Så här är det, att när jag för 2 veckor sedan fick reda på att jag lider av en obotlig sjukdom som sakta men säkert leder till en för tidig död, så blev jag så klart förtvivlad och jätte ledsen. Efter ett par dagar så kände jag att jag behövde få skriva av mig om detta i bloggen, men eftersom jag vet att mina stora barn känner till denna blogg och kan läsa här, så kändes det inte så bra, när jag ännu inte hade tagit mod till mig att berätta för dom.

Så jag startade en till, ny blogg där meningen var att jag skulle kunna skriva av mig om min oro och mina funderingar.

Men nu har jag hunnit berätta för mina 3 stora tjejer vad det hela handlar om, och då känns det plötsligt bara onödigt och jobbigt att ha 2 bloggar.

Jag har därför bestämt mig för att aveckla den andra bloggen, och fortsätta med endast denna blogg.

Dock kommer ju den här bloggen få ett lite annat innehåll än tidigare, men jag hoppas att ni vill följa den ändå.

Det jag drabbats av är enligt läkaren på vårdcentralen kol,, som är en kronisk obstruktiv lungsjukdom.

Normalt när du får reda på att du har denna sjukdom, så befinner du dig i stadie 1 av 4, men jag befinner mig redan i stadie 3. Vilket betyder att jag bara har lite drygt 40% av min lungkapacitet kvar, vilket betyder att jag har det ganska jobbigt med andningen emellanåt.

Jag kan inte få tillbaka min lungkapacitet igen, men jag kan jobba för att få behålla den kapacitet jag har nu så länge som möjligt, och det kan jag göra genom träning och att undvika infektioner i luftvägarna.

Jag har ju kännt en längre tid att det varit extra jobbigt med andningen, och att jag blivit andfådd fort, och ibland utan anledning. Nu när jag blev sjuk och förkyld i början på oktober, så sa kroppen helt enkelt ifrån, det vart liksom droppen som fick bägaren att rinna över.

Nu är det som det är, och jag kan inte annat än acceptera detta, men jävlar vad jag ska kämpa för att få leva ett så värdigt liv som möjligt, så länge det bara går.

Länken till min andra blogg hittar ni under fliken, bloggar jag följer, men som sagt så kommer jag att börja aveckla den nu, men låta den finnas kvar ett tag till.

Nu jäklar händer det grejer.
61kg så lite har jag inte vägt sedan våren 2008.
Eftersom jag inte äter fullt lika strikt lchf längre, så tror jag att det är träningens förtjänst att jag går ner i vikt nu.
Jag tränar ju minst 30-45 minuter på min crostrainer 2 gånger om dagen, och de dagar jag bara hinner träna en gång, så försöker jag köra i 60 minuter, men det har bara hänt 2 gånger.