Jag skulle tagit bussen till Södersjukhuset för den årliga mamografin imorse. Men med värsta mensvärken och blödningarna så gick det bara inte att ta sig dit.

Just kraftigare mensblödningar är nästan den enda biverkningen av Fragmin som jag märker av faktiskt. Ja förutom att jag får enorma blåmärken om jag slår mig, men det händer ju inte så ofta längre, har lärt mig att vara lite mer försiktig.

Det är helt perfekt att man bara kan slänga iväg ett mail till mammografin om återbud. En kvart senare hade jag fått ett trevligt svar och en ny tid nästa vecka. Det kallar jag service.

Något annat som gjorde mig så fantastiskt glad idag var att min leverläkare ringde angående leverprovernajag lämnade häromdagen, och dom var i stort sett helt normala denna gången, så underbart skönt att få höra.
Magnetkameraundersökningen hade hon tyvärr inte fått svar på ännu, men hon tyckte ändå att det var dags att träffas snart igen, så då tar vi det då.
Fick en tid i början av mars och då är det även dags att lämna nya leverprover.
Mina levervärden kommer kollas regelbundet en tid framöver även om proverna fortsätter vara normala, för det har jag ju lärt mig att dom snabbt kan vända uppåt igen utan att jag märker någonting alls.

Nu är jag nere på 59kg igen.
Det tog nästan 4veckor att gå ner dom där 1,5 kilona som jag hade lagt på mig.
Egentligen skulle jag ju vilja gå ner ett par kilo till, men orken är inte lika stark som viljan just nu, så det får vänta.

Jag äter fortfarande enligt 8/16 metoden och jag räknar kalorier med hjälp av Lifesum appen.
Potatis, pasta och vittbröd undviker jag i möjligaste mån, men annars äter jag det mesta.

Imorgon är det dags för mig att lämna nya leverprover.
Nu är det ju en hel månad sedan sist och jag är sjukt nervös över vad dom ska visa denna gången.
Förra gången så hade dom ju tyvärr stigit en del, så jag hoppas verkligen att dom inte stigit ytterligare denna gång.
Jag har dock inte haft några känningar i varken mellangärde eller i gallan de senaste veckorna och det känns ju lite hoppfullt ändå.

Jag har fått så mycket fina presenter den senaste tiden, bara så där helt utan anledning.
Igår fick jag den här underbara parfymen

Och för ett par veckor sedan så fick jag och Olivia en resa till Göteborg några dagar på sportlovet. Tåg och hotell betalt och klart.
Ja ni kan ju gissa om vi längtar ihjäl oss. Det ska bli så himla skönt att få komma bort några dagar och slippa alla hushållsbestyr och dessutom få något annat än min hälsa att fokusera på.
Vi har planerat att gå på Universeum och sen får vi se vad vi hittar på mer

Jag är så otroligt tacksam och glad över dessa gåvor.
Det sätter lite guldkant på tillvaron, och själv skulle jag aldrig ha råd med dessa utsvävningar nu när jag varit sjuk så länge.

Den här veckan har varit en ganska bra och framför allt rolig vecka, även fast den började med ett jobbigt sjukhusbesök.
Matilda fick sitt körkort i torsdags, så ni kan ju gissa om det var en glad och stolt tjej som körde mamma till Sickla igår.
Egentligen så skulle vi bara till Sickla för att köpa kattmat hos veterinären. Men som vanligt när jag är med Matilda så kommer jag nästan alltid hem med något snyggt till mig själv. Hon är en fena på att hitta snygga kläder.
Jag köpte en ny lite tunnare dunjacka att ha till våren. Jag var först lite tveksam till färgen, men när sen Filippa som också var med, sa att den ju faktiskt var mer rosa än lila, ja då kunde jag inte låte bli att köpa den

Jag rensade lite i ett skåp häromdagen och blev lite nostalgisk när hittade ett foto från när mina tre äldsta tjejer var små, det känns som om det var hur länge sen som helst. Jag hittade även Emelies gamla favorit skallra som hon alltid satt och skramla med när hon var bebis. Jag kunde inte låta bli att putsa upp den och lägga undan den i väntan på att hon kanske får egna barn en dag. Med tanke på att när jag var lika gammal som hon är nu (snart 26) så var jag tvåbarnsmamma.

Idag fick jag gå upp i ottan för att ta mig till Ersta sjuhus för magnetkameraundersökning av min lever.
Jag har tappat räkningen på hur många prover och undersökningar som gjorts på levern nu, så nu håller jag tummarna för att dom ska hitta något denna gång. Det är otroligt påfrestande att inte veta vad det är som felar. Jag tycker liksom att jag har fullt upp med lungorna och koagulationsrubbningen, det här med levern fick nästan bägaren att rinna över.

Säga vad man vill om Ersta sjukhus, men dom måste ha den vackraste utsikten av samtliga sjukhus i Stockholmstrakten.
Lite tråkigt väder idag bara, så man såg inte så långt som man brukar, men det är otroligt fint ändå.0

Jag är fortfarande så förbenat trött, så där trött så det nästan gör ont.
Jag vilar så mycket jag kan, men ibland så känns det som att jag bara blir tröttare av att vila.
Det är jobbigt och tråkigt att inte orka något, det är ett sånt slöseri med tid.

Nu ringde precis Matilda och berättade att hon klarat körkortsteorin. Åhhhhh vad lycklig hon var. Det finns nog inget som gör mig så glad som när mina barn är så där sprudlande glada och lyckliga.
Det är en himla tur att jag har min underbara fyrklöver med döttrar, för utan dom så hade det varit väldigt trist och tråkigt att vara jag.

Många säger till mig att jag har så fina barn och att dom ser så bra ut allihop, och ja vad ska man säga? Det är klart att jag tycker att dom är finast i hela världen, men det tycker ju säkert alla föräldrar om sina barn.

Igår blev det en lång dag på Huddinge sjukhus. Först provtagning kl, 12 och därefter väntan till kl, 14,30 då det gjordes ett ultraljud på hjärtat för att se om det blivit påverkat av lungembolierna.
Tyvärr så förstod jag inte så mycket av vad läkaren och sköterskan sa till varandra eller till mig under själva undersökningen på grund av språksvårigheter, men jag får nog allt förklarat för mig när jag ska min ordinarie läkare om några veckor.
Jag hade lilla O med mig på sjukhuset igår eftersom hon var ledig från skolan. Det är skönt att hon blivit så pass stor att man kan ta med henne. Hon satt mest och pillade på sin iphone under tiden jag undersöktes.