Den där jobbiga oron jag kännt i perioder det senaste året är tillbaka igen. Den liksom kryper i kroppen på mig.
Jag oroar mig för min hälsa, ekonomin, framtiden, bostaden, ja jag oroar mig för mycket mer förstås men allt vill jag inte berätta om.
Det är utmattande att hela tiden gå omkring med denna oron i kroppen, den är som en parasit som äter upp den lilla energin jag har. Den håller mig vaken på nätterna. Vilket resulterar i att jag blir tröttare än vanligt, ofokuserad, lättirriterad och otålig, vilket gör att jag blir ännu mer osocial än vad jag redan är.
I somras så kände jag nästan inte av någon oro alls, eller rättare sagt så lyckades jag koppla bort den, och det är nog det jag hoppas kunna göra snart igen.

Är du sjuk? Ja det är jag
Allvarligt? Ja rätt så
Har du cancer? Nej det har jag inte
Nä men så bra, vilken himla tur du har.......
Ehhh ja så kan man ju också se det, men faktum kvarstår ju liksom och det är ju att jag är sjuk och inte mår så bra. Och jag vet faktiskt inte om jag vill kalla det att jag har tur.
Naturligtvis är jag oändligt tacksam över att jag inte har cancer, men jag är jäkligt trött på att hela tiden få höra detta att jag har tur som inte har just cancer. Det finns ju faktiskt fler jobbiga och dödliga sjukdomar än just bara cancer.