Igår var det precis ett år sedan jag blev så sjuk så att jag inte orkade jobba. Inte trodde jag då att jag fortfarande skulle vara sjuk idag ett helt år senare, fast det var nog tur.
För om jag vetat det då hade jag nog blivit helt knäckt.
Jag vet inte om det är jag som haft en evinnerlig tur, men under det här året så måste jag säga att jag kännt ett enormt stöd från Försäkringskassan, och gör fortfarande.
I media hör man ju bara en massa skräckhistorier om Försäkringskassan, men man får aldrig höra eller läsa om dom fall där det faktiskt fungerar, och det gör det ju faktiskt ändå för de flesta.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt orättvist för dom handläggare som jobbar på Försäkringskassan och faktiskt gör ett bra jobb trots nedskärningar och hårda krav uppifrån. Det är ju inte handläggarna som bestämt hur regelverket ska se ut.
Jag har vid vissa tillfällen faktiskt kännt mer stöd från min handläggare än vad jag kännt från några av de läkare jag träffat pä under detta år.

Köpte hem en ny kaffekapsel häromdagen.
Kan verkligen rekomendera den, lite starkare och mycket fylligare i smaken än den vanliga mellanrosten som jag alltid köpt innan.

Med en skvätt mjölk i är den hur god som helst.

Jag föredrar nog till och med denna framför Tassimos latte macchiato som jag drack flera gånger om dagen innan.

Idag ska jag inte göra någonting som jag inte måste.
För lite måsten har jag ju förstås, som att handla och laga mat sådana där vardagstråkigheter.
En kompis skulle komma och fika på eftermiddagen idag, men hon skickade just ett sms om att hon fått förhinder och det gjorde mig faktiskt glad, för jag känner mig helt slut och osocial idag.