Olivia väckte mig kl, 7,30 imorse och sa att hon mådde dåligt.
Inte konstigt att hon gjorde det när febertermometern visade på 39grader och halsen var röd och tvärtjock :-(
Eftersom det bara är några få veckor sedan hon var sjuk senast med precis samma symptom som nu, så tyckte jag att det var lika bra att gå till doktorn redan idag.
Vår vårdcentral har öppen mottagning på förmiddagarna, så vi gick helt enkelt dit och satte oss för att vänta, vänta och vänta lite till innan det äntligen var hennes tur att få träffa en doktor.
Vi hade tur för det var vår husläkare som hade jour denna förmiddag. Hon tittade henne i halsen och konstaterade att det var rött och svullet. En streptest som visade negativt togs också, så det verkade ju inte som det var halsfluss, som jag trodde det var.
Vi kom överens om att avakta lite fram till torsdag då vi fick en återbesökstid. Om hon inte är något bättre då får hon ta lite nya prover och så kanske det blir pencillin ändå.

När vi äntligen kom hem så mådde hon illa och kräktes.
Själv så hann jag ta en snabb dusch, för att sen gå ner till Vårdcentralen igen för jag hade en sedan länge bokad tid hos samma läkare, för att kolla läget och förlänga min sjukskrivning.
När jag kom hem igen var klockan redan 15,30 och jag hade bara druckit några (ganska många) muggar kaffe på hela dagen
Så ni kan ju gissa om detta smakade bra

Vaniljyoghurt med färska svenska jordgubbar.
Nu sover den lilla sjuklingen bredvid mig här i soffan, och jag hoppas och håller tummarna för att hon ska må lite bättre så hon orkar äta lite när hon vaknar igen.

Jag orkar inte riktigt med mig själv just nu, är en riktig pain in the ass på mig själv liksom.
Allt jag gör blir fel, eller åtminstone det mesta, och jag blir aldrig riktigt nöjd med någonting.
Har en ständig molande värk i magen, och det känns hela tiden som jag glömt något viktigt men kan inte komma på vad det skulle kunna vara.
Känner mig allmänt förvirrad och varje morgon när jag vaknar så känner jag mig stressad utan anledning. Svårt att förklara exakt hur det känns, men ungefär som när man vaknar och inser att man försovit sig och måste stressa i 120 för att sen inse att man ändå inte kommer hinna.

Idag tog jag ändå tag i en sak som jag skjutit upp i flera veckor för att jag tycker det är så förbaskat tråkigt och jobbigt, och trots att jag mått dåligt över att jag inte gjort det klart så har jag bara skjutit upp det ännu mer. Men nu när det äntligen är gjort så känner jag ändå ingen lättnad, utan grubblar istället på om jag gjort rätt eller om jag borde gjort på ett annat sätt ändå.

Jag undrar varför det blir så här nu när jag borde vara hur lugn som helst.
Sommarlovet har börjat så jag har inga tider som måste passas för lilla O. Jag har inga större läkarbesök, undersökningar eller provtagningar inplanerade på flera veckor framöver, och ja allt är ju egentligen med tanke på omständigheterna rätt bra just nu, så jag förstår inte varför jag helt enkelt inte kan slappna av lite och bara luta mig tillbaka och njuta lite istället för att bara känna stress och oro för något som inte finns, inte just nu i alla fall.

Tänk om man kunde vara lite mer som Svea. Hon bara chillar runt här hemma hela dagarna och är nöjd så länge hon har sällskap, mat i skålen och rent i lådan. Inga bekymmer där inte.

Tänk på att skaffa en extra sjukförsäkring medans du är ung och frisk, ja 40+ och frisk funkar det med. Det viktiga är bara att man skaffar en medan man är frisk och arbetsför.
Det är så lätt att tänka att vadå sjukförsäkring jag är ju nästan aldrig sjuk. Men sjukdomar och långtidssjukskrivning kan drabba vem som helst gammal som ung, fattig som rik och då kan det bli rätt tufft att klara sig ekonomiskt en längre tid om man inte har en sjukförsäkring.
Den ersättning man får från försäkringskassan täcker ju bara ca 80% av lönen och det blir rätt kännbart efter ett tag, jag menar ta bort 20% av din lön varje månad i säg ett år, då blir det en rätt så stor summa, och betänk då att man kan bli så pass sjuk att man kanske inte kan jobba på flera år, eller i värsta fall aldrig mer. Och det är då som man är jäkligt glad över att man faktiskt blev övertalad att teckna den där extra sjukförsäkringen som just då bara kändes allmänt onödig, men okey dåra bara du slutar tjata typ.....

Så här ser oftast en vanlig dag utan sjukhusbesök ut.
Vaknar
Sätter på kaffe
Tar mediciner, det tar lite tid med spruta och inhalatorer, men tabletterna går snabbt att svälja.
Dricker kaffe och läser tidningarna i datorn eller på ipaden
Tar ytterligare 2 muggar kaffe och surfar runt lite på internet
Duschar och klär mig
Plockar lite här hemma
Äter lite lunch
Går och handlar
Packar upp det jag handlat
Sitter ner och vilar lite
Olivia kommer från skolan
Vi äter mellis
Gör läxor
Lagar middag
Äter middag
Städar upp efter middagen
Krashlandar i soffan
Ser till att Olivia kommer i säng.
Sen är det oftast tack och godnatt.

Och sen har folk mage att fråga vad jag gör hela dagarna :-O. Jo men tack liksom.

Idag blev jag tvungen att avboka resan till Kreta för mig och Olivia.
Försäkringskassans läkare sa nej, dom anser att jag är för sjuk för att resa och att det finns risk att jag blir sjukare om jag flyger, detta trots att min behandlande specialist läkare tycker att jag kan åka.
Det är naturligtvis jättetrist och ledsamt, men tyvärr inget jag kan göra något åt, det är bara att acceptera.
Nu blir Olivia och jag kvar hemma, och dom andra vi skulle åkt med får nu åka utan oss.
Ledsen och uppgiven är bara förnamnet på det jag känner just nu.
Nu får jag bara hoppas att jag får tillbaka dom pengar som jag redan betalat på resan.

Efter mer än 18månaders sjukskrivning så kan jag bara konstatera att nackdelarna är fler än vad många tror sig veta.
Men eftersom att jag bestämt mig för att försöka fokusera på dom bra sakerna istället för dom dåliga så försöker jag nu hitta lite fördelar med att vara sjuk.
Och idag när jag satt och vilade/solade en stund på balkongen så kom jag på en bra sak. Det är att jag nu för tiden har ro till att kunna sitta i solen och njuta i stort sett hur länge jag vill för jag orkar ju ändå inte göra så mycket annat ;-)

Det kändes riktigt bra när jag gick från vårdcentralen idag, och det är ju en väldans skillnad mot sist jag var där.
Detta var ju andra gången jag var hos den nya husläkaren och den här gången så verkade hon mycket mjukare och betydligt mindre stressad än senast. Hon verkade också mer intresserad och ställde flera bra frågor.
Nu hoppas jag ju förstås att jag inte behöver gå dit förrän i juli när jag har en ny tid för uppföljning. Men det känns skönt att veta att jag har nån här i närheten som jag kan vända mig till om jag skulle förkyld eller sjuk på nåt "vanligt"
Imorgon ska jag till blodläkaren på Huddingesjukhus och då följer Emelie med . Det känns bra och tryggt att ha henne med sig på flera sätt, men det bästa är att hon förstår så mycket mer eftersom hon ju läst en hel del medicin på sin utbildning och sen är det ju så att två uppfattar ju mer än en. Dessutom så gör hon sitt ex-jobb på just Huddinge sjukhus så hon är ju liksom redan på plats.

Imorgon är det dags att gå till vårdcentralen igen, stället som jag skyr som pesten.
Det är verkligen jättejobbigt behöva gå dit när man känner sig så ovälkommen som jag gjorde sist. Den läkaren verkligen ifrågasatte allt jag sa och talade dessutom om att hon egentligen inte hade tid med mig. Men sen började hon läsa lite i journalen och då blev det lite, men ytterst lite bättre bemötande.
Jag tror att det största problemet är att läkarna på vårdcentralen inte förstår sig på min diagnos, och det är iofs inte så konstigt, men då kan dom väl säga det istället för att vara dryga och ifrågasättande. Min leverspecialist hade inga som helst problem att erkänna för mig att det här med mina lungembolier och är så pass ovanlig och komplicerat att hon faktiskt inte begriper sig på det riktigt.
Ja ja jag får väl se imorgon vad hon säger när hon får höra att jag haft en till sedan sist, fragminet till trots.
Nervös är jag och det är ju rätt sjukt egentligen att man känner sig mer nervös över ett besök hos husläkaren för att få ett nytt läkarintyg för fortsatt sjukskrivning, än att åka till något av de stora sjukhusen och göra nån jobbig eller smärtsam undersökning.