Igår när jag var hos min husläkare, så passade jag på att ta upp det här med min höga puls och huvudvärken.
Hon tog då blodtryck och puls och det visade sig att mitt blodtryck var rätt högt, jag som alltid varit en lågtryckare. Även min vilopuls var mycket högre än vad den brukar.
Det gjordes även ett ekg, och det visade på att det är något som är lite knas med mitt hjärta, kan tydligen vara lite förmaksflimmer.
Jag fick tabletter som ska sänka pulsen (så att hjärtat inte slår så snabbt) och så skickades en remiss för vidare utredning hos en hjärtläkare på Karolinska. Blodförtunnande brukar tydligen också behövas vid flimmer, men som tur är så äter jag ju redan det.
På eftermiddagen igår kände jag mig lite konstig, min vilopuls hade på bara ett par timmar sjunkit från 120 till 70 . Så låg puls har jag inte haft på flera år.
Nästa vecka ska jag åter till vårdcentralen för att se om även blodtrycket sjunkit lite.

Så klart känns det lite läskigt om det är nåt knas med hjärtat, men samtidigt känns det ju skönt att jag fått en förklaring till varför jag mått så konstigt, och nu kanske jag med hjälp av rätt medicinering kommer att slippa det värsta obehaget.

Idag är det busväder ute, så jag funderar på att lägga mig bredvid den här killen och vila en stund.

Slitet med järntabletterna har varit till nytta för mina värden har stigit så pass mycket att jag nu bara behöver ta järntabletter när jag har mens. Bara det att jag nu är inne på tredje veckan med mens, så jag har ännu inte hunnit sluta med tabletterna.
Denna långvariga mens beror nog säkert på nån hormonrubbning, borde ju komma i något sorts förklimakterium snart.
Vi var ju i Malmö några dagar på sportlovet, och jag fick med mig nån skånsk förkylning hem, som jag fortfarande dras med efter drygt 2 veckor.
Hunden fick ett sår i ögat i fredags, han har troligtvis fått en gren i ögat, hur som så fick vi spendera nästan hela lördagen på djursjukhuset i Bagarmossen, och nu ska han ha 3 olika sorters droppar i ögonen flera ggr om dagen. Ska på återbesök imorgon, hoppas verkligen att det läkt fint.

Stackars lilla Bobo

Den här utsikten hade vi från vårt hotellrum i Malmö, inte så illa. Fast jag som är lite (mycket enligt andra) höjdrädd tyckte att det var lite läskigt att åka i upp till rummet på 18e våningen i hissen som var av glas och gick utanpå fasaden.

Jag fick sån värk i gallan veckan innan midsommar och sen har det hållt i sig till och från ända tills nu, allt för att jag åt lite vattenmelon.
Eftersom hälsan är skral redan innan så behövs det inte så mycket för att däcka mig totalt, och att ha pinvärken från helvetet tror jag kan däcka vem som helst. Det gör så ont att jag nästan önskar att nån ska komma och skära halsen av mig när det är som värst.
Midsommaren blev därför som vilken vanlig trist helg som helst. Tur i oturen var att det redan innan var bestämt att Olivia skulle följa med Emelie och hennes kille ut till släktingar i skärgården och fira midsommar, så dom har haft en mysig och traditionsenlig midsommar med midsommarstång, sill o lax, och dans på logen.
Nu kommer det nog ta lång tid innan jag vågar mig på att äta vattenmelon igen.

Jag lämnade ju pk waranprov i onsdags, och det hade inte gått upp, utan var fortfarande 2,1 trots doshöjningen förra veckan. Så nu har jag fått höja dosen lite till.

Har ju glömt att skriva att mitt pk-värde var 2,3 vid senaste provtagningen, så nu ligger det inom det intervallet som det bör (2,1-3)
Nu hoppas jag att värdet kommer fortsätta ligga däromkring, för i så fall betyder det att jag inte kommer behöva lämna prover lika ofta som jag gjort nu. Den senaste tiden har det ju varit 2ggr/vecka.
Imorgon är det dags för nytt prov och om det är stabilt så betyder det att jag inte behöver lämna något mer prov förrän i mitten på nästa vecka.

igår började jag äntligen känna mig lite bättre, men nu i eftermiddag så började jag känna mig sämre, så nu ligger jag här under en filt i soffan och fryser så jag skakar.
Jag har fått jätteont i magen också, men det kan man tydligen få av både antibiotikan och acetylcysteteinet, så svårt att veta vilken medicin det beror på.
Hoppas och håller tummarna för att det bara är nån tillfällig försämring, och att jag mår bättre redan imorgon igen. Jag orkar liksom inte med att vara så här extra sjuk, det räcker så bra som det är ändå i vanliga fall.
Nu ska jag ta mig en varmdusch och sluta gnälla, men det känns mer okej att gnälla här på bloggen än face to face liksom, och om nån tycker jag är för gnällig här så är det ju liksom bara att sluta läsa.

Det var som jag trodde, en lunginflammation, så nu har jag fått antibiotika utskrivet.
Min lungkapacitet hade blivit lite försämrad, men en del av försämringen kan bero på den infektionen jag går och drar på just nu, så jag ska göra om undersökningen om ett halvår igen, med förhoppningsvis lite bättre resultat än idag.
Nu hoppas jag att antibiotikan jobbar på snabbt, så jag slipper må så här extra dåligt, jag tycker liksom att det räcker med det som brukar vara.

Idag var det heller inte lika roligt på sjukhuset som det brukar vara, för att min dotter E har semester och var därför inte på plats där idag. Hon är uppe i fjällen och åker skidor och ska umgås lite med lillasyster M som ju fortfarande är däruppe och säsongs jobbar. Kul för dom, men tråkigt för mig som såklart saknar dom.
Fast jag ska inte klaga, jag är verkligen lyckligt lottad som har de fyra bästa döttrarna man kan ha, och dom två äldsta ställer oftast upp och hjälper mig, mer än vad man kan begära faktiskt.(den tredje skulle nog också ställa upp mer om hon inte bodde 60mil härifrån just nu)
Nu ska jag göra lite matteläxa med O innan det är dags att släppa ut hunden för ett sista kvällskiss, sen väntar den efterlängtade sängen, för det har verkligen varit en lång och ansträngande dag.

Jag är fortfarande dålig, vilket börjar bli lite alarmerande när andningen känns som om den blir sämre för varje dag. Slemmet i bröstet vill liksom inte ge sig av, och jag börjar oroa mig för att det kommer sluta med en lunginflammation.
Tur i oturen är att jag har en tid på lungkliniken på måndag morgon, så jag ska försöka härda ut tills dess.
Imorse så tog jag en kortisonkur på 12 betapred, jag är inte så förtjust i att ta kortison eftersom jag brukar bli så speedad och få svårt att sova, men nu kändes det mer än nödvändigt, och nu hoppas jag att det kanske hjälper lite, det blir ju i alla fall inte sämre av det.
Inatt tror jag att jag varit uppe fyra fem gånger och försökt hosta upp slem, och det är så jobbigt eftersom jag knappt får upp något alls.

Nu ska jag försöka vila lite innan jag ska till banken och skriva under ett papper som jag glömde när jag var där igår. Annars ska jag göra så lite som möjligt idag.