Jag tror banne mig att jag älskar Försäkringskassan.
Nämen skämt och sido så är jag så himla nöjd och tacksam för all hjälp jag fått sen jag blev sjuk för 16 månader sedan.
Jag tycker att man i media bara ser och hör en massa negativt om Försäkringskassan, men man får aldrig höra eller läsa om allt bra dom faktiskt gör, och om alla dom som faktiskt får det stöd och den ersättning som de stora flertalet faktiskt får. Jag tycker faktiskt lite synd om dom som jobbar där ibland, för det är ju inte dom som bestämt hur regelverket ska se ut och vilka som har rätt till ersättning och inte. Självklart så finns det säkert en och annan otrevlig surpuppa som jobbar där och njuter av att få trycka ner människor, men såna personer finns tyvärr på många myndigheter, företag och även i vården, och inte bara på försäkringskassan.
Jag har hur som helst fått all hjälp man kan begära och idag ringde min handläggare, för att berätta att hon ordnat så jag blivit beviljad fortsatt sjukpenning på normalnivå istället för fortsättningsnivån som jag haft sen 1 oktober och som är är 5% lägre än normalnivån. Jag skulle dessutom få det retroaktivt från oktober.
Ja ni kan ju gissa om jag blev glad, för nu när ekonomin är minst sagt ansträngd så är varje extra hundring ett välkommet tillskott i kassan.

Det här är något jag tänkt skriva om länge men inte kommit mig för, så detta inlägg hade kommit så småningom även om hon inte ringt och överraskat mig med den här glada nyheten.

Har varit bortrest över trettonhelgen och firat min mamma som fyllde jämnt.

Själva födelsedagen firades på Nynäs havsbad och spa.

Min bror och hans son vågade sig på lite kallbad i havet. Själv så nöjde jag mig med den varma bubbelpoolen utomhus.

Resterande dagarna tillbringade vi hemma hos min bror som bor på en ö i den vackra skärgården utanför Nynäshamn.

Jag passade förstås på att gosa så mycket som möjligt med lilla Ville.

Nu har jag lyckats vända på dygnet och jag som verkligen hatar när det blir så.
Tänkte precis ta upp telefonen för att ringa min bror och fråga en sak och fick då som tur var se att klockan var 22,45 :-O Hoppsan liksom jag som trodde att klockan var ungefär 20,00. Jag ringer aldrig någon efter kl 22 om det inte typ brinner eller något ännu värre, och till min bror ringer man helst inte efter kl, 21 för dom går upp så rysligt tidigt på morgonen hemma hos honom.
Det enda sättet att vända tillbaka dygnet igen är att sätta väckarklockan på 8 och gå upp då även om det tar emot, för sen vet jag att jag kommer vara så trött på kvällen att jag somnar innan kl, 23.
Som det varit nu dom sista dagarna är ju helt galet, har somnat vid 2-tiden och sovit till strax före 10, helt galet.
Det är tur att skolorna börjar igen nästa vecka för då måste jag börja sätta klockan igen vare sig jag vill eller ej.

Jag skulle aldrig ätit upp hela den där pajen igår, för den väckte sockermonstret inom mig till liv, och nu river det och sliter i mig. Det värsta är att det nu efter julen finns hur mycket godsaker som helst i gömmorna och det gör det ju ännu svårare att stå emot suget.
Det värsta med mig är att om jag tar en godis så kan jag liksom inte sluta förrän allt godiset är slut.
Tror faktiskt att jag ska gå ut i köket och ta ett julknäcke med leverpastej och hoppas att det stillar godissuget en smula. Det är ju dessutom väldigt gott det med.

Vill du gå upp 1kg på ett dygn?
Då ska du baka en stor hallon och blåbärspaj, göra mycket vaniljsås, och sen äta upp alltihop själv. Det fungerar jag lovar.
Meningen var att resten av mitt sällskap också skulle äta av den, men det var ingen som tyckte det var gott så jag fick offra mig ;-)

Det var visst bara 800g ser jag nu, men det var nära 1kg.

Var en sväng till Nacka Forum idag för att byta och lämna tillbaka några av julklapparna jag fick. Jäklars så mycket folk det var där.
Jag fixade mina ärenden så snabbt det bara gick och åkte sen direkt hem igen.
Den egentliga planen var att jag skulle möta upp en vän i stan och äta middag när jag uträttat mina ärenden, men jag kände att jag inte orkade, så det får bli en annan gång.
På bussen hem så satt det en man bakom mig som hostade och snörvlade konstant utan att hålla för munnen, läskigt och hänsynslös tycker jag, men jag tror inte jag hade reagerat lika starkt på det för ett par år sedan då jag aldrig var särskilt orolig för att bli sjuk, tänk så snabbt saker och ting kan ändras.
Hur som helst så verkar var och varannan vara förkylda just nu, så det är nog bäst att hålla sig hemma och undvika folksamlingar så gott det går för tillfället.

Mina armar och min mage är för tillfället fulla av fula blåmärken i varierande färgskala och storlek. En himlans tur för mig att det är vinter och kallt så jag kan gömma dessa i långärmade tröjor, istället för att behöva gå i bikini på en varm och solig strand där alla skulle se dessa och undra vad jag gjort.
Det gäller att hitta något possitivt i allt det negativa för att inte bryta ihop och börja tycka alltför synd om mig själv.

Jag går ner sakta men säkert trots att jag inte direkt bantar längre.
Det enda jag inte äter är potatis, pasta och vittbröd och det är inte enbart för vikten utan lika mycket för att jag har upptäckt att jag faktiskt inte tycker att det smakar gott längre.

8/16 fastan kör jag fortfarande på med, och det både för att det blivit en bra vana som jag känner att jag mår bra av, och även för att jag känner att det är en hållbar metod som fungerar att leva med i längden.
Att jag fortsatt gå ner lite i vikt beror nog även på att jag inte mått så bra och att det också varit väldigt mycket oro angående mina stegrande levervärden.

Nu är mitt nya mål att försöka hålla mig kvar på den här vikten, och bli viktstabil i mer än en vecka, för det har jag ju liksom aldrig lyckats något vidare med innan.