Nu har jag haft huvudvärk och varit lite lätt illamående i flera dagar. Jag vet att jag inte ska måla faan på väggen, men har svårt att låta bli. Det som oroar mig mest är att det ska vara något med levern för då vet jag att man kan få just huvudvärk och illamående. Men nu i eftermiddag så fick jag även ont i halsen, så nu hoppas jag på att det är något virus som jäklas istället för något annat mer allvarligt.
Ska försöka lägga mig riktigt tidigt ikväll och hoppas på att det försvinner under natten. Om inte så får jag väl ta och masa mig ner till doktorn imorgon och lämna lite prover.

Idag har jag halvlegat i sängen och lyssnat på poddar och halvslumrat i stort sett hela dagen. Enda gångerna jag varit uppe är för att gå pä toa eller ta mig något att äta.
Jag hade dessutom sådan tur att Olivia fick middag hos en kompis, så jag slapp laga mat åt henne. Jag själv har ätit lite plock från kylen och så har jag nog lyckats få i mig nästan en hel liter yoghurt med musli också.
Jag kan säga att senaste gången jag låg i sängen en heldag var i höstas när jag var så dålig så jag blev inlagd på sjukhuset, så det händer inte ofta. Denna gången är det inte alls så illa bara allmänt slut, troligen på grund av den hemskaste mensvärken på länge och rätt kraftigt flöde om man så säger.

Den här lilla kompisen har legat bedvid mig i sängen och hållt mig sällskap, så mysigt.

Ajajaj.... Jag vet att det anses extra ofint att svära i skrift och jag gör det sällan, men nu har jag haft så jäkla ont.
Sån har kraftig mensvärk har jag inte haft på flera år. Det har gjort så ont de senaste timmarna att jag tillslut blev tvungen att ta en voltaren.
Jag bör ju inte ta tabletter och absolut inte sådana tabletter som just voltaren, ipren och liknande pga blödningsrisken. Men när man har allt för ont så anser jag att man måste väga riskerna mot varandra och den här gången så hade jag så ont så jag tog risken.
Nu känns det faktiskt mycket mycket bättre så nu kan jag tänka klara tankar igen, vilket var omöjligt för en timma sedan.

Så här ser oftast en vanlig dag utan sjukhusbesök ut.
Vaknar
Sätter på kaffe
Tar mediciner, det tar lite tid med spruta och inhalatorer, men tabletterna går snabbt att svälja.
Dricker kaffe och läser tidningarna i datorn eller på ipaden
Tar ytterligare 2 muggar kaffe och surfar runt lite på internet
Duschar och klär mig
Plockar lite här hemma
Äter lite lunch
Går och handlar
Packar upp det jag handlat
Sitter ner och vilar lite
Olivia kommer från skolan
Vi äter mellis
Gör läxor
Lagar middag
Äter middag
Städar upp efter middagen
Krashlandar i soffan
Ser till att Olivia kommer i säng.
Sen är det oftast tack och godnatt.

Och sen har folk mage att fråga vad jag gör hela dagarna :-O. Jo men tack liksom.

Idag hade jag en läkartid inbokad på telefon. Det brukar fungera utmärkt när det bara gäller provsvar och andra besked, men så inte idag.
När jag lade på luren så var jag bara mycket konfunderad och jag förstår fortfarande inte riktigt vad hen egentligen menade med sina för mig krångliga förklaringar om allt som det eventuellt kanske typ kan vara eller inte vara, eller hur var det nu egentligen.......
Det jag ändock lyckades förstå, det var att jag from imorgon ska ta en lägre fragmindos, dvs, samma styrka på fragminsprutorna som jag tog innan den senaste lungembolin. Och att jag i Juni ska ta något sorts blodprov som mäter hur mycket  fragmin jag har i blodet ett visst antal timmar efter att jag tagit sprutan.
Hen ville också att jag tills vi ska pratas vid i Juni ska fundera över att gå över till att äta varan istället för att ta fragmin i framtiden, vilket jag ju absolut inte vill just nu. Men visst fundera och ta reda på fler fakta om nackdelarna med varan kan jag ju göra, inga som helst problem med det. Men det lär Inte få mig att ändra min åsikt och rädsla för att äta varan.

Så nu har jag fått gnälla av mig lite och genast så känns det lite bättre.
Och naturligtvis så förstår jag ju att läkarna inte kan trampa in och lägga sig i varandras olika specialistområden, men ibland så önskar jag att dom kunde prata lite mer med varandra innan dom pratar med mig, som ju fattar minst av alla.

Den kraften jag kände för en vecka sedan är borta nu och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till den, men jag vet att det kommer gå på något sätt.
Men just nu känns allt bara tungt, tomt och lite platt

Idag blev jag tvungen att avboka resan till Kreta för mig och Olivia.
Försäkringskassans läkare sa nej, dom anser att jag är för sjuk för att resa och att det finns risk att jag blir sjukare om jag flyger, detta trots att min behandlande specialist läkare tycker att jag kan åka.
Det är naturligtvis jättetrist och ledsamt, men tyvärr inget jag kan göra något åt, det är bara att acceptera.
Nu blir Olivia och jag kvar hemma, och dom andra vi skulle åkt med får nu åka utan oss.
Ledsen och uppgiven är bara förnamnet på det jag känner just nu.
Nu får jag bara hoppas att jag får tillbaka dom pengar som jag redan betalat på resan.

Efter mer än 18månaders sjukskrivning så kan jag bara konstatera att nackdelarna är fler än vad många tror sig veta.
Men eftersom att jag bestämt mig för att försöka fokusera på dom bra sakerna istället för dom dåliga så försöker jag nu hitta lite fördelar med att vara sjuk.
Och idag när jag satt och vilade/solade en stund på balkongen så kom jag på en bra sak. Det är att jag nu för tiden har ro till att kunna sitta i solen och njuta i stort sett hur länge jag vill för jag orkar ju ändå inte göra så mycket annat ;-)