Januari har varit en riktig skitmånad. Infektioner, virus, ryggskott och massa annat tråkigt.
Nu har jag ökat på dosen på några mediciner och även börjat med lite tillskott igen.
Ett av mina största bekymmer just nu är att jag nog kommit in i nån form av för klimakterium, och det är inte så kul när man inte får/kan ta hjälp av hormon preparat för att lindra symptomen. Att jag sen äter warfarin i hög dos gör ju också att jag blöder såna mängder att inga mensskydd räcker till. Tänk tampong och dubbla bindor som måste bytas varje timma dygnet runt för att inte läcka. Om jag måste ut och göra något under mensen så måste jag äta högsta dos av cyklokapron, men det är inte alltid det hjälper helt. Cyklokapron ökar ju dessutom propprisken och det känns ju inte så bra, men ibland måste jag.
Inte så konstigt att jag får järnbrist titt som tätt.
Nu hoppas jag att våren kommer tidigt och blir varm och skön i år.

Så är det ett nytt år igen. Några direkta nyårslöften har jag inte, bara att jag ska vara fortsatt snäll mot mig själv, och säga nej till sånt jag inte orkar eller vågar/vill utsätta mig för. Jag vill ju gärna att den förväntade försämringen av min sjukdom fortsätter i samma förtillfället långsamma takt som nu.
Jag firade in det nya året i soffan iklädd pyjamas tillsammans med yngsta dottern, och det var så mysigt. Vi åt en vitlöksdoftande potatisgratäng och entrecote till middag, chokladtårta till efterrätt, allt önskat av O.
Hunden led inte alls av raketerna i år heller, han sov gott hela kvällen men vaknade till vid tolvslaget och satt då bara och tittade förundrat på alla raketer som lyste upp utanför fönstren.

Jag önskar alla er som går in och läser här en God Fortsättning på det nya året.

Flera av mina vänner fyller 50 inom de närmsta två åren, jag själv också.
Det jag märker är hur olika man ser på det här med att fylla just 50, och de flesta tycker det känns så där lite halvjobbigt men ser ändå fram emot någon form av firande. Några tycker det är jättejobbigt och deppigt och hamnar i nån typ av kris och vissa blir även deprimerade.
Jag själv känner absolut ingenting inför födelsedagen, har inga som helst problem med att bli 50.
I mitt fall så beror det troligen på att jag är så glad över att jag fortfarande lever, och jag ser varje nytt år som en bonus. Jag gick nog igenom alla former av "livskriser" när jag blev sjuk och fick reda på vad min ständiga trötthet och andnöd berodde på.
Mitt enda bekymmer är vad jag ska göra av själva födelsedagen. Fira hemma i all enkelhet med mina barn, mor och bror, eller bara låta dagen passera som vilken annan födelsedag som helst. Har också funderat på att åka bort över dagen med enbart mina barn och kanske övernatta på något mysigt hotell.

På torsdag kommer Malmö dottern M hem, och då ska hon hjälpa mig att köpa julklappar. På fredagen har hon lovat att hjälpa till med tvätten, så nu har jag bokat tvättstugan för första gången på jag vet inte hur många år.

Igår så skruvade dottern E isär min trasiga torktumlare och tro det eller ej, men hon hittade felet. Det var drivremmen som hade gått av, så nu är en ny rem beställd som inte kostade mer än 350kr, ibland är det bra att ha en civilingengör i familjen.

Idag fick jag hjälp att storhandla och även köpa julgran.

Fick hjälp av både E och F att klä den, och det kunde inte blivit bättre. Granen är så fin att man kan tro att den är oäkta.
O är hos sin pappa den här helgen, så jag har mest bara legat och vilat i soffan ikväll
Trist nog så verkar det tyvärr som att min torktumlare gjort sitt här hemma. Helt plötsligt nu ikväll så slutade den fungera, den blir varm men snurrar/roterar inte runt tvätten. Så himla tråkigt nu precis före jul och allt.
Vi har visserligen en jättefin tvättstuga här i bostadsrättsföreningen, men den ligger en bit bort (ca 200m gissar jag)och i en annan byggnad. Och jag måste även gå i två trappor för att ta mig dit och det tycker jag är väldigt jobbigt.
Så tyvärr så måste jag nog försöka få tag i en ny till ett överkomligt pris.
Mitt torkskåp är också trasigt sedan ett halvår tillbaka, men det klarar jag mig lättare utan och känner ingen alls brådska att köpa nytt.
Det är typiskt att det här skulle hända nu, när jag redan är så orolig över att inte pengarna ska räcka denna månad, eftersom mitt senaste sjukintyg ännu inte blivit godkänt av försäkringskassan.
Jag har efter drygt fyra års sjukskrivning bara gott att säga om försäkringskassan och den handläggaren jag har, men likväl är jag alltid lika orolig när jag skickat in ett nytt sjuk/läkarintyg för bedömning.
Känns lite jobbigt också för att även om det blir godkänt så kommer jag knappast hinna få någon utbetalning innan jul

Klockan är halv tre och jag kan inte sova. Jag vaknade för en stund sedan och kände mig varm, vilket ju iofs inte är så konstigt när man sover med en hund som hela tiden trycker sig tätt tätt intill.
Nu har jag varit uppe och stängt av elementet i mitt rum, så hoppas det blir svalt nu, annars får jag öppna fönstret.
Tur att jag inte har någon tid att passa imorgon bitti, förutom att se till att dottern kommer iväg till skolan i tid.
Ibland när jag har svårt att sova så tror jag att det kan bero på för lite fysisk aktivitet. Som dom dagar jag mår så dåligt att jag bara är inne hela dagen, och mest bara sitter stilla i soffan eller på en stol.

Det känns som att tiden går fortare för varje år som går. Känns ju som det nyss var jul ju, och nu är det liksom dags igen.
Denna jul blir lugn hoppas jag. De vuxna barnen ska vara med sin pappa och hans familj på själva julafton, men resten av juldagarna så är dom här hos mig.
Meningen var att även yngsta dottern skulle fira julen hos sin pappa i år för första gången, men hon vägrade, blev totalt uppriven och bara grät. Jag försökte verkligen övertala henne, men det gick bara inte, och tillslut efter mycket tjat och ännu mer tårar så gav hennes pappa efter, så nu får hon vara hemma med mig och syskonen i jul. Mycket storsint av hennes pappa att faktiskt ge med sig och låta henne bestämma själv vart hon vill fira julen.
Jag tror att den främsta orsaken till att hon blev så ledsen och uppriven är att hon aldrig någonsin har firat julen utan något av sina syskon, och vi har alltid varit här hemma eller hos min mamma. Ja förutom förra året när vi var på landet hos min bror allihop. För barn är det nog viktigast att allt är som det brukar vara på julen och att traditionerna följs, om det sen är med mamman eller pappan spelar inte så stor roll.
Eftersom jag mått ganska mycket sämre denna höst, så ska det bli skönt att bara vara hemma och skrota med närmsta familjen.

Den här killen är iallafall frisk igen, peppar peppar..... Jag är så glad att jag har honom.

Är inne i en sån där jobbig svårt att sova period igen, det är verkligen jättejobbigt. Går och lägger mig som vanligt någon gång runt 22 eller oftast strax efter, och då är jag trött. Sen när jag väl lagt mig så är jag fortfarande trött, men det är stört omöjligt att somna. Efter en stund så börjar ju tankarna snurra också om allt mellan himmel och jord.
Nu är klockan snart 01,30 och hittills har jag hunnit fundera på följande:
Om jag ska stänga ner min facebook, eller åtminstone gå in och rensa rätt ordentligt i min vänlista.
Hur jag ska fira eller inte fira min nästa födelsedag som är jämn. Svårt att planera något när jag inte vet hur jag kommer må då.
Hur länge jag kommer kunna bo kvar där jag bor nu

Nu blev jag hungrig så det är nog bäst att smyga upp och ta en knäcke macka, det är ingen idé att försöka somna när det kurrar i magen. Jag får se till att smyga ordentligt bara, för O sover fortfarande i vardagsrummet i väntan på att hennes rum ska bli klart.

Den här killen har inga som helst sömnproblem, han ligger här bredvid och sover så sött.