Den här lilla damen fick gå ut i trappan igår. Hon är ju världens fegis så jag vet ju att hon inte ens brukar våga sig mer än en meter från ytterdörren, men igår avancerade hon faktiskt till nästan två meter. Men det värsta var att sen satt hon och jamade vid ytterdörren resten av kvällen och ville ut igen. Fast det värsta är att hon väckte mig klockan 5 i morse och satt och jamade vid dörren igen, sabla katt.
Summan av kardemumman är att jag inser att det var en jäkligt dum idé från början att låte henne gå utanför ytterdörren för nu lär hon ju inte glömma att det finns något stort och spännande på andra sidan dörren som hon vill se mera av.