Det var som jag trodde, en lunginflammation, så nu har jag fått antibiotika utskrivet.
Min lungkapacitet hade blivit lite försämrad, men en del av försämringen kan bero på den infektionen jag går och drar på just nu, så jag ska göra om undersökningen om ett halvår igen, med förhoppningsvis lite bättre resultat än idag.
Nu hoppas jag att antibiotikan jobbar på snabbt, så jag slipper må så här extra dåligt, jag tycker liksom att det räcker med det som brukar vara.

Idag var det heller inte lika roligt på sjukhuset som det brukar vara, för att min dotter E har semester och var därför inte på plats där idag. Hon är uppe i fjällen och åker skidor och ska umgås lite med lillasyster M som ju fortfarande är däruppe och säsongs jobbar. Kul för dom, men tråkigt för mig som såklart saknar dom.
Fast jag ska inte klaga, jag är verkligen lyckligt lottad som har de fyra bästa döttrarna man kan ha, och dom två äldsta ställer oftast upp och hjälper mig, mer än vad man kan begära faktiskt.(den tredje skulle nog också ställa upp mer om hon inte bodde 60mil härifrån just nu)
Nu ska jag göra lite matteläxa med O innan det är dags att släppa ut hunden för ett sista kvällskiss, sen väntar den efterlängtade sängen, för det har verkligen varit en lång och ansträngande dag.

Jag är fortfarande dålig, vilket börjar bli lite alarmerande när andningen känns som om den blir sämre för varje dag. Slemmet i bröstet vill liksom inte ge sig av, och jag börjar oroa mig för att det kommer sluta med en lunginflammation.
Tur i oturen är att jag har en tid på lungkliniken på måndag morgon, så jag ska försöka härda ut tills dess.
Imorse så tog jag en kortisonkur på 12 betapred, jag är inte så förtjust i att ta kortison eftersom jag brukar bli så speedad och få svårt att sova, men nu kändes det mer än nödvändigt, och nu hoppas jag att det kanske hjälper lite, det blir ju i alla fall inte sämre av det.
Inatt tror jag att jag varit uppe fyra fem gånger och försökt hosta upp slem, och det är så jobbigt eftersom jag knappt får upp något alls.

Nu ska jag försöka vila lite innan jag ska till banken och skriva under ett papper som jag glömde när jag var där igår. Annars ska jag göra så lite som möjligt idag.

Har varit riktigt dålig idag och mest legat i sängen.
Men med det här sällskapet så känns det ändå rätt mysigt

Han är så otroligt gosig och sällskaplig våran lilla Bobo

Nu har jag fått svar på scintigrafin jag gjorde för ett par veckor sedan, och den såg ut som förra gången, alltså inga nytillkomna proppar utan bara dom gamla :-) så skönt.
Fick även förlängd sjukskrivning tom sista mars, vilket innebär att jag i mars månad varit sjukskriven i 30 månader, helt otroligt vad tiden går fort när man är sjuk.
De senaste dagarna har jag varit mycket tröttare än vanligt, och sovit mycket mer än jag brukar. Går och lägger mig redan vid 21-tiden och vaknar inte förrän vid kl,9 på morgonen. Dessutom snarkar jag tydligen rätt ordentligt också, och det gör jag bara när jag är riktigt trött eller förkyld.
Imorgon måste jag ta mig till nån affär och köpa dom 7 sista småsakerna till Olivias paketkalender. Det är inte så lätt att hitta saker som är tillräckligt små och inte kostar alldeles för mycket.
Ska också passa på att gå till telenor butiken och beställa en iphone 6 som en lite förtidig julklapp till mig själv.

Nu ska jag ta med den här killen och krypa ner i sängen.
Oj, jag ser nu att klockan snart är 23 och jag är vaken, det måste vara nån form av rekord denna månad

Jag mår inte så vidare bra psykiskt just nu, det blir lätt så för mig när det är för många saker att oroa sig för samtidigt, och nu är det lite för mycket helt enkelt.
Väntar på svar på scintigrafin jag gjorde i måndags
Inväntar även svar på ett leverprov.
Min sjukskrivning går ut den 30e så nu ska nytt läkarintyg in och bedömas om jag ska få fortsatt sjukpenning eller ej.
Väntar på ett ja eller nej på en försäkring jag ansökt om pengar ifrån.
Och sen är det ju alltid denna oro över något eller några av barnen.
Jag vet ju att inget blir bättre av att oroa sig och grubbla, men det är svårt att låta bli när framtiden är så oviss, jag är ju en sån person som vill ha stenkoll på allt, ett riktigt kontrollfreak med andra ord.

Det här är anledningen till att jag inte skriver så mycket här.
Han tar liksom all min tid, inte på ett jobbigt sätt, utan ännu så länge är allt bara roligt.

Imorgon ska jag till Karolinska i Huddinge och göra scintigrafi på lungorna på förmiddagen, och sedan träffa leverläkaren på eftermiddagen. Däremellan ska jag äta lunch med Emelie, som ju så passande jobbar på sjukhuset nu.

Tänk att jag sovit som en stock på nätterna sedan vi fick hem vår lilla hund.
Innan så har jag ju sovit jättedåligt ända sedan i somras, vaknade 3-4ggr varje natt och hade sen svårt att somna om.
Nu skulle man ju kunna tro att denna goda sömn jag har nu beror på att man är ute och rör på sig mer när man har en valp hemma, men eftersom jag inte går ut mer än ett par gånger om dagen med honom så tror jag knappast att det kan bero på det.
Däremot så tror jag att det kan vara så att han tillför oss så mycket glädje och massor av skratt, dessutom så händer det något hela tiden med en valp i huset och då hinns det inte med så mycket grubbel och mörka tankar.
Sen så är det väldigt sövande att höra honom snusa och småsnarka när man går och lägger sig.

Idag har städerskan varit här, så nu är det så där väldigt jätterent och fint här hemma igen.
Jag minns att i våras när vi började med städhjälp så tyckte jag att det kändes lite obekvämt och pinsamt att nån annan människa skulle städa upp min smuts, och jag skämdes nästan över att berätta att vi hade städhjälp om någon frågade, trots att jag ju faktiskt är sjuk. Men nu ett halvår senare så känns det inte alls något konstigt längre, utan bara otroligt skönt.
Det är iofs fortfarande inget jag berättar för folk bara så där, men jag skäms inte längre för att berätta det om någon frågar.
På tal om städning förresten, så jäklars vad smutsigt det blir i hallen när man har hund. Förut har vi alltid gått in från framsidan på huset där det är asfalt, men nu stövlar vi mest omkring med hunden i gräset på baksidan och går in den vägen, vilket resulterar i att vi får med både gräs, blad och lera in under gummistövlarna. Men det är nog den enda nackdelen jag kan komma på med att ha hund ännu så länge.

Han är lika fin som han är snäll vår lilla mopspojke