Magen har mått betydligt bättre de senaste dagarna och jag tror att det beror på att jag varit väldigt noga med vad jag stoppat i mig. Dessutom har jag försökt att inte äta så stora portioner då jag märker att jag får mer ont när jag känner mig mätt.
Ryggskottet är också på bättringsvägen tack och lov. Det är verkligen en mardröm att ha så ont i ryggen när man inte ens vågar ta en endaste liten alvedon.
Andningen och andfåddheten är som vanligt dålig men när det gäller det så är det ju bara att gilla läget och acceptera, inget som jag själv kan påverka ju.
Jag har trots alla krämpor haft en späckad helg som varit fylld av trevligheter helt anpassade efter vad jag själv kännt att jag orkat med.

Jahapp då var det dags att byta husläkare igen, det blir andra gången detta år. Denna gången beror det dock inte på att den jag haft nu inte varit bra, utan på att hon inte är kvar på vårdcentralen utan har slutat huxflux.
Jag önskar så att jag kunde få nån som är ordinarie där och som jag kan känna mig trygg med, någon som dessutom kanske har lite erfarenhet åtminstone någon av de saker jag drabbats av.

Jag har nu ringt vårdcentralen och bett att få bli uppringd idag, så nu håller jag tummarna för att jag får en ny läkare som är bra och som jag får behålla i mer än 6månader.

Smärtan i mellangärdet har varit djävulsk de senaste dagarna och det tar enormt på krafterna och psyket att ha så ont hela tiden. Allra värst är det när jag ätit eller druckit lite för mycket. Så nu försöker jag äta lite men ofta och jag vågar aldrig äta mig riktigt mätt för då får jag mer ont.
Jag har dessutom fått nån släng av ryggskott och det är ju aldrig kul, men det är ännu mindre kul när man inte kan ta en endaste liten värktablett, med risk att levervärdena börjar galoppera uppåt igen.
Just nu ligger värdena fortfsrande högt men det har sakta börjat sjunka, dock inte tillräckligt men det verkar ju ändå gå åt rätt håll.
Andningen och andfåddheten har också varit tuff den senaste veckan men det tror jag beror på det fuktiga vädret och att jag är så trött.
Nu blev det ett riktigt gnälligt inlägg, men så blir det ibland.

Här bantas det inget alls för tillfället, och det äts både kakor, godis, hamburgare, pizza och lite annat då och då
Jag undviker däremot potatis, pasta och vittbröd och det är både för att jag inte mår så bra av det, och även för att jag inte längre tycker att det är gott.
Tränat har jag inte gjort på en månad. Jag hoppas komma igång igen så snart som möjligt, men ännu så länge så varken vågar eller orkar jag.
Trots detta slarv så väger jag lika mycket nu som innan jag blev sjuk för en månad sedan

Vikten ligger på 61kg +/-0,5.
Jag har fortfarande stenkoll på hur mycket kalorier jag stoppar i mig varje dag och jag försöker också i möjligaste mån att hålla mig till 8/16 metoden. Alltså äta som vanligt under 8timmar och fasta under 16timmar, jag trivs med detta och för mig är det ganska naturligt att bara äta mellan kl, 12-20 eftersom att jag inte är någon frukostfantast och helst bara dricker några muggar kaffe på morgonen ändå.

Morgonen började med att jag när jag vaknade hade fått ett sms från min mamma där hon skrev att hon var sjuk och därför inte kunde skjutsa mig till Huddinge sjukhus, dit jag skulle för att göra en skiktröntgen på levern. Detta betydde att jag plötsligt hade jädrigt bråttom om jag skulle hinna dit i tid.
Att ta bilen hemifrån mig till Huddinge sjukhus tar lite drygt en halvtimma, med kommunala färdmedel så tar det ytterligare ca en timma. Men med lite fix och trix och även lite tur så hann jag som tur var dit i tid.
När jag satt i väntrummet där på röntgen så fick jag ett sms av en av döttrarna som mådde dåligt och var svimfärdig, och därför ville att jag skulle komma och hämta henne på jobbet för hon ville inte åka hem själv eftersom hon var rädd att svimma, så lagom när stressen för att hinna i tid började släppa så blev jag nu stressad för att jag nu behövde komma därifrån helst på en gång.
Själva röntgen gick bra och snabbt, det som tog lite tid var att sätta en nål i armen för att kunna spruta in kontrast, som minne av detta så har jag nu ett gigantiskt blåmärke på armen som är rejält svullet också.
Så fort jag var klar så skyndade jag mig så snabbt jag kunde till dotterns jobb, det tog dock nästan en timma. När jag väl var där så mådde hon prima igen, puhh vilken tur.
Vi åt lunch tillsammans i lugn och ro innan hon var tvungen att jobba igen.
Sen var det raka vägen hem, där min minsta hade hunnit hem från skolan för länge sen, tur att hon hade sin dörrnyckel med sig idag.

Nu ikväll har vi haft lugnt och skönt, och vi har även tagit av katten tratten hon haft på sig sen kastreringen förra torsdagen. Nu är hon som vanligt igen och leker och busar som om hon måste ta igen all den lektid hon förlorat senaste veckan.

Det känns väldigt bra att röngen av levern är gjord nu i alla fall, och även om jag är rädd och orolig för vad den ska visa, så är det på samma gång ändå skönt att kanske få ett svar på varför levervärdena är så höga

Min stackars onda arm.

Leverproverna har fortsatt sjunka och Asat var helt normalt nu, alat var bara snäppet från normalt,men de två andra alp och gt är fortfarande på tok för höga, men det går ju i alla fall åt rätt håll, håller tummarna för att det fortsätter så.
Imorgon blir det som jag skrev i förra inlägget skiktröngen, och sen tar det minst en vecka tills jag får svaret på den. På måndag ska jag även ta nya blodprover
Nu ska jag försöka att släppa detta fram tills nästa vecka om det går, för det går åt alldeles för mycket onödig energi när man oroar sig hela tiden och jag behöver den lilla energin jag har till så mycket annat.

Ja ibland känner jag att det blir lite för mycket tråkigheter vad gäller hälsan på en gång och då är det inte alltid så lätt att hålla en possitiv attityd hela tiden, och just nu känner jag att jag är i en riktig svacka vad gäller possitivt tänkande.
Det senaste året har jag fått följande besked, 39% lungkapacitet, för små lungor, koagulationsrubbning i blodet, äggallergi, och lungemboli som troligen är kronisk.
Men nu när jag fick besked om att mina levervärden är på tok för höga så kändes det som om luften gick ur mig, det blev liksom den berömde droppen som får bägaren att rinna över, och jag är sjukt orolig över detta.
När jag var tillbaka på sjukhuset förra veckan så hade dom sjunkit lite, men ändå var dom alldeles för höga för att levern ska orka med det i längden.
Igår var jag och lämnade nya prover och i eftermiddag få jag förhoppningsvis svaret på dom. Så nu hoppas jag att dom sjunkit lite till, eller att dom åtminstone inte visar högre än förra gången.
Imorgon ska jag in till sjukhuset igen och göra en skiktröntgen på levern.
Eventuellt måste dom också göra en biopsi på levern också, och det skrämmer mig så in i hel......mycket.
Hoppas hoppas att jag får possitiva besked i eftermiddag så jag slipper fler otäcka undersökningar.

Måste ju skriva om något roligt också, och det är att den här lilla repat sig bra efter kastreringen och imorgon eller på fredag så hoppas jag kunna ta bort tratten.

Nu börjar äntligen energin komma tillbaka så smått, men oj vad fort kroppen tar stryk av att ligga i sängen så länge. Framför allt så blir mina lungor sämre när jag ligger stilla för långa stunder.
Jag har fortfarande en molande värk i mellangärdet, men inte alls lika ont som för ett par dagar sedan. Tyvärr tror jag att oron över de höga levervärdena gör att jag känner efter lite mer än vad som är nyttigt för mig. Jag försöker verkligen att inte tänka på det och inte oroa mig så mycket, men det är svårt att låta bli. Och det känns som en hel evighet tills jag ska tillbaka om en vecka för att se om levervärdena sjunkit lite, hoppas hoppas......
Nä nu måste jag försöka sova för imorgon måste jag upp extra tidigt för att göra matsäck till lilla O som ska på utflykt med skolan. Plättar, coctailtomater, päron och riskakor har hon önskat, och så får det bli.