Har träningsvärken från helv.... Idag. Det gör så ont i låren och rumpan att jag knappt kan sätta mig på toan utan att jämra mig, aj aj aj
Anledningen till denna värk är utfall som jag fick för mig att prova igår efter att jag trampat en stund på min crosstrainer.
Eftersom jag har lite svårt för det här med ordet lagom så gjorde jag nog lite för många, med tanke på att jag aldrig gjort denna övning innan, jo kanske möjligen på nåt gympapass på gymnasiet eller så, men aldrig som medelålders otränad tant.

Anledningen till att jag försöker träna varje dag är i första hand att få mer muskelstyrka och bättre kondition för att orka lite mer och underlätta andningen när mina lungor sviker, och då är starka ben och magmuskler ett stort plus.
Med en så bra grundkondition som möjligt så är oddsen betydligt bättre för ett längre och mer rörligt liv, när man har så pass dålig lungkapacitet som jag har. Man klarar även infektioner bättre om man har en bra grundkondition.
Därför gör jag så gott jag kan för att försöka att bibehålla den kondition och muskelstyrka jag har nu, och skulle det mot förmodan vara så att den ökar lite så är ju det en storvinst.

Igår var det precis ett år sedan jag blev så sjuk så att jag inte orkade jobba. Inte trodde jag då att jag fortfarande skulle vara sjuk idag ett helt år senare, fast det var nog tur.
För om jag vetat det då hade jag nog blivit helt knäckt.
Jag vet inte om det är jag som haft en evinnerlig tur, men under det här året så måste jag säga att jag kännt ett enormt stöd från Försäkringskassan, och gör fortfarande.
I media hör man ju bara en massa skräckhistorier om Försäkringskassan, men man får aldrig höra eller läsa om dom fall där det faktiskt fungerar, och det gör det ju faktiskt ändå för de flesta.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt orättvist för dom handläggare som jobbar på Försäkringskassan och faktiskt gör ett bra jobb trots nedskärningar och hårda krav uppifrån. Det är ju inte handläggarna som bestämt hur regelverket ska se ut.
Jag har vid vissa tillfällen faktiskt kännt mer stöd från min handläggare än vad jag kännt från några av de läkare jag träffat pä under detta år.

Idag har varit en riktigt seg dag.
Har haft lite ont både lite här och lite där, men mest i vaderna och ena knävecket. Jag försöker avfärda det med att man inte borde kunna få nya proppar när man får Fragmin.
Känner mig också lite frustrerad för att jag nu efter drygt 3veckor med Fragmin inte känner mig något bättre. Jag hade ju hoppats på åtminstone en liten förbättring, är så sjukt trött på att vara just sjukt trött, men jag måste nog ha lite mer tålamod och låta tiden utvisa hur jag kommer må framöver. Jag har fått Fragminsprutor utskrivet för ytterligare 7månader, så jag får väl vänta och se vad som händer framöver helt enkelt.

Det här halsbandet måste jag alltid ha på mig. Jag köpte en riktigt lång kedja så jag kan dölja själva fragminbrickan under kläderna

Som ni säkert förstått så kan jag inte skriva exakt allt om mina besvär här i bloggen. Det beror på lite olika anledningar, men jag berättar i stort sett allt jag kan, vill och förstår.
Fast jag måste också erkänna att en del kan jag faktiskt inte berätta för att jag inte riktigt förstår allt själv.
Vissa saker som händer och har hänt i min kropp kanske jag kommer att förstå så småningom, men just nu är allt väldigt rörigt måste jag erkänna.
Det blir ju heller inte mindre förvirrande när en läkare säger en sak, och nästa säger något helt annat, men det ska säkert bli klarhet i det med så småningom.

Känner mig lite piggare idag jämfört med igår.
Illamåendet är nästan helt borta och jag har inte varit riktigt lika orkeslös idag.
Hade tänkt att ta en promenad ikväll, men blev just biten av latmasken sä nu känns promenaden rätt avlägsen när jag ligger här på sängen och bloggar istället, men snart så kanske.......

Känner att jag börjar vänja mig vid att ta dessa nu

Högsommarvärme idag igen. Ljuvligt!

Och här sitter jag i min fina klänning och har det skönt.

Jag har haft lite problem med byxor den senaste tiden på grund av fragminsprutorna. Jag har en del små blåmärken som ömmar under naveln där jag tagit mina sprutor, och då är det inte så skönt med jeans eller andra byxor som sitter åt precis där. Har letat igenom hela min garderob efter ett par byxor som inte sitter så lågt, men jag har inte ett endaste par tillräckligt stora som har linningen ovanför naveln.
Jag har heller ingen lust att gå och köpa nya byxor bara för att jag tar sprutor just nu, det känns lite onödigt om jag inte ska fortsätta med dom mer än nån vecka till. Jag vill helt enkelt avakta tills på fredag när jag varit hos doktorn på koagulationsmottagningen då jag hoppas på att få lite mer information som kanske gör mig en liten aning klokare än nu.

Jag hade nog en liten förhoppning om att jag skulle må lite bättre och vara lite piggare nu efter 10 dagar med fragmin, men tyvärr så mår jag precis lika dåligt som innan. Blir fort trött, och andfådd blir jag fortfarande av minsta lilla ansträngning.
Jag är ändå glad och tacksam över att jag fortfarande lyckas dölja hur dåligt jag mår för min omgivning, och att det inte syns alls på mig att jag är sjuk när jag går utanför ytterdörren.
Om jag känner att jag måste stanna till och hämta andan när jag är ute bland folk så har det liksom blivit som en sport för mig att dölja det, och i värsta fall kan man ju alltid stanna till och låtsas kolla något i telefonen när man måste hämta andan lite.