Vi har så kallt inne, och det har vi haft ända sedan dom var här och ställde in ventilationen i november. Att ligga i soffan utan dubbla filtar och fårskinnstofflor är inte att tänka på, och alla som kommer hit klagar efter en stund att det är väldigt kallt och drar på golven.
Att klaga till bostadsrättsförenngen är ingen idé, för när jag gjort det tidigare har jag blivit typ dumförklarad, för dom tycker inte alls att det är kallt här (det kan ju kanske förklaras med att dom kommer in med ytterkläder på och stannar i max 10 minuter)

Men nu har jag köpt en värmefläkt, förväntar mig inga stordåd, men lite varmare borde det ju bli.
Önskar och drömmer om en öppenspis i framtiden, men då lär jag få flytta till nån liten stuga långt ut på landet, och då känns det plötsligt inte alls lika lockande.

Hunden tycker inte om fläkten, han sitter mest och blänger på den, men han vänjer sig nog snart.

Idag är det dags för mammografi på Södersjukhuset. Jag är fortfarande sämre än vanligt och gruvligt trött, så allra helst så skulle jag vilja avboka. Det jobbiga är ju inte själva mammografin, den är ju lätt som en plätt, utan det som är jobbigt är att ta sig dit och sen hem igen.

Veckan innan jul hände något som förvandlade mitt liv till en akut mardröm.
Något drabbade ett av mina barn, och plötsligt så kändes mina egna problem som en smekning på kinden i jämförelse med vad som var.
Någon gång kanske jag kommer skriva och berätta om vad som hände, men inte nu, jag varken orkar eller vill.
Julen kom och gick utan att jag hann blinka, och nån riktig julkänsla infann sig aldrig.
Nu mår hon mycket bättre och kommer troligen bli helt återställd men det är en liten bit kvar dit.

Så nu vet ni varför jag inte skrivit något här den sista tiden.

Tänk att jag redan är klar med alla julklappsinköpen, det är så himla skönt.
Denna jul ska firas tillsammans med hela min familj, så det blev ju en hel massa julklappar som skulle köpas.
Vi gör alltid som så att alla som är med på julafton köper man en klapp till, det behöver inte vara något dyrt eller märkvärdigt, det viktiga är ju att alla blir hågkomna.
Sen är det ju naturligtvis så att de minsta barnen (de som ännu inte tjänar egna pengar) alltid får lite mer.

Vad jag är trött på folk som så fort man talar om att man är singel, tar för givet att det enda man vill och önskar är att träffa en ny man. Tack, men Nej tack liksom.
Jag trivs med att vara singel, och jag har inga som helst planer att ändra på det.

Den enda killen som tillåts ta plats i mitt liv just nu är den här lilla mannen

Vi har haft min brorsdotter här hos oss i helgen, och det har varit jättemysigt.
Hon och Olivia har väldigt roligt ihop, trots två års åldersskillnad

Det har käkats massa godis och annat onyttigt

Det har spaats, med följden att jag hade chokladmask i hela duschrummet, men det var rätt lätt att tvätta bort som tur var.

Och Bobo har också haft kul med tjejerna, han till och med valt att sova med dom i gästrummet istället för att sova hos mig som han brukar.

Nu blir hon hämtad om ett par timmar och sa just att hon tycker helgen har gått alldeles för fort, men det är ju så det är, tiden går fort när man har roligt.

Det här är mitt alldeles egna lilla lyckopiller

Skämt o sido, men när man som jag är hemma hela dagarna och dessutom är rätt begränsad i vad jag orkar (vissa dagar mer än andra) så är han ett oerhört stort sällskap, och han bjuder på skratt och tokigheter varje dag. Det går liksom inte att gå runt och grubbla och tycka synd om sig själv när man har en glad liten hund som glatt hoppar och skuttar bredvid vart man än går (även på toa ;-).
Men en av de bästa sakerna är att de alltid är väldigt kul att komma hem till någon som är så oerhört glad och lycklig att se mig igen, och det spelar liksom ingen roll om jag varit borta i flera timmar, eller om jag bara varit ute och hämtat posten, han blir lika tokglad att se mig ändå.