Leverproverna har fortsatt sjunka och Asat var helt normalt nu, alat var bara snäppet från normalt,men de två andra alp och gt är fortfarande på tok för höga, men det går ju i alla fall åt rätt håll, håller tummarna för att det fortsätter så.
Imorgon blir det som jag skrev i förra inlägget skiktröngen, och sen tar det minst en vecka tills jag får svaret på den. På måndag ska jag även ta nya blodprover
Nu ska jag försöka att släppa detta fram tills nästa vecka om det går, för det går åt alldeles för mycket onödig energi när man oroar sig hela tiden och jag behöver den lilla energin jag har till så mycket annat.

Ja ibland känner jag att det blir lite för mycket tråkigheter vad gäller hälsan på en gång och då är det inte alltid så lätt att hålla en possitiv attityd hela tiden, och just nu känner jag att jag är i en riktig svacka vad gäller possitivt tänkande.
Det senaste året har jag fått följande besked, 39% lungkapacitet, för små lungor, koagulationsrubbning i blodet, äggallergi, och lungemboli som troligen är kronisk.
Men nu när jag fick besked om att mina levervärden är på tok för höga så kändes det som om luften gick ur mig, det blev liksom den berömde droppen som får bägaren att rinna över, och jag är sjukt orolig över detta.
När jag var tillbaka på sjukhuset förra veckan så hade dom sjunkit lite, men ändå var dom alldeles för höga för att levern ska orka med det i längden.
Igår var jag och lämnade nya prover och i eftermiddag få jag förhoppningsvis svaret på dom. Så nu hoppas jag att dom sjunkit lite till, eller att dom åtminstone inte visar högre än förra gången.
Imorgon ska jag in till sjukhuset igen och göra en skiktröntgen på levern.
Eventuellt måste dom också göra en biopsi på levern också, och det skrämmer mig så in i hel......mycket.
Hoppas hoppas att jag får possitiva besked i eftermiddag så jag slipper fler otäcka undersökningar.

Måste ju skriva om något roligt också, och det är att den här lilla repat sig bra efter kastreringen och imorgon eller på fredag så hoppas jag kunna ta bort tratten.