Jag gjorde det. Jag tog mina födelsedags pengar och köpte den fina klänningen.
Nu måste jag bara gå ner ett par kilo till och sen hålla den vikten hela sommaren för annars blir mina fina klänning för trång.
Jag hittade också ett par ursöta träsko sandaler till Olivia som jag bara inte kunde motstå.
Men från imorgon är det köpstopp som gäller igen.

Om man kan bli förälskad i ett ting, så är jag det nu.
När jag var inne i Boomerang butiken förra veckan så fick jag syn på den här klänningen. Jag kunde inte låta bli att prova den och den satt riktigt snyggt. Dock tyckte jag att priset var lite högt, särskilt med tanke på hur sällan jag använder klänning. Men nu kan jag liksom inte släppa tanken på denna klänningen, jag vill verkligen ha den, men jag har verkligen inte råd att köpa den.
Se så snygg den är

Eftersom det är extra viktigt för mig att träna nu, så känns det väldigt bra att jag äntligen tagit tag i saken och kommit igång med lite träning igen.
Den största anledningen till att jag bör träna är inte för att gå ner i vikt, utan det är för att med den dåliga lungkapacitet jag har så är det jätteviktigt att man har en bra grundkondition för att orka lite mer.
Den senaste veckan har jag antingen tränat på crosstrainern eller varit ute på en för mig rask promenadoch igår blev det båda först ct på morgonen och sen promenad pä kvällen. Nu orkar jag ju inte så länge på crosstrainern längre men jag försöker att öka lite i taget. Igår orkade jag 5?4 dvs jag kör 5 minuter, vilar 45 sekunder, kör 5 minuter, vilar....... Och så vidare. Mitt mål är att orka 30minuter i sträck utan att pausa.

Imorgon ska jag till sjukhuset på en ny undersökning, som förhoppningsvis är den sista som dom behöver för att kunna ställa rätt diagnos på mig. Det känns både lite skönt och läskigt. Jag vill ju verkligen veta, men ändå på något sätt inte.