Så här ser den ut, min självtestare.
Jag börjar bli mer och mer säker på att sticka mig själv, och att lyckas få just den första droppen blod på den lilla stickan. Om man missar den första droppen så måste man börja från början igen och sticka i ett annat finger.

De senaste veckorna känns det som om jag varit på Karolinska i Huddinge väldigt ofta.
Läkarbesök på antikoagullationsmottagningen och levermottagningen.
Flera informationsmöten på lungmottagningen
Och nu i april har jag varit där vid två tillfällen och fått lära mig mer om waran och självtestning. Vilket nu resulterat i att jag kan ta ett blodprov på mig själv hemma och få fram mitt pk/waran värde i en egen cougacheck på bara ett par minuter,
Så himla skönt att slippa besöka vårdcentralen en gång i veckan bara för att lämna blodprover.
Tanken är att jag så småningom också ska lära mig att även dosera mitt waran själv.

Känns lite oroligt just nu.
Ibland händer inget, och sen händer allt på en gång känns det som.
Har tre sjukhusbesök inplanerade närmaste veckan, också några provtagningar på det.
Jag väntar också på besked om mitt senaste läkarintyg som jag skickade till försäkringskassan blivit godkänt, inte för att det någonsin hänt att det inte blivit godkänt de senaste tre åren, men som den katastrof tänkande individ jag är så förväntar jag mig ju alltid det allra värsta innan motsatsen är bevisad.

Nu har jag firat födelsedag, och fått fina presenter.
Jag hade ju lovat mig själv en robotdammsugare i födelsedagspresent, men jag ångrade mig och köpte mig en ny cykel istället.

Min gamla cykel är det inget fel på egentligen, men jag sitter så framåtlutad på den att det blir jättesvårt att andas. Tror den här modellen där man sitter mer upprätt blir mycket bättre för mig. Sen så är det ju extra kul att den är rosa, finns ju liksom ingen finare färg.
Tror ju inte att jag kommer klara att cykla några längre sträckor men allt är ju bättre än inget, och det skulle ju underlätta en hel del om jag kan cykla till och från affären, och slippa bära hem alla tunga matkassar.

Här firas inte så mycket påsk, det har jag nog aldrig gjort som vuxen.
Fast i torsdags så köpte jag hem lite godis för att ha något att ge alla påskkärringar som brukar ringa på dörren, men bara för det så kom det bara tre stycken, så nu måste jag offra mig och äta upp godiset själv ;-)

Ska dessutom fortsätta mata hunden med sparris. Han åt upp korken till sina ögondroppar häromdagen och den har fortfarande inte kommit ut, trots att han nu fått två burkar sparris. Himlans tur att han tycker sparris är gott.

Slitet med järntabletterna har varit till nytta för mina värden har stigit så pass mycket att jag nu bara behöver ta järntabletter när jag har mens. Bara det att jag nu är inne på tredje veckan med mens, så jag har ännu inte hunnit sluta med tabletterna.
Denna långvariga mens beror nog säkert på nån hormonrubbning, borde ju komma i något sorts förklimakterium snart.
Vi var ju i Malmö några dagar på sportlovet, och jag fick med mig nån skånsk förkylning hem, som jag fortfarande dras med efter drygt 2 veckor.
Hunden fick ett sår i ögat i fredags, han har troligtvis fått en gren i ögat, hur som så fick vi spendera nästan hela lördagen på djursjukhuset i Bagarmossen, och nu ska han ha 3 olika sorters droppar i ögonen flera ggr om dagen. Ska på återbesök imorgon, hoppas verkligen att det läkt fint.

Stackars lilla Bobo

Den här utsikten hade vi från vårt hotellrum i Malmö, inte så illa. Fast jag som är lite (mycket enligt andra) höjdrädd tyckte att det var lite läskigt att åka i upp till rummet på 18e våningen i hissen som var av glas och gick utanpå fasaden.

Alltså järntabletter är inte min grej alls tydligen.
Jag tror jag har fått alla biverkningar man kan få och lite till. Men det värsta är ändå det där lite molande illamåendet. Ja det känns precis som gravidillamående, och tro mig jag vet efter fyra graviditeter med kroniskt illamående.
Nu till helgen ska jag resa bort några dagar, och då funderar jag faktiskt på att glömma järntabletterna hemma, vad kan hända liksom.........
Hur som helst så ska det bli hemskt skönt att komma bort och bo på hotell och bara vara några dagar.

Idag blev jag bjuden på middag, det känns lyxigt att hon nu blivit så stor att hon klarar av att laga lite enklare rätter själv.

Nya frukostvanor, järnrikebröd med messmör och till det ett glas nyponsoppa, eller apelsinjos. Allt för att skynda på järnupptaget lite extra.
Eftersom kaffe och mjölk förhindrar kroppen att tillgodogöra sig det järn man får i sig både genom maten och tillskott, så känns det inte som någon större uppoffring att vänta ett par timmar med kaffet på morgonen, och dricka lite c-vitamin i form av nyponsoppa eller apelsinjos istället.

Illamåendet jag kände av järntabletterna i början på veckan, har nu gått över, och någon förstoppning har jag inte heller märkt av, så det här ska nog gå bra.