Så här ser oftast en vanlig dag utan sjukhusbesök ut.
Vaknar
Sätter på kaffe
Tar mediciner, det tar lite tid med spruta och inhalatorer, men tabletterna går snabbt att svälja.
Dricker kaffe och läser tidningarna i datorn eller på ipaden
Tar ytterligare 2 muggar kaffe och surfar runt lite på internet
Duschar och klär mig
Plockar lite här hemma
Äter lite lunch
Går och handlar
Packar upp det jag handlat
Sitter ner och vilar lite
Olivia kommer från skolan
Vi äter mellis
Gör läxor
Lagar middag
Äter middag
Städar upp efter middagen
Krashlandar i soffan
Ser till att Olivia kommer i säng.
Sen är det oftast tack och godnatt.

Och sen har folk mage att fråga vad jag gör hela dagarna :-O. Jo men tack liksom.

Idag blev jag tvungen att avboka resan till Kreta för mig och Olivia.
Försäkringskassans läkare sa nej, dom anser att jag är för sjuk för att resa och att det finns risk att jag blir sjukare om jag flyger, detta trots att min behandlande specialist läkare tycker att jag kan åka.
Det är naturligtvis jättetrist och ledsamt, men tyvärr inget jag kan göra något åt, det är bara att acceptera.
Nu blir Olivia och jag kvar hemma, och dom andra vi skulle åkt med får nu åka utan oss.
Ledsen och uppgiven är bara förnamnet på det jag känner just nu.
Nu får jag bara hoppas att jag får tillbaka dom pengar som jag redan betalat på resan.

Efter mer än 18månaders sjukskrivning så kan jag bara konstatera att nackdelarna är fler än vad många tror sig veta.
Men eftersom att jag bestämt mig för att försöka fokusera på dom bra sakerna istället för dom dåliga så försöker jag nu hitta lite fördelar med att vara sjuk.
Och idag när jag satt och vilade/solade en stund på balkongen så kom jag på en bra sak. Det är att jag nu för tiden har ro till att kunna sitta i solen och njuta i stort sett hur länge jag vill för jag orkar ju ändå inte göra så mycket annat ;-)

Igår blev det en lång dag på Huddinge sjukhus. Först provtagning kl, 12 och därefter väntan till kl, 14,30 då det gjordes ett ultraljud på hjärtat för att se om det blivit påverkat av lungembolierna.
Tyvärr så förstod jag inte så mycket av vad läkaren och sköterskan sa till varandra eller till mig under själva undersökningen på grund av språksvårigheter, men jag får nog allt förklarat för mig när jag ska min ordinarie läkare om några veckor.
Jag hade lilla O med mig på sjukhuset igår eftersom hon var ledig från skolan. Det är skönt att hon blivit så pass stor att man kan ta med henne. Hon satt mest och pillade på sin iphone under tiden jag undersöktes.

Ibland önskar jag faktiskt att jag var lite religös och trodde på en gud eller något, allt verkar liksom vara så mycket enklare då på något underligt sätt.
Men nu är det ju som det är och jag kan ju inte tro på något jag inte tror på, om ni förstår. Man kan ju liksom inte gå och bli religös om man inte tror på gud, så är det ju bara.

Jag har haft några jobbiga dagar (6) och det är nog därför som jag får såna här tossiga tankar. Det är en av nackdelarna med att vara sjuk, man har alltför gott om tid att tänka på en massa saker man aldrig ens snuddat vid tidigare.
Jag har haft svårt att sova och varit lite extra tungandad och när lungkapaciteten är 39% i normala fall eller när jag mår som bäst, så märks det ju direkt på orken när den sjunker minsta lilla.
Nu mår jag äntligen bättre och orken är som den brukar, eller rättare sagt som jag har vant mig vid att den ska vara nuförtiden.

Tyvärr så hade alla mina levervärden stigit igen sen sist då alla utom ett var i stort sett normala.
Det var ingen jättekraftig stegring men ändock så pass att alla nu är förhöjda igen :-(
Får hoppas att detta bara var något tillfälligt och att dom nu sjunker snabbt igen.
Ska in och göra en magnetkameraundersökning på levern snart och då hoppas jag att dom kanske kan se något som kan förklara varför värdena åker berg och dalbana trots att jag äter och dricker som jag ska, och heller inte tagit någon annan medicin än den jag absolut måste.
Jag dricker ju ingen alkohol och tar heller inga värktabletter eller naturpreparat så det hela är är minst sagt ett mysterium.
Jag kan inte göra så mycket annat än att fortsätta vänta och hoppas att den här höjningen bara var något tillfälligt, men det känns ändå förbannat trist.
Nu ska jag försöka att inte tänka för mycket på detta för det är ju ändå inget jag kan göra något åt.

En bild jag kopierat av en vän på fb.

Nu är det gjort, leverproverna är tagna så nu är det bara att vänta på resultatet. Om jag har riktig tur, vilket jag faktiskt brukar ha så ringer min leverläkare redan imorgon eftermiddag. Hoppas hoppas att proverna är lika bra som för 2veckor sedan då alla prover var bra utom ett. Om dom nu skulle vara bra så betyder det att jag kanske bara behöver lämna prover varje månad istället för som nu varannan vecka.

Jag tror banne mig att jag älskar Försäkringskassan.
Nämen skämt och sido så är jag så himla nöjd och tacksam för all hjälp jag fått sen jag blev sjuk för 16 månader sedan.
Jag tycker att man i media bara ser och hör en massa negativt om Försäkringskassan, men man får aldrig höra eller läsa om allt bra dom faktiskt gör, och om alla dom som faktiskt får det stöd och den ersättning som de stora flertalet faktiskt får. Jag tycker faktiskt lite synd om dom som jobbar där ibland, för det är ju inte dom som bestämt hur regelverket ska se ut och vilka som har rätt till ersättning och inte. Självklart så finns det säkert en och annan otrevlig surpuppa som jobbar där och njuter av att få trycka ner människor, men såna personer finns tyvärr på många myndigheter, företag och även i vården, och inte bara på försäkringskassan.
Jag har hur som helst fått all hjälp man kan begära och idag ringde min handläggare, för att berätta att hon ordnat så jag blivit beviljad fortsatt sjukpenning på normalnivå istället för fortsättningsnivån som jag haft sen 1 oktober och som är är 5% lägre än normalnivån. Jag skulle dessutom få det retroaktivt från oktober.
Ja ni kan ju gissa om jag blev glad, för nu när ekonomin är minst sagt ansträngd så är varje extra hundring ett välkommet tillskott i kassan.

Det här är något jag tänkt skriva om länge men inte kommit mig för, så detta inlägg hade kommit så småningom även om hon inte ringt och överraskat mig med den här glada nyheten.