Jag fick sån värk i gallan veckan innan midsommar och sen har det hållt i sig till och från ända tills nu, allt för att jag åt lite vattenmelon.
Eftersom hälsan är skral redan innan så behövs det inte så mycket för att däcka mig totalt, och att ha pinvärken från helvetet tror jag kan däcka vem som helst. Det gör så ont att jag nästan önskar att nån ska komma och skära halsen av mig när det är som värst.
Midsommaren blev därför som vilken vanlig trist helg som helst. Tur i oturen var att det redan innan var bestämt att Olivia skulle följa med Emelie och hennes kille ut till släktingar i skärgården och fira midsommar, så dom har haft en mysig och traditionsenlig midsommar med midsommarstång, sill o lax, och dans på logen.
Nu kommer det nog ta lång tid innan jag vågar mig på att äta vattenmelon igen.

Jag lämnade ju pk waranprov i onsdags, och det hade inte gått upp, utan var fortfarande 2,1 trots doshöjningen förra veckan. Så nu har jag fått höja dosen lite till.

känner mig hängig idag.
Det är inte så att jag har det jobbigare än vanligt med andningen eller så, utan det är mer en allmän olustkänsla i kroppen liksom.
La mig på sängen en stund och tänkte läsa lite och äta några skittles

Tycker jag kan vara värd något sött idag, men det var nån annan som också ville ha godis.

Så klart så fick han ju ingen.

Nu ligger han här på golvet och leker med sin gris istället

Har ju glömt att skriva att mitt pk-värde var 2,3 vid senaste provtagningen, så nu ligger det inom det intervallet som det bör (2,1-3)
Nu hoppas jag att värdet kommer fortsätta ligga däromkring, för i så fall betyder det att jag inte kommer behöva lämna prover lika ofta som jag gjort nu. Den senaste tiden har det ju varit 2ggr/vecka.
Imorgon är det dags för nytt prov och om det är stabilt så betyder det att jag inte behöver lämna något mer prov förrän i mitten på nästa vecka.

Igår var det då dags att börja med warantabletter istället för fragminsprutorna, dock måste jag under en övergångsperiod ta både waran och fragmin.
Jag ska ta tabletterna när jag äter middag, vilket jag tycker känns lite bökigt, jag är ju så van att ta mina mediciner morgon och kväll och då är man ju nästan alltid hemma, men jag vänjer mig säkert vid det med.
Det ska hur som helst bli skönt att slippa sprutorna, för nu efter nästan 2år med dom så är jag rätt trött på att ständigt ha blåmärken som ömmar på magen.
Nu dom första veckorna så kommer jag få lämna prover flera gånger i veckan innan dosen justerats efter just mitt behov, men sen blir det glesare mellan provtagningarna.
Nytt halsband/bricka har jag fått också

Jag klippte av halsbandet och knöt fast brickan i bh'n istället. Naturligtvis så frågade jag min waransköterska först om det var okej, och det var det.
Jag tycker personligen att det känns lite jobbigt om alla jag möter ska se att jag tar waran, och jag vill heller inte behöva förklara varför jag måste ta det. Det är liksom min ensak och upp till mig vilka jag vill berätta det för. Kanske verkar fånigt, men för mig handlar integritet väldigt mycket om att kunna välja själv vad och vem jag berättar saker för. Tyvärr har jag märkt att många människor inte har någon som helst känsla för det här med andras personliga integritet, vilket är lite sorgligt kan jag tycka.
Nu ska jag ta en promenad till Apoteket för att hämta ut det som förhoppningsvis blir mitt sista paket med fragminsprutor

Idag har jag varit på sjukhuset.
Efter nästan 2år med fragminsprutor är det nu dags att prova att gå över till waran istället.
Det är lite dubbla känslor inför bytet, men det ska bli så himla skönt att slippa sprutorna.
Nu är det förhoppningsvis bara 29 sprutor kvar som jag måste ta innan jag kan säga hejdå till en ständigt öm mage full med blåmärken. Och jag tänker heller inte neka till att det ska bli skönt att slippa svedan man får precis när man injicerat fragminet, som ett getingstick varje morgon ungefär.
Efter läkarbesöket blev jag bjuden på lunch av Emelie. Fisksoppa som var jättegod. Det är så mycket trevligare att besöka sjukhuset nu när hon jobbar där.

Den här killen fick vara hos sin mormor idag, och det hade gått superbra. Ja förutom att han hade lyft på benet och markerat inne. Det är andra gången han gör så hos mormor, men han har aldrig någonsin gjort så hos nån annan, så himla märkligt att han gör så just där. Jag hoppas att det har något med könsmognaden att göra och att det går över sen.

igår fick jag plötsligt kraftig smärta i höger sida nånstans i området där äggstockarna sitter och lite nedanför. Först tänkte jag att det kanske var en ny variant på mensvärk, men sen började det göra så ont att benet började skaka och då blev jag faktiskt lite orolig. Efter allt som drabbat mig de senaste åren så tänkte jag att det kanske var bäst att åka in till akuten på en gång i fall det skulle vara nån propp eller cysta eller nåt. Tänker att en cysta som kanske spricker inte är så bra när man går på blodförtunnande mediciner.
Hur som så hamnade jag på gyn-akuten på sös.
I 6 timmar fick jag vänta, och det var så jobbigt. För det första för att det gjorde så ont, men också för att det är så sjukt tråkigt att bara ligga och vänta.

Jag hade så ont att jag liksom var tvungen att hålla benet rakt, så fort jag satte mig så gjorde det mer ont.
Kl, 22 blev det äntligen min tur att träffa doktorn, och hon hittade som tur var inget fel på mig, vilket ju iofs var väldigt skönt trots att jag hade så ont. Troligen hade det något med mensen att göra.
När jag kom hem vid 23-tiden så var smärtan mer hanterbar och idag har jag bara kännt av det lite grann.

Lilla O och Bobo fick fara iväg till storasyster F när jag åkte till akuten. Tanken var sen att hon skulle komma hem med dom när jag kommit hem, men eftersom det tog sin lilla tid så blev dom kvar där över natten, och kom hem igen imorse.
Det var första gången Bobo sov borta, men det hade gått bra, förutom att han hade vaknat vid 3 när tidningsbudet kom, och då tyckte han att det var en bra idé att leka lite.
Så idag har jag haft en trött liten hund som legat så här i soffan hela dagen

Jag är så glad att jag har F och hennes sambo så pass nära när det händer såna här saker så jag behöver snabb hjälp, det känns verkligen tryggt.
Jag har ju även min äldsta dotter E och hennes sambo här i Stockholm, men dom bor just nu på andra sidan stan och har ingen bil, så det tar typ en timme att åka enkel väg från dom och hit. Men jag vet ju att dom också skulle ställa upp om ingen annan kan.
Jag har ju även mormor en dryg kilometer härifrån också.
Dottern M däremot har jag ju 60 mil norrut just nu, så där finns ingen möjlighet till barn och hundvaktande för tillfället.

igår började jag äntligen känna mig lite bättre, men nu i eftermiddag så började jag känna mig sämre, så nu ligger jag här under en filt i soffan och fryser så jag skakar.
Jag har fått jätteont i magen också, men det kan man tydligen få av både antibiotikan och acetylcysteteinet, så svårt att veta vilken medicin det beror på.
Hoppas och håller tummarna för att det bara är nån tillfällig försämring, och att jag mår bättre redan imorgon igen. Jag orkar liksom inte med att vara så här extra sjuk, det räcker så bra som det är ändå i vanliga fall.
Nu ska jag ta mig en varmdusch och sluta gnälla, men det känns mer okej att gnälla här på bloggen än face to face liksom, och om nån tycker jag är för gnällig här så är det ju liksom bara att sluta läsa.