Det har blivit lite dåligt med bloggandet, men saken är den att jag liksom har fullt upp med att sola, och att tycka synd om mig själv
Fast idag tycker jag inte riktigt lika synd om mig själv som jag gjort de sista dagarna. För idag har jag bokat tågresa och tre hotellnätter i Göteborg för mig och två av barnen. Det slår ju förstås inte lika högt som två veckor på Kreta, men det ska ändå bli jättekul. Ingen idé att gråta över spilld mjölk, nu är det som det är och Göteborg i Julivärme är inte heller fy skam.

Idag blev jag tvungen att avboka resan till Kreta för mig och Olivia.
Försäkringskassans läkare sa nej, dom anser att jag är för sjuk för att resa och att det finns risk att jag blir sjukare om jag flyger, detta trots att min behandlande specialist läkare tycker att jag kan åka.
Det är naturligtvis jättetrist och ledsamt, men tyvärr inget jag kan göra något åt, det är bara att acceptera.
Nu blir Olivia och jag kvar hemma, och dom andra vi skulle åkt med får nu åka utan oss.
Ledsen och uppgiven är bara förnamnet på det jag känner just nu.
Nu får jag bara hoppas att jag får tillbaka dom pengar som jag redan betalat på resan.

Rädslan för att dö är naturligtvis stor, men rädslan för en ny propp som kan göra mig till ett vårdpaket är faktiskt större.
Att vara död är visserligen en mycket skrämmande tanke
Att måsta lämna mina barn och dom jag älskar, att inte få uppleva allt det där jag ännu inte upplevt är en jobbig tanke, jag är ju liksom inte färdig med livet ännu.
Men rädslan över att bli oförmögen att röra mig och göra mig förstådd, och kanske ha fruktansvärda smärtor är mycket mer skrämmande än tanken på att vara död.
Jag vill inte bli ett kolli som är helt beroende av andras omsorger, det skulle plåga mig.
Jag vill heller inte bli en börda för mina barn och anhöriga, för då tror jag faktiskt att döden är ett bättre alternativ för alla inblandade.

Men det bästa alternativet är så klart att jag inte får fler proppar, och att jag får leva tills jag känner mig färdig med livet.
Min farmor levde tills hon var 96år och hon sa de sista åren att nu var hon trött i kropp och knopp och ville bara få vila, och då är döden inte längre så skrämmande. Hon sa några gånger till mig att, Raring nu är jag klar med mitt liv nu vill jag dö. Jag förstod inte riktigt då utan blev mest ledsen när hon sa så, men nu tror jag att jag förstår vad hon menade.

(Nu är det förövrigt fyra år sedan jag blev kallad Raring. Hon skulle fyllt 100år nu i maj, och jag saknar henne så)

Efter mer än 18månaders sjukskrivning så kan jag bara konstatera att nackdelarna är fler än vad många tror sig veta.
Men eftersom att jag bestämt mig för att försöka fokusera på dom bra sakerna istället för dom dåliga så försöker jag nu hitta lite fördelar med att vara sjuk.
Och idag när jag satt och vilade/solade en stund på balkongen så kom jag på en bra sak. Det är att jag nu för tiden har ro till att kunna sitta i solen och njuta i stort sett hur länge jag vill för jag orkar ju ändå inte göra så mycket annat ;-)

Vad kallt det är ute, både idag och igår.
När jag gick till affären idag så funderade jag lite på det här med varför jag alltid gillat våren mer än hösten, och jag kom nu fram till att jag nog ändrat mig gällande det.
För hösten är varmare och även mycket lugnare på något sätt, inte alls dessa isande vindar och råa kyla och höga förväntningar inför sommar och ledigheter, som faktiskt kan kännas väldigt stressande ibland.
Nu menar jag ju förstås inte att jag går och längtar efter att det ska bli höst nu, men jag längtar förbaskat mycket efter lite värme.

Iväbtan på den riktiga värmen så får jag ligga här i soffan under min filt och titta på bilder från förra sommaren

Jag har varit så fruktansvärt missnöjd med mitt hår sedan jag var hos frissan senast. Det är ju aldrig lätt när man går till en frisör man aldrig varit hos förut, men det här kändes värre än så. Jag blev rekomenderad morrocainoil för att få mer glans och motverka frissighet, men det hjälpte inte ett jäkla dugg på mitt hår.
Men idag när jag gick förbi den salong jag normalt brukar gå till(när min frisör inte är barnledig) så köpte jag den här

Jag hade helt glömt att detta fanns, använde det jämt för några år sedan. Och nu är håret superfint igen, jag är så glad, all frissighet är borta och håret fick tillbaka lite av glansen

Nu kanske jag klarar mig tills min frisör kommer tillbaka från mammaledigheten i slutet av sommaren.
Och JA det är faktiskt viktigt för mig att försöka se så pigg och vanlig ut som möjligt även fast jag är sjuk, jag blir ju liksom inte friskare av att strunta i utseendet.

Varför är det så att man aldrig är riktigt nöjd, eller är det bara jag som är sån?
Jag har nu i över 3års tid haft som mål att väga 58kg, men nu när jag äntligen är där så är jag ändå inte riktigt nöjd.
Det värsta är har jag kommit på, är att det är är likadant med nästan allt jag företar mig, jag blir liksom aldrig riktigt nöjd, utan vill alltid lite till istället för att klappa mig själv på axeln och säga bra gjort.

Självklart så är jag ju jätteglad att jag lyckats gå ner så pass mycket, men ändå så är jag inte riktigt nöjd ändå.

Har haft en så mysig eftermiddag och kväll med mina tre äldsta döttrar.
Vi lagade maten tillsammans och åt en god trerättersmiddag, så nu är jag mer än lovligt mätt.
Det är så kul när dom kommer hem och livar upp tillvaron lite. Tänk om någon sagt till mig när alla fortfarande bodde hemma att jag en dag skulle tycka att deras tjafs sinsemmellan skulle vara riktigt roande att lyssna på.
Stundom saknar jag tiden då dom var små, men jag tycker samtidigt så mycket om att umgås och prata med dom vuxna och kloka tjejerna dom nu blivit. Var tid har sin charm, och med handen på hjärtat så var ju inte allt bättre förr, det är nog bara så lätt att minnas bara det roliga och det jobbiga har man liksom förträngt.

Vi saknade förstås den yngsta lilla systern mycket, men på samma gång så kan man prata om saker man kanske inte gör annars när hon är med.