Fick lite god choklad idag

Det passade ju utmärkt så här dagarna före mens när pms och sötsuget är som allra värst. Trots att jag lätt kunnat tryckt i mig halva asken, så behärskade jag mig så pass att det bara blev 4 bitar.

För övrigt så är huvudet fullt av funderingar och frågor och jag pendlar mellan hoppfullhet och förtvivlan.

Jag orkar inte, jo förresten det klart jag orkar, men just nu känns det faktiskt lite hopplöst.
Jag var hos min leverläkare idag och tyvärr hade lyckan vänt även där, för mina levervärden var förhöjda igen. Vad det beror på kan dom inte säga, men det kan bero på min senaste lungemboli, eller på att fragmindosen höjts. Det kan även bero på något cirkulatoriskt, men ingen kan säga säkert vad det beror på just nu.
Som vanligt när jag får tråkiga och jobbiga besked så snurrar tankarna runt i huvudet och frågorna och funderingarna blir till slut så många att jag liksom måste stänga av mina egna känslor en stund för att orka. Det är som att jag behöver några dagar att sortera allt i huvudet innan jag riktigt kan ta in vad som händer.
Själv tror jag mer och mer att alla mina besvär med koagulationen, lungembolierna, värken i benen och de höga levervärdena hänger ihop på något sätt, frågan är bara hur....

Nästa vecka har jag ett inbokat besök hos min läkare på antikoagulationsmottagningen och då hoppas jag att jag får lite mer klart för mig vad det är som egentligen hänt och vad som förväntas hända framöver.

Jag tycker faktiskt att man kan skoja om det mesta. Tror man kan hitta något komiskt i nästan alla situationer.
Det finns naturligtvis vissa saker man absolut inte får skämta om, som är direkt olämpligt och plumpt, tragedin på utøya i Norge, tzunamin i Thailand, Estonia mm......
Men det mesta går faktiskt att skoja om och jag tror inte att någon människa någonsin mår dåligt av ett gott skratt.
Själv tycker jag att det känns lite befriande att kunna skoja till det och få folk att dra lite på munnen.

Håller på och packar lite inför vår lilla tripp till Göteborg nu i veckan. Kanske kan tyckas lite små knasigt att ge sig iväg själv med lilla O, men resan och hotell är bokat och betalt sedan länge och går inte att av eller omboka, och ingen av dom vuxna barnen har tid att följa med just nu då dom har fullt upp med jobb och studier.
Men jag resonerar lite som så att det finns sjukhus och läkare även i Göteborg om det skulle behövas, och lilla O vet ju vad som gäller och kan ringa efter hjälp själv lika lätt där som här hemma. Och det tar max 4-5 timmar innan någon anhörig är på plats om det skulle behövas.
Jag kan ju inte pausa hela mitt liv bara för ifallomatt det kan hända något, för om jag gör det då har jag ju liksom inget liv längre.
Vi ska ju faktiskt bara ta det lugnt och titta runt lite. Inga måsten och det enda jag verkligen lovat är att vi ska gå på Universeum nån dag, och att hon ska få bada jacuzzi så mycket hon vill. Hon är fortfarande ganska lätt road faktiskt, och i den åldern är ju bara själva tågresan och att bo på hotell ett litet äventyr.