Är inne i en sån där jobbig svårt att sova period igen, det är verkligen jättejobbigt. Går och lägger mig som vanligt någon gång runt 22 eller oftast strax efter, och då är jag trött. Sen när jag väl lagt mig så är jag fortfarande trött, men det är stört omöjligt att somna. Efter en stund så börjar ju tankarna snurra också om allt mellan himmel och jord.
Nu är klockan snart 01,30 och hittills har jag hunnit fundera på följande:
Om jag ska stänga ner min facebook, eller åtminstone gå in och rensa rätt ordentligt i min vänlista.
Hur jag ska fira eller inte fira min nästa födelsedag som är jämn. Svårt att planera något när jag inte vet hur jag kommer må då.
Hur länge jag kommer kunna bo kvar där jag bor nu

Nu blev jag hungrig så det är nog bäst att smyga upp och ta en knäcke macka, det är ingen idé att försöka somna när det kurrar i magen. Jag får se till att smyga ordentligt bara, för O sover fortfarande i vardagsrummet i väntan på att hennes rum ska bli klart.

Den här killen har inga som helst sömnproblem, han ligger här bredvid och sover så sött.

Nu har det varit riktigt jobbigt väder några dagar, sånt där riktigt andnöds väder.
O försov sig imorse och vaknade 20 minuter innan hon skulle vara på plats i skolan, herre min je vad bråttom hon fick. Jag tvingade henne ändock att sätta sig ner och äta en macka innan hon gick (sprang) Vi bor en kvarts promenad från skolan, så det var ju ingen större fara skedd mer än att hon fick en notis om sen ankomst. Jag tröstade henne med att det händer alla nån gång, ingen är perfekt.
Hur som helst så resulterade denna försovning i att hon inte hann gå ut med hunden på morgonen, så som hon alltid gör i vanliga fall.
Så det fanns inte mycket annat att göra för mig än att sömndrucket dra på mig regnkläderna över pyjamasen och gå ut med hunden i regnet. Jäklars så jobbigt det blev efter bara några minuter ute, och ännu värre blev det när vi kom in igen.
Det är jobbigt med kylan och fukten i luften utomhus. Men det är ännu värre med den snabba växlingen som blir mellan den kalla fuktiga luften ute, och den torra varma luften inomhus. Den andnöden som uppstår då och några minuter framåt är inte att leka med. Och att då gå ut som jag gjorde imorse innan jag hade hunnit ta mina mediciner är bland det mest korkade man kan göra när man har problem med lungorna och andningen.

Redan mitten på september!! Det är inte klokt vad fort denna sommar gått, tycker ju att vi nyss hade midsommar här.
Men när jag tänker efter så tror jag att den här våren och sommaren bara swishade förbi för att det tyvärr hände en del tråkiga saker som separationer, sjukdom, dödsfall och lite andra trista saker i vår familj under våren, och sen gick liksom sommaren åt till att försöka bearbeta och komma i kapp igen.
Sen var det ju inte så där jättekul att bli sängliggande i nästan tre veckor i först magsjuka och sen en mega förkylning.
Men nu äntligen har jag kunnat njuta lite av det fina vädret som vi har.
Jag har märkt att ju äldre jag blir ju mer börjar jag uppskatta hösten, och allt vad den för med sig både ute och inne.
Mötet med min nya läkare på vårdcentralen gick ganska bra, men jag saknar verkligen den gamla och längtar tills hon kommer tillbaka.
Jag har också kunnat börja med waran igen och slutat med fragminet som jag blev tvungen att ta några veckor på grund av magsjukan och de höga pk värdena. Nu har jag lärt mig att magsjuka och waran inte är nån bra kombo för mig.

Tystnaden som uppstår när någon frågar vad jag jobbar med, och jag faktiskt säger sanningen, att jag inte jobbar alls utan varit sjukskriven i snart fyra år............ Det är liksom sånt som folk inte förväntar sig att få höra.
Det hände mig senast idag hos optikern.
Och det kändes ju även lite sådär när hon frågade om jag led av några sjukdomar och åt mediciner regelbundet......visste liksom inte riktigt i vilken ände jag skulle börja, men tror jag fick med det viktigaste.
Det visade sig iallafall att min syn inte var så bra, men ganska komplicerad att åtgärda, så jag måste dit och göra om några tester igen.
Glasögon bågar hittade vi däremot på 5minuter, så det momentet är redan klar, och det är ju skönt.

Jag har ju haft rätt mycket huvudvärk den sista tiden, och när man som jag lider flera olika åkommor så är det ibland, som ni säkert förstår svårt att riktigt veta vad som beror på vad,
Nu har vi börjat titta på en serie tillsamman här hemma, och eftersom jag normalt ser väldigt lite på tv så har jag inte riktigt märkt att det blivit lite jobbigt att läsa texten när jag tittat en längre stund. Visserligen har vi inte tv'n så där jättenära soffan, men ändå har det ju fungerat bra förr.
Provade ena dotterns glasögon, och oj vad bra och tydligt jag såg helt plötsligt.
Så nu har jag iallafall bokat en tid hos optikern i eftermiddag, och jag är rätt säker på att jag nog blir tvungen att köpa mig ett par glasögon. Jag har typ tvingat min äldsta dotter att möta mig där efteråt för att hjälpa mig att välja några snygga bågar. Eftersom jag är typ världens veligaste person så lär jag behöva hennes hjälp.
Efteråt så ska jag försöka hitta ett par svarta sandaletter till begravningen vi ska på nästa vecka,

Känns lite oroligt just nu.
Ibland händer inget, och sen händer allt på en gång känns det som.
Har tre sjukhusbesök inplanerade närmaste veckan, också några provtagningar på det.
Jag väntar också på besked om mitt senaste läkarintyg som jag skickade till försäkringskassan blivit godkänt, inte för att det någonsin hänt att det inte blivit godkänt de senaste tre åren, men som den katastrof tänkande individ jag är så förväntar jag mig ju alltid det allra värsta innan motsatsen är bevisad.

Alltså jag vet inte om jag vågar skriva det här, med risk att jag får besök från socialen. Men alltså jag har inte orkat dammsuga här hemma på 3 veckor, usch och fy som här ser ut, ja och med tanke på att jag dessutom har en hund som släpper lite päls och drar in rätt mycket grus, så kan ni ju bara tänka er hur illa det är.
Det är tur att det är ordning och reda förövrigt, men tänk att just dammsugningen är så jädrans jobbig. Jag är trött redan när jag plockat fram eländet och satt i kontakten.
Men nu funderar jag allvarligt på att köpa mig en robotdammsugare, även fast dom flesta i min närhet avråder mig.
Om jag fortfarande känner att jag vill ha en när jag fyller år, så ska jag baske mig köpa mig en i födelsedagspresent.

Även fast han stökar ner en hel del, så är han värd sin vikt i guld.
Det här att han vill sitta med vid bordet när vi äter middag är något nytt han kommit på, men jag tycker det är helt okej så länge han inte tigger eller stör på något annat sätt.

Den oerhörda tröttheten och håglösheten jag kännt den sista tiden har verkligen varit superjobbig. Så när jag var hos min läkare för nån vecka sedan, av en helt annan anledning, så gnällde jag lite om hur trött och urlakad jag kännt mig den senaste tiden, och då tyckte hon att jag skulle lämna lite prover för säkerhets skull.
Tur det, för det visade sig att jag hade både lågt d-vitamin värde och järnbrist.
Järnbristen är nog det svåraste att komma tillrätta med eftersom även alla depåer är tömda.
Nu har jag fått järntabletter på recept som ska ta morgon och kväll i en månad, sen ska jag lämna nya proverför att se så att det vänder och börjar gå uppåt. Tyvärr kan det ta lång tid innan det ger effekt,(typ 10-12 veckor) men jag hoppas på att det ska gå snabbt så jag kanske är lite piggare om ett par veckor när vi (jag, äldsta och yngsta) ska åka ner till Skåne och hälsa på näst yngsta dottern som bor och jobbar i Malmö.

När man har en kronisk sjukdom, eller funktionsnedsättning som jag har är det väldigt lätt att tro att allt dåligt mående beror på den, och därför så söker man kanske inte hjälp lika snabbt som man skulle gjort annars.
Sen är jag ju iofs rätt säker på att waranet har ett finger med i spelet när det gäller järnbristen, eftersom mina blödningar blivit mycket värre sen jag började med det.

Imorgon ska jag gå och lämna pk prov igen, så håll tummarna för att dom stabiliserats lite nu, så jag slipper lämna fler prover på några veckor.