Just nu är det lite jobbigt med väntan på nytt läkarutlåtande från Huddinge, det känns som om alla framtida beslut från försäkringskassa, sjukskrivande läkare på vårdcentralen m,m bara handlar om vad dom kommit fram till för diagnos där.
Det jag känner är att det självklart är viktigt att jag får rätt diagnos, men det ändrar ju inte hur jag mår just nu. Bara för att jag får en diagnos på min sjukdom så kommer jag ju inte att bli frisk hux flux. Jag mår ju liksom fortfarande lika dåligt och har fortfarande samma dåliga lungkapacitet ändå, och det känns som om just det glöms bort lite i all denna väntan.
Det är som sagt mycket funderingar och oro just nu som gör att jag känner mig så fruktansvärt stressad emellanåt.

Imorgon ska jag till min läkare på vårdcentralen för att bland annat få nytt läkarintyg och lite annat.
Jag ska även till min kurator imorgon och det känns som om det kan behövas mer än någonsin nu.

Idag har det varit riktigt jobbigt med andningen, eller förresten det var som vanligt fram till lunch, men sen blev det riktigt jobbigt.
Det är så konstigt att det bara blir så helt plötsligt utan någon som helst förvarning heller. Vädret har ju varit toppen idag, och jag känner mig inte det minsta lilla förkyld eller så, och jag har inte gjort något som jag inte borde. Jag undrar så varför det blir så här och önskar att jag kunde förhindra det.
Förhoppningsvis så är det kanske lite bättre igen redan imorgon.
Jag är i alla fall väldigt glad över att jag lyckades trampa på min crosstrainer i sammanlagt nästan 50 minuter idag, trots att det var värre än vanligt med min andning. Jag tror och hoppas att träningen så småningom ska få mig att orka lite mer än vad jag gör nu. För att även om min lungkapacitet aldrig kommer att bli bättre så blir den ju inte heller sämre av starkare muskler och då framför allt i benen. Att sen kroppen blir lite fastare och slankare får jag väl helt enkelt se som en mycket possitiv biverkning ;-)

Nu ska jag lägga mig och titta i den här tidningen som jag fick idag.

Känner mig helt slut.
De senaste dagarna så har jag vaknat på morgonen och varit precis lika trött som när jag la mig kvällen.
Jag hoppas att det bara är något tillfälligt och att det vänder snart.
Min hals känns mycket bättre idag, och det är jag glad för.
Måndag och tisdag så har jag dragit ner rejält på kolhydraterna igen, och det har givit gott resultat på vågen redan  -1,4kg på 2dagar. Jippie!

Idag har jag piffat lite på balkongen.
Känns skönt att kunna sitta där på dagarna när jag inte har nåt bättre för mig.
Helgen som gick alldeles för fort var helt undebar, med vackert väder och trevligt sällskap. MEN! med alldeles för mycket gott som hittat till min mun.
2kg upp visade vågen idag, men så fick jag mens igår också så nåt halvkilo är säker vätska.
Idag blir det lågkolhydratskost igen. Jag har också använt min crosstrainer en stund , så nu hoppas jag att dessa 2kg försvinner lika fort som dom kom.

Idag var det dags för mitt andra besök hos kuratorn och det känns rätt skönt att prata med henne faktiskt, trots att jag från början var väldigt skeptisk.
Idag pratade vi lite om ovissheten jag lever i just nu och hur jag ändå försöker leva så vanligt som det går. Vi pratade även om hur jag planerar min tid noga för att på så sätt orka mer, men också om hur lätt det blir kaos och stress om planeringen spricker.
Efter kuratorn så var jag på utvecklingssamtal i skolan, vilket var en perfekt planering eftersom att det är på hemvägen från kuratorn.
Min planering för kvällen var att jag skulle ta en promenad men nu funderar jag på att spräcka den planeringen med flit och sitta kvar här och kura under en filt i soffan.

Har både använt min crosstrainer och varit på en rask promenad idag.
Det går inte så snabbt när jag tränar men det går ändå bra för att vara jag.
Tycker redan att jag märker lite skillnad på flåset, och jag hoppas så att det ska hjälpa mig att orka lite mer på sikt.

Dagen började ju några timmar tidigare än vanligt för mig idag, eftersom jag skulle vara på Huddinge redan l klockan 10.
Det tog förvånansvärt kort tid att åka dit idag, endast 70 minuter, men då hade jag jättetur med alla byten också. Hemresan tog däremot närmare 2 timmar.
Undersökningen gick bra men var rätt ansträngande. Jag fick andas och blåsa i en maskin på olika sätt med olika tryck. Jag lovar att det skulle vara jobbigt även för någon med friska lungor efter nästan en timmes blåsade.
Resultatet av undersökningen vet jag inte, utan dom skickas till lungspecialisten, så det tar nog minst 10-14 dagar innan jag vet något.

När jag kom hem igen så försökte jag vila en stund, men Svea tyckte det var en dålig idé. Hon skuttade runt pä mig och ville kela och leka, så någon direkt vila blev det inte.
När jag hade hämtat Olivia så åkte vi en sväng till Forum. Olivia behövde en ny vårjacka och lite annat smått och gott.
Hon valde också ut nya ljus till ljusstaken i köket. Vi har inte riktigt samma smak jag och Olivia, men så här ville hon ha det, så nu får jag se till att bränna ner dom här ljusen illa kvickt ;-)

Uppe med tuppen idag.
Ska till Huddinge sjukhus för att göra den förhoppningsvis sista undersökningen innan dom kan avgöra vad det egentligen är för fel på mina lungor.
Eftersom jag inte fick ta mina mediciner varken igår kväll eller nu på morgonen så kommer nog resan dit att ta lite längre tid en vanligt.
Att åka kommunalt till Huddinge här hemifrån mig kräver minst 3 byten, och ett par korta promenader innan jag är framme. I normala fall brukar det ta max 1,5 timma, men nu har jag räknat med 2. Utan medicin i luftrören klarar jag inte av att gå så snabbt som det behövs när man byter från tunnelbanan till pendeln pä centralen.

Känner mig lite orolig över hur den här undersökningen ska gå till, men det ska ändå bli väldigt skönt när den är över.
Sen är det bara att vänta på resultatet av de undersökningar som nu är gjorda, och det känns lite läskigt det också. Å ena sidan vill jag ju veta vad det är för fel och få en diagnos, men å andra sidan har jag lust att stoppa huvudet i sanden och inte veta ifall det är riktigt illa.
Nä nu måste jag hoppa i kläderna för att hinna iväg i tid