Den här killen har redan stulit mitt hjärta.
Han höll mig vaken 2 timmar inatt, men jag förlät precis allt så fort han tittade på mig med sin vackra och snälla sammetsblick.
Nu ska vi sova och jag hoppas så klart att han inte vaknar inatt igen, men som sagt han äger mig och då är ju liksom allt tillåtet ;-)

Hjälp! jag har blivit förkyld. Kände av det lite igår, men idag på morgonen så vaknade jag upp med nästäppa, kli i halsen och huvudvärk ,,mår helt enkelt inget bra alls.
Jag har dessutom inte sovit särskilt mycket sedan Svea dog. Jag kan helt enkelt inte somna på kvällarna utan ligger bara och snurrar, somnar inte ordentligt förrän framåt morgonkvisten och sover då endast några få timmar. Det är väl iofs inte så konstigt att jag sover dåligt när min bästa och gosigaste sängkompis försvunnit, åhhhh vad jag saknar henne. Vi fick ju henne för 2år sedan precis när jag blivit sjuk, och sen dess så har hon varit mitt ständiga sällskap här hemma och nu, ja nu är det så jädrans trist och tomt utan min lilla kompis.

Finaste lilla Svea

Igår fick vår älskade lilla katt Svea somna in för gott.
Det var ett mycket tungt beslut att ta, men tillslut så kände jag att situationen blev ohållbar och vi inte längre hade något annat val.

Nu känns det tomt och ödsligt här hemma och saknaden är stor.
Hon fattas oss mer än vad som går att beskriva i ord.
Idag när jag varit och handlat så gjorde det extra ont när jag öppnade ytterdörren och ingen kom mig tillmötes och ville kela.

Nu har vi fått lite sällskap här hemma vilket känns skönt.
Att fira midsommar ensam med ett sjukt barn är inte särskilt roligt, och inget jag önskar uppleva igen.
Jag gjorde en jordgubbstårta för att fira lite i efterskott

Den blev både snygg och god, om jag får säga det själv.

Regn och kyla är ju inte riktigt vad jag önskat nu när jag är tvingad att stanna i Sverige hela sommaren.
Jag får ju för tillfället inte flyga pga, hälsoskäl, så det är första gången på jag vet inte hur många år (7?) i rad som det inte blir någon sol och bad semester vid medelhavet.
Jag blir på riktigt väldigt låg och deppig av det här vädret. Det är som att jag tappar lite av livsgnistan, inget känns riktigt kul, allt känns bara jobbigt, tråkigt och framför allt kallt.
Jag är förstås medveten om att jag låter bortskämd och att jag egentligen bara ska vara tacksam över att jag lever och mår så pass bra som jag ju efter omständigheterna faktiskt gör. Och jag lovar att jag är oändligt glad över det, men ibland så orkar jag liksom bara med.

Känner mig faktiskt lite lätt bitter nu.
Den ursprungliga planen för denna helg var ju från början att jag och Olivia skulle flygit ner till Kreta för 2 veckors sol och bad. Men nu blev det ju inte så eftersom jag fick en propp till och därför inte får flyga.
Nya planer smiddes då och det var att vi skulle åka till Värmland och fira midsommar och sen stanna där några extra dagar. Men nu blev det inte så heller för igår vaknade Olivia med hög feber och ont i halsen, så nu blir vi hemma istället. Känner att det inte är värt att sätta sig på ett tåg i flera timmar med en unge som har så hög feber att hon bara vill ligga ner hela tiden, det vore helt enkelt inte schysst mot henne och dessutom så smittar hon ju säkert fortfarande.
Så nu blir vi ensamma hemma, och i det här vädret som är så är det faktiskt inte utan att jag känner mig en smula bitter och tycker en aning synd om mig själv.

Jag orkar inte riktigt med mig själv just nu, är en riktig pain in the ass på mig själv liksom.
Allt jag gör blir fel, eller åtminstone det mesta, och jag blir aldrig riktigt nöjd med någonting.
Har en ständig molande värk i magen, och det känns hela tiden som jag glömt något viktigt men kan inte komma på vad det skulle kunna vara.
Känner mig allmänt förvirrad och varje morgon när jag vaknar så känner jag mig stressad utan anledning. Svårt att förklara exakt hur det känns, men ungefär som när man vaknar och inser att man försovit sig och måste stressa i 120 för att sen inse att man ändå inte kommer hinna.

Idag tog jag ändå tag i en sak som jag skjutit upp i flera veckor för att jag tycker det är så förbaskat tråkigt och jobbigt, och trots att jag mått dåligt över att jag inte gjort det klart så har jag bara skjutit upp det ännu mer. Men nu när det äntligen är gjort så känner jag ändå ingen lättnad, utan grubblar istället på om jag gjort rätt eller om jag borde gjort på ett annat sätt ändå.

Jag undrar varför det blir så här nu när jag borde vara hur lugn som helst.
Sommarlovet har börjat så jag har inga tider som måste passas för lilla O. Jag har inga större läkarbesök, undersökningar eller provtagningar inplanerade på flera veckor framöver, och ja allt är ju egentligen med tanke på omständigheterna rätt bra just nu, så jag förstår inte varför jag helt enkelt inte kan slappna av lite och bara luta mig tillbaka och njuta lite istället för att bara känna stress och oro för något som inte finns, inte just nu i alla fall.

Tänk om man kunde vara lite mer som Svea. Hon bara chillar runt här hemma hela dagarna och är nöjd så länge hon har sällskap, mat i skålen och rent i lådan. Inga bekymmer där inte.

Detta att ständigt behöva tänka på vad jag stoppar i mig för att inte gå upp i vikt driver mig nästan till vansinne ibland. Åhh vad jag önskar att jag ibland bara kunde skita i allt några dagar och bara äta så mycket jag vill av vad jag vill, utan att för den skull gå upp massor i vikt. Men det går ju tyvärr inte längre utan jag måste tänka på varenda tugga jag tar för att inte gå upp. Ibland känns det som att jag går upp bara av att titta på godsaker.
Av erfarenhet så vet jag ju också att jag har en förmåga att lägga på mig några extra kilon just på sommaren, och det suger ju lite extra eftersom det framförallt är på sommaren som man vill kunna gå lättklädd utan att kläderna stramar och sitter åt på fel ställen.
Den här sommaren har jag gett mig bövölen på att inte gå upp en massa onödiga kilon, utan försöka hålla mig runt 58-59kg som jag väger nu.
Men det är som sagt skittrist att aldrig riktigt kunna slappna av och bara äta det man vill utan att den där lilla kaloriräknaren tickar i bakhuvudet.