Det här med ögondroppar till hunden var ju inte så lätt som det låter.
Han sprattlar och kämpar för allt vad han har för att komma loss, och det gör det ju inte direkt lättare att pricka rätt med den här ytte pytte lilla flaskan

Det är en himla tur att jag har Olivia, så vi kan hjälpas åt, för jag tror inte att jag hade klarat det själv.
Nu ikväll är jag faktiskt lite osäker om vi fick i nåt i ögat eller ej, men jag tror och hoppas det.

Så här sover han nu, helt slut stackarn.

idag var det dags för provtagning igen, och jag var ju förstås nyfiken om den höjda dosen jag tagit de senaste fyra dagarna gjort nån nytta.
Och lite nytta hade det gjort, men inte tillräckligt. Det hade stigit från 1,5 till 1,8 så det behöver ju upp lite till för att vara godkänt (2,1-3)
Så nu ska jag äta fyra tabletter i tre dagar och det blir fram till fredag då det är dags för ny provtagning igen.
Lite meckigt det här måste jag säga, trodde inte det skulle ta riktigt så här lång tid att hamna på en någotsånär stabil nivå. Men det är nog säkert helt normalt, bara jag som är otålig som vanligt och vill att allt ska fungera bra direkt.

Idag när vi var hos veterinären i ett helt annat ärende så upptäckte hon att Bobo hade fått ett sår på hornhinnan som behövde behandlas. Stackars Bobo som måste haft jätteont. Jag märkte ju att han såg ovanligt trött och ledsen ut på ögonen, men trodde det berodde på något helt annat.

Nu ska han ha nån sorts gelé i ögat 3ggr/dagligen tills det läkt.

Min stackars lilla plutt

Den här utsikten har jag mestadels haft idag.
Har spenderat i stort sett hela dagen i sängen, vilket händer typ aldrig. Har haft allmän sjukdomskänsla, värk i kroppen och huvudet.
Känner mig lite piggare nu när vi ätit middag, som Olivia och jag hjälptes åt att tillaga. Det blev fisk (crispisar) och pulvermos med remouladsås och gröna ärtor. Enkelt men förvånansvärt gott faktiskt.
Nu ska jag vila lite till i soffan innan det är mästarnas mästare på tv, ett av få tv program jag faktiskt tycker är kul och helst inte vill missa.

Jag har sedan jag började med waranet märkt hur himla lätt man kan glömma att ta det om rutinerna kring middagen ändras.
Jag har ju varit, eller snarare blivit så van att ta de flesta av mina dagliga mediciner morgon och kväll, och det är ju ganska enkelt att komma ihåg för morgon och kvällstutinera är ju rätt lika varje dag. Men det här med att man ska ta waranet vid middagen och helst vid samma klockslag varje dag är svårt tycker jag. Har varit nära att glömma flera gånger nu.
Jag vet inte hur det är för andra men här hemma så har vi alltid ätit middag lite olika tider beroende på hur dagen sett ut, men nu bör jag alltså äta middag vid ungefär samma tidpunkt varje dag och det har gått bra när det är vanlig vardag och det bara är jag och Olivia. Men så fort den rutinen ändras minsta lilla så glömmer jag tabletterna.
Härom kvällen så hade vi främmande och åt middag lite, men bara lite senare i soffan framför tv'n och då glömde jag och kom inte på det förrän vid 22- tiden när jag lagt mig.
Nu har jag lagt in en påminnelse i telefonen och hoppas det ska hjälpa mig att komma ihåg

Hoppas ju förstås att det tillslut kommer bli en sån där vana som sätter sig i ryggmärgen som man liksom bara gör utan att tänka på det.

Jag har också fått öka på warandosen en hel del dom sista dagarna, för att pk värdet hade sjunkit lite sedan förra provet och var nu bara 1,5 ( det ska ligga någonstans mellan 2,1-3 )
Ska ta nytt prov på tisdag och då hoppas jag att det har stigit igen.

När barnet får bestämma middagsmaten kan det bli lite vad som helst

Idag blev det fiskbullar och ris, inte det godaste jag vet direkt, men det slinker ner ändå.
Annars har vi faktiskt ganska lika smak när det gäller mat och det är ju rätt praktiskt nu när det bara är hon och jag för det mesta.

Idag på eftermiddagen satte vi oss på balkongen och solade, jag och mina plantor.

Ja Bobo var ju också med förstås, var annars liksom :-)

Jag är så hungrig att magen skriker, det spelar ingen roll hur mycket eller vad jag stoppar i mig, för efter bara en liten stund så är jag lika hungrig igen. Tror faktiskt på riktigt att jag blir galen snart.
Det är inte bara oron över att gå upp i vikt som är det jobbigaste, utan det är framför allt Varför jag är så hungrig. Det måste ju liksom vara något fel eller nåt, för det här är ju inte normalt, inte för mig iallafall.
Nu ska jag prova att äta lite men ofta och se om det blir något bättre då. Jag vill ju helst inte börja ändra på något i kosten nu när jag precis börjat med waran.