Direktlänk till inlägg 9 januari 2014
Hade aldrig pms känningar förr och förstod aldrig riktigt vad det innebar och hur jobbigt det kunde vara, trodde nog att det överdrevs lite. Men så plötsligt för ett par år sedan så sa det bara pang och jag blev deppig och oroade mig för allt som gick att oroa sig för, och sötsuget var inte att leka med dagarna innan mens. Så fort mensen kommer så är allt frid och fröjd igen och den där oluskänslan är som bortblåst.
Det tog faktiskt nästan ett helt år innan jag förstod att dessa känslor nog var det som alla pratade om, pms.
Nu har jag vant mig och vet för det mesta vad det är frågan om när jag plötsligt känner att allt är jobbigt och det känns som att alla problem är oöverstigliga. Men fortfarande händer det att allt hinner bli nattsvart elände innan jag fattar vad det är frågan om.
Ikväll botade jag det värsta med denna nötcreme, så sjukt gott
När man tycker som mest synd om sig själv så är nog något chokladigt den allra bästa medicinen, i alla fall så är det så för mig.
Jag är också himla glad och tacksam att detta drabbade mig först i 40-års åldern och inte som för vissa redan i tonåren.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 |
|||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 | 29 | 30 |
31 |
|||||
|