Det blev inga våfflor här hemma idag - varför? Jo för att jag inte tänkte på att det var våffeldagen när tackade ja till en sushimiddag just denna kväll.
Som tur är så blev det inga sura miner för det, utan jag lovade Olivia att göra våfflor imorgon istället.
Jag är i ärlighetens namn ingen större våffelälskare, men en frasvåffla med lite cremefraish, rödlök och stenbitsrom är ju inte helt fel. Hjortronsylt och vispgrädde på är ju inte heller så dumt.

Jag är verkligen stört förälskad i solen just nu. När den är här vill jag bara umgås med den hela tiden, och när den försvinner så längtar jag nästan ihjäl mig tills jag får träffa den igen.

Det blev en ovanligt händelserik lördag i helgen som gick.
Det började med att ena dottern ringde på eftermiddagen och hade fått punktering på bilen, inte så lätt för mig att hjälpa, som varken har bil eller körkort, men efter några telefonsamtal hit och dit så fick hon tillslut den hjälp hon behövde och allt ordnade sig till det bästa.
Vid 21,30 ringde sen äldsta dottern, och jag tyckte det var konstigt att hon ringde vid den tiden eftersom jag visste att hon var på en middag. Det visade sig att hon hade fått så ont i magen att hon varit tvungen att gå ifrån middagen för att ta sig hemåt, men på väg till tunnelbanan hade hon fått så ont att hon knappt kunde gå. Så det blev till att åka till stan och möta upp henne för att sen fortsätta till Södersjukhuset.

Det var som tur var inget jätte allvarligt så när klockan var 01,15 så var vi klara på akuten och kunde åka hem igen. Hon valde att följa med hem till mig, så vi tog en taxi och var hemma strax före 2.
Även om det är fruktansvärt jobbigt att se sina barn ha ont och vara sjuka, så är jag glad över att dom fortfarande ringer mig när dom inte mår bra även nu när dom är vuxna och har flyttat hemifrån.
Nu blev det ju dessutom lite ombytta roller denna gången, eftersom det annars alltid brukar vara jag som är patienten och hon den anhöriga.
Nu mår hon iallfall helt bra och är hemma hos sig igen. Det var tur att det inte var något jätte allvarligt för hon har inte tid att vara sjuk nu, hon har milt sagt ett fullspäckat schema nu inför sin slutliga examen i juni.

Inatt sov jag knappt en blund. Jag började få lite kramp i mellangärdet (troligen gallan) vid 19-tiden, sen eskalerade värken och den och höll på till bortåt 3-tiden då jag var tvungen att ta en Ipren trots att jag inte får/ska ta såna tabletter på grund av blödningsrisken, men jag hade så jäkla ont och det hade hållt på i nästan 8 timmar, och då kände jag att jag inte orkade mera och att det var värt den risken om jag kunde bli av med lite av det onda.
Vid 4-tiden somnade jag tillslut men vaknade igen vid 8 och då var värken nästan helt borta, men den har funnits kvar svagt svagt hela dagen och kvällen.
Jag brukar ju alltid vara trött nu för tiden, så det har liksom blivit en vanesak, men så här sjukt trött var det länge sedan jag var.
Hoppas hoppas att jag får sova denna natten så att jag är lite piggare och orkar lite mer imorgon.

Om jag håller mig "frisk", eller rättare sagt inte blir sjukare, och allt går som planerat så blir det en resa till Kreta Platanias i sommar. Det blir tredje gången som jag återvänder till just Platanias  och fjärde gången jag åker till Kreta.  Denna gången blir det tillsammans med min mamma och mina två yngsta döttrar Det ska bli så himla härligt och det känns så kul att ha något så roligt att se fram emot.
Vi har bokat in oss på Marika Suites i Platanias, samma hotell som vi bodde på förra sommaren eftersom vi trivdes så fantastiskt bra där. 
Marika Suites ligger på stranden, så man kan lätt ta ett dopp i havet även om man ligger vid poolen, vilket är mycket praktiskt när man åker med barn som helst bara vill dyka i poolen hela dagarna. Dom har även en mycket prisvärd halvpension med frukost och middag med fantastiskt god mat.

Några bilder från Marika Suites när vi bodde där förra sommaren

Nu har jag gått ner hela 15kg sedan jag vägde som allra mest för 4år sedan. Det har varir en hel del jojobantande på dom fyra åren och det är bara inse att jag är en sån som pendlar rätt mycket i vikt. Men en sak kan jag lova och det är att jag aldrig kommer låta det gå så långt som till plus 15kg igen, men en 4-5kg hit eller dit får jag nog räkna med.
Jag har ju hunnit prova på flera olika dieter och bantningsmetoder under den här viktresan. Jag har provat nutrilett, lchf, viktväktarna, periodisk fasta 8/16, lågkolhydratskost och så till sist vanlig hederlig kaloriräkning.
Just nu så fungerar 8/16 och att ha koll på kalorier in/ut bäst för mig, men det kan ju ändras.
Jag tror inte att de finns nån diet som passar alla, utan man måste prova sig fram och låta det ta lite tid innan man hittar ett sätt som fungerar och framför allt fungerar i längden.

Det kändes riktigt bra när jag gick från vårdcentralen idag, och det är ju en väldans skillnad mot sist jag var där.
Detta var ju andra gången jag var hos den nya husläkaren och den här gången så verkade hon mycket mjukare och betydligt mindre stressad än senast. Hon verkade också mer intresserad och ställde flera bra frågor.
Nu hoppas jag ju förstås att jag inte behöver gå dit förrän i juli när jag har en ny tid för uppföljning. Men det känns skönt att veta att jag har nån här i närheten som jag kan vända mig till om jag skulle förkyld eller sjuk på nåt "vanligt"
Imorgon ska jag till blodläkaren på Huddingesjukhus och då följer Emelie med . Det känns bra och tryggt att ha henne med sig på flera sätt, men det bästa är att hon förstår så mycket mer eftersom hon ju läst en hel del medicin på sin utbildning och sen är det ju så att två uppfattar ju mer än en. Dessutom så gör hon sitt ex-jobb på just Huddinge sjukhus så hon är ju liksom redan på plats.

Vad ledsen jag blir och vad tråkigt det är när jag får höra att det pratas om mig bakom min rygg.
Vad mycket bättre det vore om dom som undrar ringde, eller kom fram till mig och frågade hur det är istället för att gissa och spekulera om hur jag mår
Så nu har jag fått ur mig det och genast känns det lite bättre.