Imorgon är det dags att gå till vårdcentralen igen, stället som jag skyr som pesten.
Det är verkligen jättejobbigt behöva gå dit när man känner sig så ovälkommen som jag gjorde sist. Den läkaren verkligen ifrågasatte allt jag sa och talade dessutom om att hon egentligen inte hade tid med mig. Men sen började hon läsa lite i journalen och då blev det lite, men ytterst lite bättre bemötande.
Jag tror att det största problemet är att läkarna på vårdcentralen inte förstår sig på min diagnos, och det är iofs inte så konstigt, men då kan dom väl säga det istället för att vara dryga och ifrågasättande. Min leverspecialist hade inga som helst problem att erkänna för mig att det här med mina lungembolier och är så pass ovanlig och komplicerat att hon faktiskt inte begriper sig på det riktigt.
Ja ja jag får väl se imorgon vad hon säger när hon får höra att jag haft en till sedan sist, fragminet till trots.
Nervös är jag och det är ju rätt sjukt egentligen att man känner sig mer nervös över ett besök hos husläkaren för att få ett nytt läkarintyg för fortsatt sjukskrivning, än att åka till något av de stora sjukhusen och göra nån jobbig eller smärtsam undersökning.