt och jag får dåliga besked så blir jag inte ledsen direkt, jag blir mer lite arg och uppe i varv och tankarna bara snurrar i huvudet. Det är som att jag inte riktigt kan ta in att det dåliga faktiskt händer mig och min kropp, men sen efter några dagar eller ibland nån vecka så är det som att verkligheten kommer ikapp och då blir jag helt slut både psykiskt och fysiskt.
Idag känns allt tungt och jobbigt och jag som har tusen saker som måste fixas just idag.

Avslutade denna mycket sjukhusbesökande vecka med ett besök på Södersjukhuset för mammografi.
Även fast det är både enklare och går fortare att ta sig till Sös, så föredrar jag faktiskt Huddinge sjukhus, eller Karolinska Huddinge som det ju egentligen heter (mycket förvirrande)Det är nyare och fräschare och de flesta som jobbar där som jag kommit i kontakt med är väldigt trevliga. Nu menar jag inte att dom som arbetar på sös är otrevliga eller så, men det känns som om det är ett stressigare och otåligare tempo där.
Nästa vecka har jag inte ett endaste läkarbesök, eller undersökning inbokad, inte heller minsta lilla provtagning, och det ska bli så skönt.
Olivia och jag ska ju till Göteborg några dagar och det ser vi verkligen fram emot. Det ska bli så härligt med lite miljöombyte och att få bo några nätter på hotell.
Vi har fortfarande inte bestämt oss för exakt vad vi ska hitta på där, förutom att jag vikt en dag till att gå på Universeum där vi aldrig varit tidigare.

Var på Huddinge sjukhus idag för att göra en så kallad scintigrafi av lungor för att se om mina proppar har minskat något eller på annat sätt ändrats.
Tyvärr så hände något så jag fick visst i mig lite för mycket av det radioaktiva ämnet som ska inhaleras, så dom kunde inte göra det sista röntgen momentet.
Dom skyllde på att jag hade andats lite för bra, hur nu i hela friden man kan lyckas med det när man har en lungkapacitet som är nedsatt med över 60%, mycket märkligt, eller snarare jäkligt dålig bortförklaring för att dom klantat sig.
Konsekvensen av detta är att jag måste åka dit imorgon igen.
Ja ni kan ju gissa om jag var arg och irriterad när jag gick därifrån, Morr!
Jag fick en blomstercheck av dom som lite plåster på såren, visserligen vänligt, men ingen större tröst när jag nu måste åka hela vägen fram och tillbaka imorgon igen :-(